Summa sidvisningar

fredag 31 maj 2013

Regnskog


Tidig morgonpromenad i fuktig regnskog. Massor med regnskogsljud, fåglar framförallt. Ibland blir man lite hemmablind och uppskattar inte allt som finns runtomkring en. Jag brukar ibland tänka på hur turister ser och uppfattar Sverige. Många europeer älskar ju att åka runt i vårt avlånga land. Även om jag själv njuter av den svenska naturen så önskar jag att jag kunde se den med turistens ögon. Precis som när jag själv är ute och reser och ser nya världar. Ibland står man bara hänförd och gapar.

Life is not measured by the number of breath you take
but by the moments that take your breath away.

Undrar om det finns några blommande nävor kvar när
det är dags att klä midsommarstängerna?


torsdag 30 maj 2013

Vive la France!

En helkväll på Bistro du Lac på Lillåudden med en väninna. Mälaren låg bara några meter ifrån oss. Det regnade från och till och en enorm regnbåge visade sig över Öster Mälarstrand.
Vi började med entrecote, bearnaisesås, pommes frites, vattenkrasse och vitlöksfrästa champinjoner. Bean var hemmagjord, deras pommes frites såg ut som fyrkantiga vedträn där de låg staplade på tallriken. Entrecoten smälte i munnen!
Istället för efterrätt tog vi blåmögelost med sesamkex, hembakad baguette, valnötter och flytande honung. Och en kopp kaffe efteråt. Sen var vi rätt så nöjda och konstaterade att tiden gått så fort så det var dags att ringa efter privattaxin. Sambon börjar ju jobba 4:44 i morgon bitti så det gällde att passa på medan han var vaken.
Tack för en trevlig kväll!
 

onsdag 29 maj 2013

"Akrylerade" människor och djur

Vilken perfekt eftermiddag för kreativitet! Det var inte så varmt ute och regnet hängde i luften men jag blev varm av min kompis goda linssoppa med turkisk yoghurt och hemmagjord majonäs med chili. Till det fick jag två olika sorters LCHF-bröd med fänkålssalami, cheddar och taleggio.
Sen satte vi igång med våra "ofärdiga" tavlor. Hon med sitt lavendelfält och jag med min livstavla.


På denna stora tavla står jag i centrum och runtomkring mig figurerar mina närmaste, mina intressen m.m. Den här tavlan kommer att ta tid att göra och den kommer att visa mig och det som är jag. Mitt livspussel. Den är inte helt porträttlik (barnen och sambon tycker att de ser för jäkliga ut!) men kul och annorlunda.


Under eftermiddagen hos kompisen så blev en liten rödhake till. Jag har ett speciellt förhållande till den lilla rödbröstade fågeln. Förr så kom den till min trädgård varje vår. Hälsade på några dagar och försvann. På hösten kom den igen och sen var den borta resten av vintern. Det var som om den ville säga hej på våren och sen adjö på hösten.


Min lilla hund fick också en plats på min akryltavla. Här sover han bland krukor och prydnadskål.

tisdag 28 maj 2013

Återvinning, givande och tagande

Åh vad allt växer! Jag har inte hunnit städa alla rabatter än men de jag städade tidigare i år är redan fulla med ogräs. Växtligheten formligen exploderar. Syrenerna och liljekonvaljerna står i full blom. Hägg och slån har blommat över. Midsommarblomster och hundloka väntar med sprängfyllda knoppar. Det är ju flera veckor kvar till midsommar! Hur ska detta sluta?
I morse, efter regnet, var vattenpölarna gula av pollen. Inte undra på att man är torr i halsen och behöver inhalera lite då och då för att kunna andas.
Idag hade jag en hel eftermiddag i trädgården. Grävde upp självsådder, krukade upp dem, vattnade sallad och rödbetor, skrev etiketter OCH gjorde klar mina hyllor med växter. Nu är det fritt fram att handla i min lilla växtshop!

Redan efter en kvart kom den första "kunden"! Efter ytterligare en timme kom en snäll Barkaröbo och gav mig plastkrukor. Jag blir så glad när folk tänker på mig i såna sammanhang. De vill bli av med sina krukor - jag behöver dem till alla självsådder. Det kallar jag återvinning. Jag gillar att vara nyttig på de sätt jag kan, om det så bara är att ta emot använda plastkrukor!
Den snälla Barkaröbon fick en planta av mig. Det är också en del av all min återvinning, men av växter. Självsådder i mina rabatter blir till nytta och nöje i någon annans trädgård. Det är synd att kasta sånt som någon annan vill ha.
Vi som är Trädgårdsamatörer hittar alltid något som man kan dela med sig. Perenner, sticklingar, fröer, krukväxter, trädgårdsprylar. Någonting som förvånar mig är att det finns folk som varit med i vår förening i flera år men aldrig någonsin tagit med sig något till vårt lotteri. De vill bara ha. Aldrig ge.
Men de får heller aldrig något tillbaka. Livet är ett givande och tagande. Det du ger till andra, får du tillbaka på ett eller annat sätt!


söndag 26 maj 2013

Unika människor på Rocklunda vårmarknad

Ännu en marknads-/mässdag är avverkad. Vi har träffat många trevliga människor och haft trevliga samtal med besökare och utställare. Utanför huset pågick Rocklunda marknad hela dagarna och lite till. Något som var lite förvånande var det intresse min dotters företag AspieKraft rönte under mässan. Här träffade hon "vanligt" folk. De hade barn, barnbarn eller släktingar som hade Aspergers Syndrom men även en del med egen diagnos var intresserade av att höra vad Erica hade att erbjuda genom sitt företag. Bland alla dem som besökte henne kan hon nog hitta många framtida "kunder". Att hon dessutom står upp för sin diagnos och stolt visar folk hur hon utvecklats genom livet ger förhoppningsvis hopp och styrka till andra med Asperger.
Hennes "slogan" är: Aspiekraft, en kraft utöver det vanliga.
Den avslöjar lite av den kapacitet som finns i dessa unika människor. Om de får rätt stöd genom att omgivningen har rätt kunskap kan de utvecklas, vilket Erica sannerligen är bevis på. Som mamma till en Aspie (amerikansk slang för en person med Asperger) är jag glad att Erica nått så här långt och fått smak på livet utanför hennes egen sfär. Nu när hon sprängt gränserna har hon börjat en resa. Jag önskar henne lycka till på färden!


Min egen insats på mässan gick inte att jämföra med min dotters. Men många blev glada av mina "varelser" skapade av pärlor och länkar. Jag hade även en del intressanta samtal med folk som varit med om något övernaturligt och som nyfiket tittade på min nya bok med "Ovanliga historier berättade av vanligt folk." Konstigt nog var vi inte så trötta på kvällarna när mässan stängde. Vi fick nog energi av alla trevliga besökare, tror jag.

lördag 25 maj 2013

Kottar och marknad

Tidig morgon tog jag med hunden ut till tidningsröret för att han skulle få kissa av sig lite innan vi somnade om. Men han bara vädrade i luften efter något som jag inte såg eller hörde. Han var lite trögkissad men efter en stund så förstod jag att det verkligen fanns något i närheten som han hade fått span på.


Två små taggiga varelser tultade omkring på grannens tomt. Jag antar att det var en "han" och en "hon". Hoppas på reproducering!

Senare var det dags för Hantverks- och hälsomässan på Rocklunda:

Jag var där

Erica (dotter) var där

Cathy Bäck var där (butik Ängla Hjärtat)

Vi hade en trevlig dag med påhälsning av många trevliga människor och vi knöt en hel del kontakter av olika slag. Dagen gick relativt fort och lunch levererades av yngsta dottern med man och son så vi slapp svälta.
Barnbarnet och jag gick iväg för att köpa ett klädesplagg till hans lillasyster som ännu ligger i mammas mage. Han fick välja själv och valde en liten klänning med mycket mönster på och många olika färger. Gissa om storebror var stolt! "Den kan hon ha på sig när vi ska gå på fest" sa han. Sen tog han den lilla kassen med klänningen i och travade iväg med mamma och pappa till karusellerna. Han skulle åka den läskigaste av dem. "En sån som man åker när man är NITTON år!"

torsdag 23 maj 2013

Thanks for the accounting vouchers!


Den som uppfann bokföringsordrarna visste vad han/hon gjorde! Troligen fel - först. I krig och svåra situationer är uppfinningsrikedomen som störst.

Sen förra månaden hade jag några verifikationer som låg fel i bokföringen. Men det var fel som jag gärna ville bolla med någon annan innan jag rättade till dem. Det kan ju bli dubbelt fel om man rättar fel...
En vän till mig hade på min förfrågan erbjudit sig att komma och kolla på min bokföring. Jag lovade inte guld och gröna skogar men väl en middag på kvällen för besväret. Vi började rätta upp felen vid 16-tiden efter en kopp kaffe och kanelskorpor. Vid 20-tiden insåg jag att det var för sent för middag. Men det är ju så att man inte kan sluta innan man löst problemet. Vi vände och vred på debet och kredit och till slut blev det rätt. Nu kan jag sova lugnt och felen är tillrättade och det är bara att börja på ny kula igen, när maj är slut.
Två huvuden tänker bättre än ett, det är ett som är sant! Bara att ha en annan person vid sin sida som man kan resonera med löser många problem.
När sen den personen är precis som jag och gillar att lösa problem då blir det en bra kombination. Man glömmer tid och rum.

Middagen skjuter vi upp till nästa vecka. Med riktiga vänner är det så att man kan ge och ta utan att räkna tid eller pengar. Man får ut något av att bara vara tillsammans. Jag är så glad att jag träffat denna kompis, om än sent i livet. Hon är härlig, intelligent, har humor, erfarenhet, kan ta itu med saker, har fantasi m.m.
Jag hoppas att vi får ha varandra kvar, länge än!

  

tisdag 21 maj 2013

Snygg exponering är viktigt

Nu har jag förberett lite inför helgens mässa på Rocklunda. På Jysk köpte jag ett 180 cm långt bord som var hopfällbart. Så nu har jag ett eget bord som jag kan ta med mig vid behov i framtiden. Dessutom kan jag lätt ställa upp det hemma och exponera mina produkter före en marknad/mässa så jag ser hur bordet kommer att se ut i färdigt skick. På Jysk fanns även ett set med tre trälådor som jag genast omvandlade till exponeringsmaterial till mina "varelser". Några spikar och kedjor var allt som behövdes.


 
 

Hälso- och hantverksmässa på Rocklunda 25-26 maj


Glöm inte bort hälso- och hantverksmässan i helgen!
Jag finns på plats på
ABB Arena Syd
både lördag och söndag
mellan 10.00 och 18.00.
Rosa

måndag 20 maj 2013

Att försöka går ju!

I fredags besökte jag apoteket på Oxbacken. När jag skulle parkera på p-platsen utanför så satt en tjej i en bil till höger och sms:ade med benen utanför. När hon såg att jag skulle parkera intill drog hon benen åt sig för att visa att jag kunde stå där och jag körde in på p-platsen. Öppnade förardörren försiktigt utan att toucha bilen bredvid eftersom den stod rätt nära och ålade mig ut. Gick in och handlade. När jag kom ut med mina kassar möts jag av en "sliten" kvinna "+ femtio" med mobiltelefonen mot örat: - Hur kom du ut ur din bil? undrade hon.
- Det var inga problem, säger jag och undrar vad hon är ute efter.
- Det blev märken på min bil, poängterar hon och visar med handen på ett ställe bakom framdörren på hennes bil. Nästan vid bakdörren.
Jag säger lugnt, för det här känns lite konstigt: - Om du väntar en stund så ska jag öppna framdörren på min bil så ska vi se var det skulle ha blivit en "repa" om det hade varit jag som hade gjort den! Jag öppnar dörren och ska till att visa var repan skulle ha varit.
- Men nu har ju jag flyttat bilen, säger kvinnan.
- Det var dumt, sa jag och börjar undra vad det här egentligen handlar om. Eftersom jag hittills inte sett någon repa eller nåt utan bara ett område på bilen där hon putsat bort dammet så ber jag henne visa var skadan är. Jag visste att jag inte hade åsamkat henne minsta lilla skada och var nu rätt förbannad på hennes sätt. Kände mig lurad på något sätt.
- Här, säger hon, och visar på en längsgående diffus, lite krokig repa.
- Om jag hade skadat din bil så hade inte repan sett ut på det där sättet, säger jag.
- Hur hade den sett ut då? undrar hon lite avvaktande och irriterad över att jag ifrågasätter hennes ord.
- Då hade det inte varit en horisontal repa. Då hade det blivit ett vertikalt jack.
Nä du, den där skadan har du fått på annat sätt. Kom inte och anklaga mig!
- Jag har precis köpt bilen, säger hon, så jag håller koll på den. Den här repan har inte varit förut.
- Tror du inte jag håller koll på MIN bil då, sa jag skitförbannad. Tror du JAG vill skada DEN. Och om jag hade gjort det här så skulle MIN bildörr ha röd färg från DIN bil! Vid det här laget hade ilskan börjat påverka min kropp. Ett EKG hade gett utslag vill jag lova!
- FLYTTA PÅ DIG! fräser kvinnan och ska förbi mig mellan våra två bilar för att gå därifrån. Hon känner att hon inte kommer någon vart med mig.
Tyvärr så ringer telefonen precis som hon tränger sig förbi mig och just det samtalet känner jag mig nödsakad att svara när jag ser vem det är som ringer. Kvinnan tar sin bil och flyttar sig två p-platser från mig. Jag tar samtalet och åker sen iväg.
Jag ångrar mig sen att jag inte tog mobilen och demonstrativt gick ut och tog ett foto på hennes bil så registreringsnumret syntes på bilden. Vad kul det hade varit om hon undrat varför och jag talat om för henne att jag skulle kolla med polisen om hon brukade åka runt på parkeringar och beskylla folk för att ha skadat hennes bil... 
Jag fick dåliga vibbar och jag undrade efteråt om denna kvinna kanske t.o.m. försörjer sig på att ge sig på folk på parkeringar och anklaga dem för att ha förstört hennes bil. Det finns folk till allt! Denna gång hade hon otur som mötte en person som inte gick på hennes försök till bedrägeri eller vad det nu var hon var ute efter.
Idioter finns det gott om men som tur är är de oftast så fokuserade på sig själva och sitt så de gör bort sig själva i slutänden.

På Rosas beach behöver man inte betala för solstolen...


Efter en härlig och varm eftermiddag går solen ner i väster och sprider ljus över vår skogsgröna soptunna. Undrar om någon någonsin skrivit en dikt om en plastsoptunna i solnedgång? En magisk aura har den i alla fall denna kväll.

Nu är badstranden inte bara en sandlåda för barnbarnet som det varit hittills. Nu är sanden torr som timglassand, reflekterar solens strålar och inbjuder till en stunds solning med en gin och tonic i handen och tårna i solvarm sand. På Rosas beach behöver man inte betala för solstolen!


Även vattenfallet i dammen är nu igång. Sambon fixade det i eftermiddags. Vattnet plaskar sakta mot vattenytan. Ett rofyllt ljud. Fiskarna har överlevt vintern och dykarbaggar och skräddare trivs med livet i vår damm verkar det som. Den röda näckrosen "Attraction" har börjat sträcka upp sina blad mot vattenytan. Vi har redan fikat ett par gånger vid dammen och idag lyste solfjäderslönnen nästan neongulgrön i de sista solstrålarna för dagen.


Låt sommaren komma. Jag är beredd!

söndag 19 maj 2013

Ta dig tid att studera det lilla!

Idag fick jag en hel dag i trädgården. Dessutom var jag full av energi. Underbart! Jag gick upp när sambon gick ut med hunden och hann igenom halva hallonhäcken innan de var tillbaka. Morgonstund har guld i mun!
När sambon och jag lite senare tog en fika vid dammen kom ett par grannar förbi med en flikrabarber med röda blommor, till mig. Glad blev jag och bjöd dem på lite kall vinbärssaft och fika nere vid dammen.
Då säger en av dem: - Har du tagit bort bladen på den där blomman? Först förstod jag inte vad hon menade men när jag tittade i den riktning hon pekade så gick det upp ett ljus.

Sköldbräckan (Darmera peltata) är så funtad att den först skickar upp en
stängel med en otroligt vacker blomsamling. Stängeln kommer från den
del av plantan som ligger ovanför jord och ser ut som en torr rot. Lite lik
irisens ovanjordiska del. Det ser lite märkligt ut med en blomma som liksom
uppstår direkt från jorden. Efter blomningen kommer bladen. De är stora och
bildar en hel dunge så småningom. Jag har hört att växten ska stå fuktigt men mina
sköldbräckor står så torrt, så torrt och de trivs och utökar sig för varje år.

Tittar man närmare på blomställningen så märker man hur vacker varje enskild blomma är. Men så är det ju ofta när man studerar något närmare. Har du någon gång tittat in i den lilla linneans blomklocka t.ex.? Jag själv tål kanske inte att granskas på det sättet men naturen bjuder på en hel del överraskningar om man bara orkar böja sig ner och botanisera bland blommor och blad.

Så här vacker är sköldbräckans blommor om man kommer nära.

Codonopsis clematidea ser inte heller mycket ut för världen, sedd från utsidan. Men inuti, där öppnar sig ett helt spektrum av färg och form!

 

lördag 18 maj 2013

Pipor, tulpaner och rosa maskrosor

I min trädgård trivs inte vanliga tulpaner. Jag har provat om och om igen. Jag har köpt massor av olika sorter. De blommar jättebra året efter plantering men sen blir de mindre och ynkligare för varje år som går. Jag har ju bara lera som grund så det förklarar saken. Det blir inte tillräckligt torrt! Däremot så trivs vildtulpaner och små botaniska tulpaner men de har jag i närheten av huset så de står torrt och varmt vilket är idealiskt.
Idag rensade jag rabatterna runt dammen och "söderut" och fick då se några orange tulpaner som slagit ut. Liljeblommande. De hade en orange färg som knappast kan beskrivas i ord. Kameran gör dem nog inte heller rättvisa. De var nästan självlysande! Undrar var och när jag köpt dem?


I en annan rabatt hittade jag maskrosor. Och då menar jag inte de gula utan en mycket speciell sort som har rosa blommor men gul mitt. Jag köpte dem av Peter Korn för flera år sedan och efter det ser jag till att de finns kvar. De självsår sig och de korsar sig inte med våra svenska gula utan behåller sin färg. Det är konstigt att vi människor hela tiden vill ha det som är annorlunda. Vi är beredda att betala hur mycket som helst för en maskros men då måste den ha en annan färg än gul!


När jag för många år sedan gjorde en resa uppför Gambiafloden så kom jag till en nationalpark som hette Niokolokoba. Där hade man bränt marken eller kanske hade det varit en riktig brand där, jag vet inte. Men efter den branden så var hela området täckt av en gul blomma som bara blommade efter att ha varit utsatt för brand. Vi tyckte att den var sååå fascinerande.
I Sverige har vi en växt som funkar på precis samma sätt. Det är den lilla svedjenävan. Dess frön måste tydligen ha det riktigt varmt för att gro. Efter de svedjebruk som fanns förr så spred den sig vilt. Idag finns inga sådana bruk kvar och nävan för numera en tynande tillvaro.

Igår fick jag reda på varför piprankan kallas pipranka! Sambon och jag satt och och myste i "kaffeburen" iklädda bikini och shorts. Gissa vem som hade vad på sig! Då påpekar plötsligt sambon att piprankan som jag planterat för flera år sedan och som ska ge gröna väggar och tak till "kaffeburen", blommar!
Va? Har den blommor? tänkte jag. Jo det stämde, hela rankan var täckt av grönbruna pipor. Fula, svulstiga, nästan lite vulgära men åh så häftiga.
Ibland överträffar sambon sig själv genom att upptäcka saker som jag själv inte sett, i trädgården. Gissa om han är stolt när han visar mig på något som jag inte observerat?! Det borde ju vara jag som upptäcker sånt. Jag vill ju tro att jag har koll på allt som växer hemma hos mig!



fredag 17 maj 2013

Att få livet tillbaka

EKG på Herrgärdets vårdcentral visade ingen typ av hjärtfel men väl några inflammationer i mina senfästen bland revben och i bröstkorgen. Idag fick jag livet tillbaka! Mitt hjärta funkar som det ska! Inflammationerna sitter där bröstmuskeln fäster vid bröstbenet.


Innan jag fick beskedet (före morgonens långpromenad med hunden) så levde livet. Slån och hägg hade börjat blomma och nere vid Mälaren stal jag några häggkvistar med utslagna blommor att sätta i vas på köksbordet. Bara för att få ha häggdoften runt näsan ett tag! Sen blev livet svårare. Helt slut och med smärtor i bröstet på hjärtsidan tog jag mig till jobbet. Där insåg jag att jag måste ta ansvar för mitt liv. Vilket innebar att jag behövde ta kontakt med en läkare för att diskutera mina "problem". I min ålder har jag insett att många personer inte tar det ansvaret. De ignorerar sina problem. Sen är det för sent.
Kvinnors hjärtproblem är dessutom svårare att diagnostisera. De får inte de här typiska symptomen som män får.
Jag skickar med ett råd till alla kvinnor OCH män: Lär känna er kropp. Reagera på varje förändring. Var inte rädd att rådfråga läkare. Om en läkare ger fel svar, gå till nästa!
Det är ditt liv det gäller och det är det enda som betyder något!


torsdag 16 maj 2013

Liv och död

Idag var jag på begravning i Korsets kapell på Hovdestalunds kyrkogård. Mitt i månaden majs vackraste flor begravdes svärfar. Himlen var klart blå, solen strålade och magnoliorna blommade utanför kapellfönstren. Solen utifrån föll ner genom fönstren i taket och bestrålade väggen vid altaret.




Korsets kapell
 
 
Handbuketterna hade jag plockat i min egen trädgård. En var gjord av en lila tulpan och ett blad av bronsrodgersia, en av en rödlila bollviva och flera gröna blad och en av en vinröd trillium erectum. Alla var försedda med olika spetsar och band.
Livet tar slut för en person men livet börjar för en annan. Min sambos systerdotter går i väntans tider och har c:a åtta dagar kvar tills hon får se vad som funnits därinne i magen under hela nio månader.

Jag har förstått att livet går vidare efter döden. Alla  finns vi i olika dimensioner, inte alltid i samma tid och rum men för evigt sammankopplade med varandra. Det är en tröst för vad som komma skall. Under tiden kan vi behöva lite upplyftande ord. Om man är riktigt ledsen över något så ska man komma ihåg att när man nått botten så finns det bara en väg. Uppåt!

Den svåra stund
den stund du tror att allt är slut
och stum i mörkret sitter,
den stunden skall du härda ut
fast den är mörk och bitter.
För kom ihåg att just vid soluppgången
är natten särskilt kall
men så begynner fågelsången.


onsdag 15 maj 2013

Att öka självkänslan genom att vända perspektiv på sina egenskaper

Här är en typ av "övning" som kan hjälpa dig att öka självkänslan. Texten och exemplet är tagna från en artikel i en gammal tidning som jag läste härom veckan.

Skriv ner några av dina egenskaper, bra och dåliga.
Värdera dem. Är de bra eller dåliga?

Vänd perspektiv på dem. Den egenskap du tycker är bra, se den som negativ. Den egenskap du tycker är dålig, se den som positiv. Skriv gärna ner hur du tänker.

Man brukar försöka använda sina bra egenskaper så ofta som möjligt och de dåliga försöker man jobba bort. Det kan vara så att ens bästa egenskaper egentligen är grunden för de dåliga! Kanske är ens dåliga egenskaper grunden för de positiva?
Mina värderingar kanske inte stämmer längre. Det kan vara gamla mönster som man bär med sig, som man hade behov av en gång i tiden men som kanske inte är nödvändiga längre. Man kanske t.o.m. har ärvt värderingar från sin omgivning.

Ett ex.:
Jag har lätt för att förstå andra människor och det värderar jag som en bra egenskap. Men jag är ganska osocial vid större tillställningar. Vill hålla mig lite för mig själv. Det värderar jag själv som en negativ egenskap.
Nu vänder vi på perspektivet:
Om jag använder min förståelse för mycket så får den negativa konsekvenser. Jag kanske inte kan sätta gränser eftersom jag förstår så väl varför människor handlar si eller så.
Det asociala draget kan däremot vara en förutsättning för att observera och analysera för att sätta samman intrycken. Det kan vara en grund till att öka förståelsen för mina medmänniskor.

När du vänder perspektivet så kommer du att märka att det är DU som värderat egenskaperna. Det är DU som har bestämt vilka som är bra eller dåliga. Då är det också du som kan vända på perspektivet hur och när du vill.

Ingen kan få dig
att känna dig underlägsen
om du inte ger dem ditt tillstånd.

tisdag 14 maj 2013

En makalös historia

Richard och Johny från Peru föddes blinda. Deras föräldrar ville inte veta av dem och de var dömda till ett liv i fattigdom och tiggeri. Fram till en dag för några år sedan då de bestämde sig för att ta livet i sina egna händer. De började äta precis så mycket som deras kroppar behövde för att överleva och på så sätt kunde de spara några sol och centavos (valutan i Peru) varje dag. Efter några års sparande och med utmärglade kroppar hade Richard och Johny precis så mycket som de behövde för att lösa kursavgiften till en fem månader lång utbildning i massageteknik.
Kurskamraterna hade inte mycket till övers för de två bröderna som hade svårt att orientera sig i kurslokalerna men när de väl kom fram till massagebordet så var det ingen som kunde slå dem i massageteknik. De hade utvecklat andra sinnen som t.ex. känsla och förnimmelse.

Fem månader senare, med diplom i handen, kunde de erbjuda massage direkt på gatan. Dåligt betalt och långa dagar. Händerna värkte. 2010 kunde de dock öppna en egen studio.
Nio månader efter öppningsdagen kunde de utbilda och anställa ytterligare fyra blinda massörer. Planerna var sen att öppna en studio till.

Vi svenskar har möjligheter som andra bara kan drömma om. Sätt igång att förverkliga dina mål. De är nog inte hälften så ouppnåbara som Richards och Johnys!

I'll be there!

Nästa helg,är det Västerås Vårmarknad på Rocklunda. I samband med den så pågår Hantverk & Hälsomässan. Marknaden pågår från fredag den 24 maj t.o.m. söndag 26 maj. Själva mässan är under lördagen och söndagen. 

Hantverk & Hälsomässa

25-26 maj

10.00-18.00

ABB Arena Syd

Jag kommer att vara där och sälja mina böcker:
- "Ungdomsdikter" där tre generationer skriver.
- "Naturligt eller övernaturligt?" Vanligt folk berättar ovanliga historier.
Samt:
- Smycken från min kollektion re n' re, främst "varelserna" som är hängen att fästa på egen kedja och örhängen.
- Ringblommesalva
- Ev. torkade örter
 
Min dotter Erica deltar också på mässan med sin bok "Aspiekraft" som handlar om hennes liv med Aspergers syndrom.

VÄLKOMNA!

 

söndag 12 maj 2013

När försommaren är som bäst

Morgonpromenad med hunden. Jag gick iväg över åkrarna och följde stigen in i den parkliknande skogen. Det första som slog mig var den skira grönskan. Det luktade t.o.m. grönt. Som vanligt stannade jag upp då och då och lyssnade. Taltrastar, koltrastar och bofinkar kvittrade och sjöng från alla hörn och duvorna kuttrade och hoade. Det var som att gå i en regnskog i en annan del av världen. Man behöver inte åka långt för att uppleva sånt, bara stanna kvar i Sverige och ge sig ut i naturen. Jag skulle aldrig drömma om att ge mig iväg utomlands under sommarhalvåret. Det finns så mycket att upptäcka och se i vårt land.

Ingen grönska är som den första!

Äggfrukost med sambon och sen på med snickarbyxorna. Några rabatter senare var det dags för dagens skönaste stund - fikapausen. Man har börjat bli lite sugen på något och sätter sig ner och filosoferar en stund. Hemglassbilen stannar utanför vårt hus varje fredag och ser till att Sundborns punchglass  aldrig saknas till kaffet.

Döttrarna och lilla barnbarnet kom och slog sig ner i trädgården och det tog bara en kort stund så hade han sträckt ut sin lilla hand och dragit iväg med mig till vår badstrand. Nu skulle det grävas och vattnas. Vi gjorde vägar och grävde oss ner till Barbados och det elaka trollet blev inmurad i cement i sitt fängelse.
Senare åkte vi fyra ner till hamnen och åt middag på Kajen. Överallt var det folk. Tullhusets veranda var full av solande människor som läskade struparna med öl och hela Kajens trädäck var full med middagsgäster och glassätande. Jag fick en känsla av sommar och semester.

Mätta for vi hem igen och jag fick äran att göra i ordning barnbarnet för kvällen. För att få hela proceduren att gå snabbare så lurar vi hans mamma att vi INTE borstat tänderna och INTE tvättat ansiktet och INTE kissat och INTE satt på pjamasen. Det som annars är tråkigt går som en dans och mamma fattar ingenting... Undrar hur länge man kan fortsätta luras på det sättet?
Han är duktig på att räkna och får ihop två plus tre och tre plus fyra och fem plus fem m.m. genom att räkna tyst för sig själv. När jag säger att han är lika duktig som ett skolbarn så säger han bara nonchalant: - Jag kan allt!
Det kan inte ens jag som är mormor. Jag är inte ens smartare än en femteklassare för jag har glömt det mesta som jag lärde mig i skolan. Ibland inte heller smartare än en treåring. För i deras huvuden dyker det upp de mest häpnadsväckande teorier. Det är bra med självförtroende men var tar det vägen senare i livet?

När de ska till att åka hem så hittar vi en vacker insekt på förstutrappan. Barnbarnet vaktar den tills jag hämtat kameran. Han har lärt sig vara rädd om de små.

Den ser nästan ut som en humlebagge men det är någon annan 
sort. Världen är full av små vackra kryp!
Häromdagen fick jag reda på att människans och flugans hjärna
inte är så olik varandras. Att klättra på väggar och i tak är inte min grej
men kanske funderar vi båda på varför det alltid kommer en måndag
och inte en fredag efter söndagen.

lördag 11 maj 2013

Vitsippor och valnötter

Idag hade jag en dag då allting funkade. Redan vid 7-tiden var jag ute och rensade i rabatterna. När sambon kom tillbaka efter hundpromenaden efter drygt en timme så var jag klar med rabatten på framsidan, bakom häcken. Vi åt frukost tillsammans, en typisk helgfrukost med kokta ägg och så och sen for jag ut  till rabatterna igen. Jag såg att mina rosa, fyllda vitsippor hade slagit ut och spridit sig. Jättekul!

"Pink Delight" ser ut så här efter några år. Jag tyckte den var finare
första året men jag kan ha glömt hur den såg ut då...
 
Vitsippan "Green fingers" ser ut så här. Jag trodde inte att
den hade en mörkrosa mitt men det kanske bara är i det här
första stadiet. Eller också har jag fått en annan sort. Inte ens vi
Trädgårdsamatörer kan hålla ordning på alla växter vi har. 
2005 var jag med på Sällskapet Trädgårdsamatörernas resa till bl.a. Zetas trädgård. Då köpte jag en japansk valnöt (Juglans ailanthifolia). Då var det en liten tanig "spöplanta" på knappt en meter. Nu är det ett vackert, högrest, rakt träd som på sommaren bidrar med stora blad och ser ut lite grann som en palm. De två senaste åren har valnöten burit hängen på våren. Hängena är flera decimeter långa. Tyvärr har alla hängen ramlat av varje år och jag har antagit att trädet ännu är så outvecklat så det inte har råd att ödsla energi på frukten utan koncentrerar sig på att växa upp.
Men idag när jag kröp omkring i rabatten under valnötsträdet och rensade så fick jag se en hård, rund sak, som visade sig vara en gammal valnöt. Alltså hade åtminstone en av fjolårsblommorna gått i frö!
Sambon frågade bara häromdagen om jag trodde att trädet skulle bära frukt i år och jag sa att jag hoppades men att man aldrig kan veta. Naturen gör ju som den vill och det är det som är tjusningen. Det förutsägbara ger inte riktigt samma kick som det som man inte har full kontroll över.

fredag 10 maj 2013

Jag är orörlig men inte inaktiv!


Jag brukar spara (och lagra i min hjärna) uttryck som går direkt till mitt hjärta. Häromdagen satt jag och tittade på ett tv-program och fick ett nytt sådant: ”Att jag är orörlig behöver inte betyda att jag är inaktiv”.

Jag själv är relativt orörlig p.g.a inflammationer i sen- och muskelfästen samt har det senaste året även drabbats av psoriasisartrit (psoriasis som sitter inuti kroppen vid leder och senfästen).

Jag har svårt att röra mig i de flesta sammanhang, när jag ska klä på och av mig t.ex. I stora drag kan man säga att jag är rätt orörlig. MEN inte desto mindre inaktiv. Jag utför allt arbete i sakta mak och utifrån de förutsättningar jag har. Jag har lärt mig att man inte måste stressa. Det går bara inte. Eftersom jag har ett visst mått av energi som är lite varierande olika dagar så tar jag varje dag som den kommer utifrån de förutsättningar jag har just då.

Ibland är jag väldigt orörlig OCH trött. Då är aktiviteten inte heller så stor i min hjärna men de dagar jag bara är orörlig då funkar ändå hjärnan till 100% och då levererar den både skrift, dikter, bilder till tavlor och kreativitet till hantverk.

Många bekanta undrar hur jag kan leverera så mycket men de ser bara det som syns utåt.

Ett dygn har 24 timmar. Jag jobbar fyra av dessa. Äter och vilar två, sover kanske åtta för att orka med dagen. Då återstår c:a nio timmar om jag drar bort den tid det tar mig att ta mig till och från jobbet. Under dessa nio timmar (en bra dag) så kan jag göra vad jag vill. Eftersom jag har en sambo som är som jag, självgående, så har jag inga mattider att passa och tv tittar jag bara på när det är något som jag är verkligen intresserad av. Städningen sköts av den av oss som anser att det behövs. (Ibland tycker ingen av oss att det är nödvändigt!) Totalt återstår flera timmar då jag kan vara kreativt aktiv – trots att jag är så orörlig!

Det handlar om att prioritera, ställa krav, sålla bort och välja vad man vill lägga sin energi på. Jag lovar att det är ett hårt arbete. Att förändra hela sitt liv gör man inte ens på några år. Jag har varit sjuk sen 2003 och det har nu gått tio år av anpassning och lärande.

Sjukdomarna har gjort mig mer medveten om mig själv och vad som ger MIG något ut av livet. Jag har förstått att det jag blir glad över det gör mig inte bättre men det får mig att MÅ bättre.

Det här är inte vad jag förväntade mig av livet utan något helt annat. Jag fick ”ett slag i ansiktet” men har vänt det till något bra. Jag har fått ett liv med kvalitet, ett liv där jag kan vara mig själv, ta vara på mina resurser, utvecklas och må bra.

Jag är orörlig men inte inaktiv!

Morgonpromenad med fara för livet

Härlig morgon, lite fuktigt och dimmigt men vindstilla och rätt varmt i luften. Jag minns hur det känns att vakna upp en morgon i Karibien. Först  så är det lite svalare och fuktigare sen blir morgonen varmare och varmare. Något liknande idag trots att vi inte har riktig sommar än.
Vid promenaden på stigen längs med Mälaren ser jag saftigt gröna liljekonvaljeblad. Några har t.o.m. knoppar som bara väntar på att få slå ut.


Nu exploderar växtligheten plötsligt och jag hinner inte med riktigt. Jag får ändra inställning och njuta av helheten istället. Ett strandskatepar häckar vid Lövudden och varje gång jag hör dem så går mina tankar till den underbara ön Gotland. Där finns de lite överallt. En mindre strandpipare boar någonstans vid Johannisbergs badplats och man hör dess pipande på långt håll när den drar över vattenytan.
I början av veckan hörde jag ett jätteplask några meter på sidan av stigen och sen blev det stilla. Efter en stund fick jag se ett brunt bäverhuvud över vattenytan. Den var på väg bort. Idag hörde jag ett jätteplask igen, nästan på samma ställe men denna gång var det förmodligen en stor gädda som skulle ta sig ut från grunt vatten för efter en kort stund fick jag se hur småfiskar hoppade över vattenytan. Rädda att hamna i gapet på gäddan, antar jag. Något bäverhuvud syntes inte denna gång.
Jag får syn på ännu ett träd som kommer att ramla inom kort. Bävern har varit framme igen. Ofta ligger stora och ståtliga träd över stigen och ibland får man kliva över dem innan någon tagit hand om dem. Det är bara att hoppas att de håller sig upprätta medan man passerar. Med livet som insats strövar jag vidare i bävrarnas rike. Det är inte alla förunnat att få ha naturen inpå knuten.

Men jag undrar lite grann över det där med tänder och tänder. Bävrarna gnager i hårt trä hela livet. Mina tänder klarar ibland inte ens en morot...

torsdag 9 maj 2013

Att ödmjukt se på sig själv och sin egen betydelse men ändå behålla värdigheten av det man presterar

På förmiddagen tog jag en leveransrunda för att överlämna min nya bok om övernaturliga upplevelser till några personer som medverkat till att den blivit till. Det är så roligt att höra hur de väntat på att den ska komma ut. Att det finns intresse. Tidigare hade jag personligen överlämnat boken till "supermediet" Terry Evans och genom en arbetskompis även nu till mediet Pierre Hesselbrandt. Nu återstår en del marknadsföring i diverse tidningar m.m. Jag och min äldsta dotter, som även hon kommit ut med en bok ("Aspiekraft") har fått erbjudande att vara med på bokmässan i Göteborg i slutet av september. En monter kostar många tusenlappar. Det är stort!

Om jag nu ska återgå till det mer jordnära, så kan jag rapportera att det finns hyresgäster i vår webholk. Ett pilfinkspar har numera fem ägg att ta hand om. Förra gången var det talgoxar som boade där och vi har konstaterat att den arten gör det lättare för oss att följa deras liv. De gör ett fint bo med dun och annat som är tätt och välordnat i bottnen på holken. Pilfinkarna däremot, fyller boet ända upp med torra växter och fjädrar. Stup i kvarten är vi tvungna att ta bort bomaterial som ligger i drivor framför kameralinsen. Inget som stör fågelparet, som tur är.


Naturen har en otrolig påverkan på oss människor om man väljer att vara närvarande i den. Ibland när jag mår dåligt och ser såna här "under" då förstår jag hur liten jag är på jorden och hur betydelselös jag är i det stora hela, bl.a. för människans överlevnad. Det känns faktiskt skönt att ha den insikten, för då minskar mina problems proportioner. Om jag dör, går livet vidare ändå och påverkar inte så många människor men om en djurart utrotas så försvinner dess stapelföda och även de djur som livnär sig på arten. Ett människoliv är inte mycket värt i det stora hela. Vi människor har en förmåga att ge oss själva för stor betydelse. Utvecklingen går tyvärr åt det hållet. Vi har ju en tendens att tycka att vi hela tiden är störst och bäst!

onsdag 8 maj 2013

Vilken underbar dag!

Slutade jobbet vid 12-tiden, åkte förbi Plantagen och handlade 4 säckar planteringsjord och en säck hönsgödsel. Efter några timmars vila så åkte snickarbyxorna och t-shirten på. Jag städade en hel rabatt på framsidan. Min sambo kom ut med ett glas Dubonnet med is och jag slog mig ner på trappan, i solen och njöt i fulla drag. Kan man ha det bättre?
Det är skönt att ha uppnått en ålder då man inte bryr sig om vad folk tycker. Jag gör vad jag vill numera, njuter av livet och ser till att jag har det bra mestadels. Och jag tror faktiskt att grannarna mår bra av det också. Om inte annat så ser de hur det skulle kunna vara.
Nu vid 18-tiden sitter jag på framsidan av huset, det är molnigt men varmt. Dörrarna är öppna både på framsidan och på baksidan så alla dammråttor far ut i trädgården av korsdraget. Det kallar jag städning! Kan man få rotavdrag om man anlitar vinden till sånt?
När det blir varmare ute så lägger jag ingen energi på insidan av huset. Jag tar vara på stunderna då jag kan vara ute istället. De är inte så många under det svenska sommarhalvåret. Jag har förra sommaren i minnet!

Men just nu lever livet. Björkarna har musöron och lite till. Rönnen har slagit ut. Gräset är numera grönt. Bönderna har dammat ner hela förstutrappen. Folk promenerar utanför, cyklar, åker traktor (barn) och köttet ligger och väntar på att grillas. Bara att kunna sitta ute i en kortärmad jumper så här framåt kvällen får en att gå igång. Hurra för svensk försommar!

tisdag 7 maj 2013

En dag som går till min historia

Idag har jag äntligen fått min nya bok "Naturligt eller övernaturligt?" från tryckeriet. Den var perfekt denna gång! Mycket bärande har det blivit. Först skulle nästan 1000 böcker förpackade i kartonger ut från källaren i "glashuset"/Melkerhuset och in i min bil. Sen skulle dessa kartonger ut från bilen och in i mitt hus. Så småningom ska kartongerna ut från huset och in i friggeboden. Jag lät sista momentet vara. Jag orkade inte mer...
Kanske skulle jag kunna plocka in kartongerna i sovrummet men på min sambos sida i så fall. Då behöver han inte resa sig upp på morgnarna utan bara vältra sig över på kartongerna och sen glida ner på golvet. Det borde vara både smidigt och tidsbesparande. Platsbesparande också tycker jag som slipper bära ut kartongerna i boden!

Jag är faktiskt mäkta stolt inte bara över boken, utan även omslaget.
Omslaget är ett foto taget av mig själv! En kall höstmorgon fick jag se
denna syn på vägen till jobbet. Kunde inte låta bli att åka in på en
sidoväg och ta några foton innan dimman hade skingrats och dagen
hade vaknat till liv.

Från och med idag finns boken att köpa hos mig för 229:-. Även hos Faun förlag för samma pris.
Den bok med tre generationers dikter som jag gav ut tidigare i år finns också till salu för 159:- hos mig och förlaget. Vill du köpa båda så får du ett paketpris på 299:-!

måndag 6 maj 2013

Törs jag hoppa högt?

Idag vid tretiden ringde en tjej från Faun Förlag och talade om att hon hade en nyhet till mig. "- Jag hoppas att den är god", svarade jag. Det var den. Min bok "Naturligt eller övernaturligt?" hade äntligen anlänt från tryckeriet i Danmark.
Jag frågade lite försiktigt om den var ok och det de hittills hade sett verkade rätt. Men de hade inte kollat igenom varje sida. Jag vågar inte hoppas på att den är helt ok förrän jag själv kollat igenom hela boken. Det har ju varit en del turer hittills. Boken kom som den skulle till Änglamässan men några rader på c:a tio sidor hade hamnat fel. Direkt på måndagen efter var jag till förlaget och rättade till felen. När jag sen ringde någon vecka efteråt och frågade hur det gick så hade de slarvat bort rättningarna. Jag fick gå igenom dem än en gång! Sen dröjde det flera veckor. Inför markanden i Skultuna fick jag reda på att boken inte skulle komma förrän den 1 maj. Ingen hörde av sig från förlaget om när den skulle komma så jag fick ringa måndagen efter, alltså idag och fick då besked om att de satt och väntade på leveransen.
Jag har betalat fakturan för länge sedan men har hittills inte kunnat sälja en enda bok till ordinarie pris eftersom de varit felaktiga.

I morgon vid lunchtid ska jag nu hämta en del av alla de exemplar jag beställt. Då först vet jag om det lyckats denna gång. Till dess håller jag tummarna. I morgon vet jag om jag kan skratta eller gråta.
Men eftersom jag är så positiv till min läggning så har jag köpt lite bubbelvatten så jag kan fira om allt är till belåtenhet.

Maj, maj måne, jag kan lura dig till Skåne!

Min svärson som kommer från Barbados har ett stort intresse på våren och det är att odla grönsaker. Jag förklarar varje år hur dumt det är att så tomater och sånt redan i januari och att det är svårt att odla morötter i en lägenhet. Tomaterna blir bara långa och rangliga och det andra bör odlas på friland.

Likväl så står han där med en liten skörd av fina morötter i handen på hösten. Likväl så mognar hans tomater tidigare än mina. Likväl så skördar han rädisor före mig.
Jag brukar så mina tomater runt 1 april, det räcker. De kommer ju inte ut i sina krukor förrän i juni. I år tänkte jag inte så något alls inomhus så jag blev jätteglad när svärsonen gav mig en kruka med 4 paprikaplantor och fyra krukor med tomatplantor som var ett par decimeter höga - redan på påskafton. Nu står de i mitt köksfönster och väntar på att få komma ut. En planta har redan fått knoppar!
Eftersom det är jag som är Trädgårdsamatör och inte han, så borde mina plantor vara större eller frodigare än hans men så är det inte.
Så för att upprätthålla min status som växtnörd så har jag bestämt mig för att knäcka honom.
Så här ser nämligen de tomatplantor ut som jag fick av honom, just nu:


De har redan fått frukter! Så nu ska jag skicka en bild på plantan till honom och retas lite.
Tala bara inte om för honom att jag hängt upp små plommontomater från ICA, i sytråd, på grenarna!

söndag 5 maj 2013

En påminnelse om att ta vara på varje minut!

En av alla de vänner som jag lärt känna genom Sällskapet Trädgårdsamatörerna har lämnat oss - Margareta Norin-Forslund. Hon dog den 21 april 65 år gammal. En enastående kreativ person. Hon gjorde växtstöd, mosaik, växtfärgade siden, broderade, sydde, gjorde lampor, tillverkade band och eget papper, skrev haikudikter (japanska minidikter), renoverade gamla hus och saker m.m. Och hon var såå generös och positiv. Margareta hade förtidspensionerat sig för att ägna sig åt alla sina hantverk men hann aldrig njuta av tillvaron för cancern slog till.
Från Wintustammen (infödda amerikaner i det som vi idag kallar Norra Kalifornien) kommer denna vackra dikt som jag hämtade från hennes dödsannons:

Däruppe ska vi gå du och jag.
Längs vintergatans
långa valv
ska vi gå
du och jag.
Längs stjärnblomningens stig
ska vi gå
du och jag.
Plockande blommor
på vår väg,
plockande blommor
på vår väg,
ska vi gå du och jag.
 
En av Margaretas mosaikskapelser från utställningen i
Sagågalleriet 2012
Vi hann aldrig göra mosaik tillsammans nu i vår, som vi planerade. Ännu en gång blev jag påmind om att jag måste ta vara på resten av min tid, medan jag kan. Och plocka fler blommor på min väg...


lördag 4 maj 2013

Bland lejongap och tigrar

En härlig dag på Parken Zoo i Eskilstuna. Bara jag, döttrarna och barnbarnet. Vi hade fika med oss. Besökte den nya dinosaurieanläggningen med rörliga jättedjur, den var faktiskt rätt häftigt anordnad. Den utmynnade naturligtvis i en affär fullspäckad med plastdinosaurier och andra prylar. Där fick barnbarnet välja en dinosaurie. Praktisk som han är vid snart 4 års ålder valde han ett klädesplagg istället, en t-shirt i brunt med dinosaurier på. Och opraktisk som hans mormor är så smusslade hon ner en förpackning med 12 små plastdinosaurier i sin väska. Klart han måste ha dinosaurier! När glädjen över t-shirten övergår i leda...
Barnbarnet fick en femhundring att betala med och stolt som bara en 4-åring kan vara langade han upp sedeln och galgen med t-shirten på disken när det var hans tur att betala.
"- Har mormor köpt en t-shirt åt dig?" utbrast mamma Helena.
"- Det var JAG som köpte. Men mormor betalade", förtydligade han.


På en medhavd filt lekte vi sen med plastdinosaurierna som snabbt övergick från att vara köttätare till veganer, vegetarianer och fruktätare.
Så åkte barnbarnet och jag kålmasken, en "karusell" som går in i ett äpple och ut igen. Det är den minst fartfyllda av alla åkbegivenheter så den klarar jag av med hjälp av barnbarnet. Han tar min hand och tillsammans kliver vi ner i kålmasken och jag konstaterar att jag får sitta lite snett för att få rum. Förra gången jag åkte kålmasken var när barnbarnets mamma var c:a 3-4 år. Jag räknade snabbt ut att det var så där 31-32 år och 20 kilo sen. Inte undra på att det var trångt!
Mamman som stod och fotograferade oss ville att vi skulle byta sida så att barnbarnet syntes bättre. Vad hon inte visste var att när jag nu hade kommit ner ordentligt i vagnen så satt jag där som i ett skruvstäd. Ett snabbt byte var inte att tänka på. Om hon inte hade betalat en resa till förstås så jag hade haft en kvart på mig att byta ställning!


Efter att ha provat på hur det är att vara gravid, igen, efter 35 år (fast denna gång som känguru) och ha grävt efter skatter utanför piråttornas grotta och spelat på chokladhjulet så lämnade vi parken. Efter alla inhägnade tigersvansar, apöron och leopardpälsar blommade däremot lejongapen fritt utanför grindarna.


Hungern inträdde och vi åt en middag på en thairestaurang i E-tuna. Några pussar och kramar senare åkte jag hemåt Västerås fylld till bredden av ny energi.