Att måla utan mål

En helt ny värld, när det gäller min utveckling i konstens tecken, har öppnat sig för mig under hösten och vintern. Man måste inte ha bestämt sig för vad man ska måla när man tar fram pannå och penslar. För när man sätter igång så löser det sig ändå. Man ska inte tänka för mycket, bara låta penseln och färgerna arbeta utan att fokusera på något speciellt. Jag börjar med en eller två färger som tilltalar mig och blandar lite och täcker pannån bristfälligt. Och då! Plötsligt så finns det någon eller något på målarduken! Ju mer färger eller nyanser av samma färg som jag lägger på (med svamp, kreditkort! eller andra konstiga hjälpmedel), ju fler figurer framträder i tavlan.
I en av mina tavlor bodde ett helt "samhälle". De fick liv av mig! Hoppas de tackar mig någon gång...

Tibast - ytterligare en vårblommande buske

Tibast, Daphne mezereum, är en av de tidigast blommande buskarna. Jag har sett den växa fritt ute i naturen men den finns naturligtvis att köpa i plantskolorna. Det finns tibast som blommar med vita blommor också. Jag har haft en sådan men den lyckades jag städa bort när jag vårstädade förra året. Jag hade glömt var jag planterat den lilla späda plantan!

Tibasten blommar just nu. På bar kvist. Bladen kommer senare. Blommorna har en stark och god doft. Efter blomningen så bildas röda bär, vilka är giftiga så jag brukar plocka bort dem.

Min planta har jag stammat upp under flera år. Jag har tagit bort grenar på stammen hela tiden och låtit grundstammen växa vidare. Nu har den nästan nått full höjd, 1,5 m, så nu ska den få grena ut sig som den vill. "Ska bara" frisera den lite vartefter så att det blir en fin och tät krona så småningom.

Det är trevligt att ha sånt som blommar tidigt i trädgården. Då kan man börja njuta av blommor redan i mars när solen lockar ut en. Sommaren och njutningen blir så mycket längre då.

Kejsarolvon - en brud i rosa

Kejsarolvon (Viburnum farreri) kommer från centrala Kina och är en buske som kan blomma mitt i vintern om den står i rätt läge och vädret är det rätta. Den blommar nämligen i december t.o.m. april beroende på var man har planterat den.
Min kejsarolvonbuske fick jag av ett par som bor i stan. De gav bort busken mot att jag kom och grävde upp den, för den hade inte blommat på de år de haft den i sin ägo.
Perfekt för min rabatt i väster, intill huset! tänkte jag. Där är det torrt och där ligger solen på från lunch till kväll. Första året blommade den med några få blommor, rätt tidigt på året. Men sen har den legat "i träda" några år och inte minsta blomma har synts till.
- Vad är det för buske som blommar med rosa blommor vid huset? undrade min sambo när han tagit en runda i trädgården efter att vi kommit hem från semestern. Jag hade mina aningar men tordes inte glädjas förrän jag varit ut och tittat.
Där stod den lilla busken med blommor i klasar. Man ser dem tydligt för kejsarolvonet blommar på bar kvist. Blommorna är rosa och vita och väldoftande.
I Sverige odlas vanligen hybridkejsarolvon, så det är väl en sån jag har antar jag.

Till lastbilschaffisarnas tjänst!

Jag utefter en genomfartsväg på spanska landsbygden. En fri
kvinna med möjlighet att styra sitt eget liv vilket inte är alla
förunnat.

På bilden ovan står jag utefter en av vägarna i närheten av Murcia och Fortuna i Spanien. En härlig dag utan bekymmer då solen gassade över de torra bergstrakter vi besökte med hyrbil under vår semester. 
På en av vägarna vi tog upp mot bergen passerade massor av långtradare och lastbilar. På väg till och från olivlundar, apelsin- och vinodlingar ute på den spanska landsbygden. Den vägen var rik på trafik men det var sparsammare med folk och hus om man jämför mot nere vid kusten.
När vi kom åkandes denna soliga förmiddag så fick vi se en tjej som satt utmed vägkanten, på en plaststol med en cocacola i handen. Långt, blont hår, korta shorts och högklackade skor. Var det verkligen som vi trodde???
Jo, så var det, för efter någon kilometers färd så får vi se en färgad tjej sitta likadant. På en plaststol, läsandes en bok med cigaretten i mungipan. Och så en till efter ytterligare någon kilometer. Det är inte sant! tänkte jag. Här sitter de utefter vägkanten och säljer sex till männen som far förbi i sina bilar. Mitt ute på landet, helt ensamma och helt utelämnade till den som plockar upp dem och betalar för en stunds utnyttjande av deras kroppar.
Tänk er att ni åker på en väg någonstans i Sverige, genom skogar, dungar och åkrar och här och där mitt i naturen så sitter det unga, snygga, sexigt klädda tjejer ensamma på en stol och väntar på sexköpare. Under tiden de väntar läser de en bok och dricker lite läsk. En helt vanlig förmiddag en helt vanlig vardag medan solen strålar från en klarblå himmel. Helt sjukt! Vem önskar sin dotter, syster, kusin, väninna, granne detta öde? Stackars, stackars tjejer som inte har några andra val. Förmodligen "ägs" de av en hallick som styr hela deras liv. Samt med risk att bli både slagna, torterade och t.o.m. dödade av någon med förkärlek för såna böjelser. För vem bryr sig om en vanlig hora! Men någons dotter är hon ju...

Denna dagen, ett liv

"Denna dagen, ett liv." Så sa farbror Melker i tv-serien Saltkråkan när han tyckte sig ha varit med om en innehållsrik dag. En innehållsrik dag för mig kan faktiskt sakna aktiviteter men innehålla en massa intryck.
Idag gick jag för första gången barfota i strandlinjen på en av de närmaste plagerna. Vattnet var kallt men solen stekte. Vågorna rullade sakt in mot den beigeröda sanden. Nästan ensamma på stranden lade vi oss på min wraparound och solade en stund. Också för första gången. 
Sen shoppade jag ett par häftiga, lila sommarskor i "nanoteknik". Mjuka att gå i, luftiga m.m. Man måste ju ta med sig lite sommar hem!

 

Några drinkar virvlade ner i strupen medan solen brände och ljumma kastvindar fick menyerna att dansa rumba på vårt favoritställe vid den här tiden på dagen - La Cantina. Deras egen drink "Cantina" är en ren explosion i varma färger, från gult till rött (se fotot nedan). Det är ren kreativitet som rinner nerför strupen!


På La Cantina brukar vi ta en super-sangria. (Har aldrig smakat
en godare sådan!) vid lunchtid för att sen sitta och låta solen smeka
oss någon timme på deras soffor medan vi studerar folklivet på
strandpromenaden. Men jag är ingen vanemänniska, jag gillar ombyte,
så idag tog jag en pina colada istället och eftersom det var sista hela
dagen här, en hel "cupa" av min favoritlikör cointreux.

 

För sista gången sänker sig medelhavsmörkret över spanska stränder. För mig i alla fall, som måste hem till verkligheten och ta itu med en del steg i mitt fortsatta liv. Utvilad och full med c-vitaminer tror jag att det kommer att gå bra.
Hemma väntar ju vår och sommar och alla mina älskade barn och barnbarn.

Apelsiner, oliver, vin, paella och Lidl

Där jag har varit idag tack vare hyrbil, uppe i bergen i Spanien, har jag hittat mycket att vila ögonen på. Utefter vägkanten stack de här ljuvliga, gula blommorna upp som två maskrosbarn i den hårda leran.
Vinet (det heter faktiskt så eftersom växten heter vin!) blommar inte än. Det står på tillväxt. Närmare havet har ljusgröna blad precis slagit ut så snart börjar vinets säsong.

Vinodling uppe i bergen

Det går inte att beskriva de dofter apelsinlundarna avger. När man kommer i närheten doftar det blommigt, fruktigt, sött som om det vore nektar från paradiset. Apelsinträdet bär frukter och blommor samtidigt.

Jag har sett olivodlingar som heter duga. Kilometervis med träd ibland.

Rader med olivträd med berg i bakgrunden

 

30 mil är avverkade i detta steniga men vackra landskap. Härligt att bara insupa intryck under en hel dag. Nu ska vi insupa annat gott för nu börjar vin- och mattarmen göra sig påmind. Ett besök på Lidl är inte dumt. Där säljer de just nu en liter vitt vin i tetra för c:a 7 kr!

 

 

Igår frossades det på paella med allt man kan få ner i en sådan. Undrar vad menyn bjuder på i kväll? Dagens stora fråga är ju "Var ska vi äta ikväll? Och vad?" Måste nog ta en gin och tonic och svalka mig med först...

 

 

Med öppna ögon och öron

Liten näva som hittat fotfäste bland stenarna

När jag är på resa går min blick ofta till marken och jag upptäcker nya växter och blommor. Jag reagerar också på ljud och observerar fåglar och djur runt omkring mig. Såna saker som förmodligen går en del andra förbi.
Idag tog vi en förmiddagspromenad på den 1,5 km långa piren. Även den som inte är intresserad av naturen kan inte undgå gubbarna vid havet som glor på den förbipasserande.

Tänk vad det är roligt när man skojar till det lite grann. Undrar om gubben med plåster på näsan ramlat ner från piren och brutit näsbenet? Vem som helst skulle kunna bryta sig sönder och samman om man ramlade ner här.

En slät kopp "café americano" vid en solig husfasad och sen en sangria på favoritstället vid strandpromenaden gör gott efter en långpromenad. Vill man ha glass till kaffet så går det bra men jag nöjer mig inte med mer än en "helado mucho grande".

Förresten så är mitt drömhus till salu/se vende. Huset är byggt i triangelform med rundad fasad ut mot korsningen. Fasaden ska jag måla i en varm aprikos ton med vita stråk runt fönster och dörrar. I stora salen med de olikfärgade fönsterrutorna ska jag ha konstutställningar och en stor port ska öppnas ut mot trottoaren. Längst upp i det lilla "tornet" med utsikt över Medelhavet ska jag ha min ateljé. Här kommer det att kosta att ställa ut!

Här har våren kommit långt!

Nyplanterade penséer i en park i Torreviejas. Jag kunde känna den sötaktiga honungsdoften när jag närmade mig dem för att fotografera. Snart är deras tid inne även hemma i Sverige.

Jag fascineras av alla material på trottoarer och väggar överallt. En nackdel är att hundskitarna ligger där de ligger och smetas runt av flanörerna men renhållningsarbetarna är idoga så för det mesta är det fläckfritt!

Carreramarmor? i en entré

 

Marmor, marmor, klinker och klinker

 

Tjusig entré

Efter en promenad bort till hamnen och en bit ut på den 1,5 km långa piren så kändes det skönt att vila benen och svalka sig med en sangria. Vad ska man annars svalka sig med här i Spanien? Jo, en cerveza de barril, tyckte sambon.



Fredag är marknadsdag

Siesta: Nu sitter vi och njuter av vin och en riktigt köttig chorizo som vi köpte på marknaden idag. Fredag betyder marknad här och flera kvarter spärras av för att alla marknadsstånd ska få plats. Marknad är marknad var man än kommer men i olika länder erbjuds även andra produkter än man är van vid. Här fanns massor av frukt och grönsaker och sånt man kan äta.

Oliver i alla dess former

 

Gigantiska paprikor och randiga auberginer

 

Jättejordgubbar 

 

Visst är det härligt att se frukter och grönsaker bete sig som
de ska. Här har vi precis skurit upp en gurka och de naturliga
"svettdropparna" pärlar som diamanter på ytan!

 

 

 

Lata dagar

Vaknar till tuppens galande varje morgon. Härligt bakgrundsljud till duvornas kuttrande och trutars hesa skrik. Ligger kvar i sängen tills det känns bra att stiga upp. Husets innevånare vaknar. De älskar högljutt, träter, drar möbler över golvet, vatten forsar i vattenledningsrören, dörrar stängs och öppnas. Här är man mitt i livet och andra människors vardag blir vår "dygnetruntradio".
Vi äter te och rostat bröd med grönsaker och ost på den inglasade balkongen och tar sen en promenad till en hyrbilsfirma för att boka bil.
Blir lite kaffesugen och tar en slät kopp kaffe på strandpromenaden, i solen, och tittar på folk som passerar.

Ser ut över havet bort mot horisonten. Anar segel i fjärran. Tar en sväng till en kvartersbutik och handlar vino tinto och vino blanco, salta och friterade mandlar, bananer, klementiner och plommon. Äter en lunch med alla dessa frukter samt en mogen avocado och vitt vin. Läser lite, går ner till poolen en halvtimme och sitter i solen medan sambon "förhör" mig på ord och uttryck på spanska från det lilla ficklexikonet som jag köpte innan resan. Vi kan redan en hel del.
Så är dagens solande till ända. Inte för mycket, bara en halvtimme, fyrtiofem minuter så där i början. Oj, vad mycket man har att hålla reda på!

Sen vilar vi på balkongen en stund med våra böcker tills vi har samlat så mycket kraft att vi kan gå ner till havet och välja restaurang. Undrar vad och var vi ska äta i kväll? Det är många beslut att ta...

Vått och torrt i södra Europa

Solen skiner och det är 20-22 grader i luften hos oss. Då smakar "uno cerveza de barril" (fatöl) gott till en hemlagad hamburgare med ost, lök och tomat. Härligt att sitta i ett gathörn och titta på folkvimlet.

 

 

Den här kräftan vill att vi ska komma in på restaurangen bredvid och äta. Om vi inte gör det nyper den oss antagligen med sina skarpa klor! Idag avstår vi från hummer. Kanske en annan dag?

 

Första hemlagade lunchen i lägenheten! Vi hittade en liten kvartersbutik med hemodlade grönsaker och frukter samt lite annat. Man måste ju ha lite i magen mitt på dagen också så man står sig till kvällen. Äter man för mycket till lunch så är middag inte att tänka på!

Kronärtsskockorna kostade 15 kr/kilot! Klart att vi köpte ett antal. Att äta som snacks med smör och salt när det pockar på. Här finns stora kronärtsskocksodlingar så det är bäst att passa på att äta av det som är traktens specialitet. Köpte även svarta och gröna oliver i den lilla butiken och några jättestora avocado.

 

Presenter till mina döttrar är inhandlade. Fjärilar betyder lycka men jag hoppas att vi inte väljer samma utstyrsel när vi ska gå ut!

Söndagsmys

Vaknade till en blåsig söndag men med några av de jag älskar mest.Lät mig dras i håret av sega, tjocka, salivkletiga bebishänder tills äldsta barnbarnet tyckte jag var "fula mormor" p.g.a min frisyr.

När några delar av min familj åkte hem idag så avlöstes de av andra. Älskade Carin kom och förgyllde hela eftermiddagen och kvällen. Hon hade med sig hängmörad saltmarinerad hjortfilé som hon och min sambo gjorde messmörsås till med jordärtsskocks- och potatispuré. Till det serverades rårörda lingon, sallad, smörslungade brytbönor och ett härligt tempererat Amaronevin som vi sparat till ett speciellt tillfälle som detta.

Hur bra kan man ha det??? Jag uppskattar verkligen "de minas" omsorg, spontanitet och kärlek. En vanlig söndag blev en speciell söndag.

Resande gör oss mer sociala

 

Att resa är att vidga sina vyer. Mest på de sociala planen. Ju mer man ser och ju fler olika människor man träffar desto mer ödmjuk och förstående blir man för folks olikheter, kultur och liv. Under en semester märker man att man blir lite annorlunda men på ett positivt sätt. Man blir mer öppen och avslappnad för allt.

 

 

 

Värmen och solen gör sitt till dessa positiva känslor. Ledigheten, kravlösheten gör också sitt. Man har t.o.m. tid att tjafsa om priser och sånt och kan tycka att det är riktigt kul. Det är ju ett spel, inget krig, människor emellan.

 

 

Stressen, vart tog den vägen? Den lämnade man på Arlanda. Och där fick den vänta tills man kom hem igen. Som att stoppa en tråkig väska i en förvaringsbox.

I flera länder som jag besöker finns ett "sjukt" människoideal enligt vårt svenska sätt att se det. Där går nämligen alla former och åldrar hem! Jag älskar det. Man smälter in, man syns knappt för andra syns mer...

Det är nåstan så att man får jobba för att sticka ut.

 

 

 

Möten med andra människor gör en glad. För en stund så känner man gemenskapen med "flocken" och ger sig hän åt den kraft som skapas tillsammans med andra.

 

 

Om ni såg mig:

Dansandes på en karneval på Tobago med kläderna nersmetade av blå färg.

Eller sittandes på en skum bar i Gambia en sen kväll bland haschångor och lyssna till tamtamtrummornas dunkande ensam med mina barn.

Eller firandes nyår i Dakar i Senegal medan nyårsraketerna briserar mellan benen på folk och på balkongerna på "Place de l'Independance".

Eller komma fram till civilisationen fullsprutad med lera efter en jeepsafari på Tobago och tvingas gå så hem till hotellet.

Eller sittandes i en hyrbil på Madeira på väg ner till Nunnornas dal efter ett regn då sten och lera rasade från de branta sluttnignarna med fara för livet.

Eller ätandes krokodil-, gnu- och zebrakött på en restaurang i Nairobi.

Eller en buffé med komage på en lodge i Zamburu medan elefanterna badade plaskandes i floden nedanför och krokodilerna låg på stränderna i väntan på att vi skulle ta ett steg för mycket.

Då hade ni förmodligen inte känt igen mig. För jag ändras i takt med omgivningen. Och jag älskar det! Jag älskar "landet annorlunda" och dess mentalitet. När jag ska till att resa hem vill jag ta med mig en del av mentaliteten och känner för det mesta lite vemod över att lämna landet i fråga.

 

Jag är ingen äventyrare men jag är en kameleont som tycker om att smälta in likaväl som att sticka ut, när det är ok!