Energimätning, hur funkar det?

Allt består av energi, människan inte undantagen. Vi kan "se" energin, eller auran, som ett fält runt oss om vi använder en slagruta. En sån som man använde förr för att leta efter vattenådror i marken när man ville gräva en brunn. I det här sammanhanget kallar man den för pekare och den kan se ut på olika sätt.
Energifältet är i normalläget ungefär lika stort hos alla människor, det slutar någon decimeter från kroppen. Men det är inte konstant. Det minskar och ökar beroende på hur vi mår och vad vi gör.

Så här kan en slagruta se ut

En lördag i mars gick sambon och jag på en föreläsning om detta fenomen.

Vi fick först vara med om ett experiment för att vi skulle förstå hur omgivningen påverkar våra energier. En av deltagarna fick agera testperson och med en slagruta mättes hennes energifält upp så att vi skulle ha en norm att gå efter. Sen skickades hon ut från rummet och vi som var kvar ombads tänka positiva tankar om henne när hon kom tillbaka. Vi tankebombade henne med goda ord och sen mättes hennes energifält. Det hade ökat! 
Det betyder alltså mycket att vi är snälla och tänker gott om varandra och det är ju en winwin situation för alla, för det stärker även andra i omgivningen!

Sen var det dags för "tvärtomtestet". Samma tjej skickades ut och när hon kom in tänkte vi bara negativa tankar om henne. Mätningen visade då att hennes energifält minskat betydligt.

Under den här föreläsningen visade det sig att min sambo hade en naturlig fallenhet för det här. Vanlig avläsning av vattenådror har han sysslat med förut men det här var nåt nytt. Han kunde även lätt läsa av energierna hos deltagarna på föreläsningen med den slagruta som användes. Ett mässingsrör med en mässingstråd i, böjd i vinkel som löper fritt i röret. Det ger utslag (tråden i röret rör sig åt vänster eller höger) när man kommer in i människans energifält.

När vi väl provat det här med hur positivitet och negativitet påverkar oss så fanns det ingen hejd på vad vi ville prova. Var och en fick prova olika produkter och livsmedel. När jag stod med en mobiltelefon i handen minskade mitt energifält men med en avokado i handen ökade det. Socker och vitt mjöl minskade mitt energifält.

Sambon och jag fortsatte detta testande hemma och det funkar klockrent. Jag har provat allt från olika livsmedel till mediciner, olika stenars/kristallers påverkan och även positiva och negativa tankars påverkan. Mitt energifält ökade och minskade beroende på vad som var bra eller dåligt just för mig. 

Under föreläsningen fick vi vara med om lite olika saker som förvånade oss. Som när vi höll en vinflaska i handen. De flestas energifält minskade men på en av deltagarna ökade den. Hon började t.o.m. fnittra. För henne var det bara positivt att dricka rött vin tydligen! När jag höll en flaska med dryck på chaga i handen ökade mitt energifält enormt medan samma flaska bara ökade sambons energifält lite grann. Han dricker det i förebyggande syfte medan jag dricker det för att kunna leva ett bra liv utan psoriasis utanpå och inuti kroppen...

Avocado påverkar många positivt. Det är därför som en del går
omkring med en avocadokärna i fickan

Under våren och sommaren har vi låtit vänner och bekanta prova olika produkter och saker och sambon har mätt deras energi före och efter. På samma sätt som olika saker påverkade oss påverkade det också de som provade på den här energimätningen. Jag förstår att det funkar och ungefär hur, men varför är svårt att förklara.

Vi människor ska ju bevisa och kartlägga allt vi är med om. Då först blir det verkligt. Men allt kan inte bevisas. Än, måste jag tillägga för inget är skrivet i sten. Vem trodde att vi skulle kunna gå på månen på 50-talet. Under tiden ska vi sålla, tänka logiskt, avvakta och lita på magkänslan. Det som känns rätt, lita på att det ÄR rätt. Magkänslan har aldrig fel!

Under hösten kommer min sambo att erbjuda energimätning för den som vill testa. Vi kommer även att bjuda in till några förevisningar, för det är ännu roligare att testa det här i grupp eftersom man får ta del av de andras upplevelser också.

Vill du veta mer? Hör av dig till:

Bo Björkdahl, Boost & Energy
070-392 09 23

Att få reda på vad som påverkar en negativt gör att man kan välja bort en del
saker i sitt liv, så att det blir bättre!

Intelligenta blåklockor

I trädgården har jag Stor blåklocka (Campanula persicifolia) som självsår sig rätt bra. Eftersom jag vill samla dem på ett ställe gräver jag upp självsådder och planterar dem runt min ginnalalönn. 

Bredvid storklockorna står de maffiga Mariaklockorna som blommar i blått, rosa och vitt i olika nyanser. De flesta blir blåa men det kan jag stå ut med när jag ser deras runda jätteklockor.

Allt i naturen är så uträknat och så välordnat. När blåklockorna blommat ut får de, som de flesta växter, bruna och torra fröställningar. Fröna mognar och så bildas det små hål i kapseln. Det är alltså inte insekter som gör de här hålen utan moder natur. 

När det sen blåser så rör sig stjälken med fröställningen av och an och fröna pytsas ut genom hålen, i lagom doser, ända tills kapseln är tom. Jag upphör aldrig att förvånas hur väl inrättat allt i naturen är!

Solhattar/Echinacea

 Solhattarna ger energi både att inta som energirikt kosttillskott och att titta på. Echinacea purpurea Magnus är en rätt vanlig solhatt. Men inte desto mindre vacker. Solhattarna är höstblommor och de är mycket odlingsvärda. De står oftast stadigt utan att behöva bindas upp. Blommorna är stora och står sig länge. När de tappat sina blomblad "blommar" den bruna toppiga fröställningen vidare. Mitt i vintern kan man se dem sticka upp ur snön.

Den vita solhatten riktigt lyser i rabatterna, även vid skymningen under sena augustikvällar.

Echinacea purpurea Alba

 Just nu blommar min "Aloha" som bäst. I år ser den lite blek ut...

 ...men ett foto från förra året visar hur den såg ut när den stod i sin prakt då.

Min "Green Envy" har inte kommit upp än, så adjöss med den! Den skulle egentligen ha varit både rosa och grön men den gick sin egen väg och valde en helgrön klänning.

Adjö har jag sagt till några fler solhattar de senaste åren. "Coconut Lime" t.ex.

Och "Sundown".

Jag älskar alla dessa solhattar men har insett att de inte är riktigt härdiga. Åtminstone de nya spektakulära sorterna. Så jag får nöja mig med "Magnus" och "Alba". De passar min trädgård bäst. De t.o.m. frösår sig!

Plantago major Rosularis

Det har blivit lite tunnsått med blogginlägg under sommaren. Jag har ju annat för mig än att sitta vid datorn! Jag far omkring med sambon på minisemestrar lite då och då och sen hem och fixar i trädgården och så iväg igen... Jag vill inte vara borta för länge. För någonting som jag älskar är att bjuda hem folk till min trädgård. Att sitta och prata, fika, dricka vin och äta något gott ihop med vänner och likasinnade ger mig massor med energi. Men detta kan bli lite stressande för jag hinner ju bara träffa en bråkdel av vänner och bekanta under sommaren. Nu lider augusti mot sitt slut och hösten närmar sig. Snart är trädgårdssäsongen över. När den här stressen sätter igång då tröstar jag mig med att hösten faktiskt kan vara både varm och lång. Jag har ju växthuset när blåst och regn kommer! Där har jag spenderat många kvällar ända in i början av november under de två säsonger vi har haft det. Sen börjar det bli för kallt. Då räcker inte den lilla konen med värme till, som vi köpt på ÖB. Då måste det tunga artilleriet in och då tycker jag det är bäst att flytta in för gott.

Både igår och idag har jag ägnat mig åt trädgården. Grävt upp och flyttat flera plantor. Tagit bort två träd som jag inte vill ha kvar, rensat lite ogräs, krukat upp självsådda plantor jag hittat i rabatterna och märkt upp dem med etiketter. På ett ställe hittade jag flera självsådda Plantago major rosularis. Det är ett groblad. Det ser ni på fotot nedan.

Men inte vilket groblad som helst! Det här är väldigt speciellt. Det finns rödbladiga sorter och variegerade men denna tar priset. Först kommer knoppen med sitt gröna virrvarr av blad, fast ändå i en välkomponerad ordning.

Sen sträcker knoppen på sig och vecklar ut sina blomblad, som är lika gröna som växtens blad.

När hela plantan blivit riktigt stor, då är blommorna som vackrast. En del är rundare, andra toppigare. Alla har de det gemensamt att de är gröna och gröna blommor är vi inte bortskämda med.

 Idag har jag planterat om en jätteplanta som bestod av tre, visade det sig. De står nu i framkanten på en rabatt. Till allmän beskådan. En bra bit ifrån moderplantan hittade jag en hel dröse med självsådda småplantor. De sitter nu i varsin kruka, prydligt märkta med namn och växer till sig. 

Växten har ett svenskt namn också: Rosblommigt groblad eller rosengroblad.

Bussresa med STA Mälardalskretsen 13 augusti 2016

Första stoppet på lördagens bussresa med Trädgårdsamatörerna var Linuddens plantskola i Nyköping. Där intog vi även medhavd fika. Jag, sambon och våra kompisar började med fika och smörgås för vi behövde lite energi för att sen vara redo för att leta "vill-ha-växter".

Cardiocrinum giganteum, en lilja som blir flera meter hög, tog nog de flesta med storm när vi började vår shopping. Så stor, så magnifik, så wow!

 

På Linudden får man se upp med var man sätter sina fötter för där blandas stenläggningar med gräs och lite ojämnheter i en lagom charmig mix. Mina progressiva glasögon gjorde det inte lättare för mig...

Saxifraga longifolia i sin rätta miljö på en mur. Vill ha! Så då gäller det att leta rätt på var stenpartiväxterna står. Där borta. Jaaaa, nu är en av de små "sjöborrarna" mina!

Många besökare föll för den här vackra ormroten. Blommorna vajde en bra bit ovanför plantan och bedårade oss med en riktigt härlig mörkröd färg.

Jag åkte därifrån med en jasminreva (Jaborosa integrifolia), ett gul- och grönstrimmigt hakonegräs, en väldoftande guldbandslilja, en kruka full med spindelvävstaklökar "Minimum", saxifragan och två nya codonopsis till min "samling". Under senare år har jag fastnat för dessa codonopsis. De flesta av dem klättrar, som klematis. De får långa rötter som går djupt och bladverket luktar ofta lite "unket". Har de väl etablerat sig så finns det inget som kan stoppa dem. 

T.v. slingerklocka/Codonopsis convulvulacea var. forrestii. T.h. klätterklocka/Codonopsis vinciflora. Båda inhandlade på Linudden.

  

Jag studsar därifrån lycklig över mina inköp. Björn lämnade dessutom 10% till oss Trädgårdsamatörer. Det gjorde inte ont.

Sen var det dags för lunch på Rasta i Nyköping och så vidare till en av två privata trädgårdar. Majut och Lars Gunnar Närholm i Hagnesta tog emot i sin relativt nya trädgård. De köpte ett torp för åtta år sedan, byggde nytt hus och började sen anlägga en trädgård. På bara sju år har de bearbetat hela sluttningen bara genom att vända på grästuvor, fylla på lite jord och plantera. Mest azaleor, rhododendron, barrväxter, ljung och andra växter som passar i den här marken. 

Utanför tomten som är skyddad så gott det går från rådjur, harar och vildsvin börjar storskogen.

En stor trädgårdstomte säger åt oss att vi ska vara varsamma om Närholms växter när vi nu fått förmånen att träda in i deras paradis.

Surjordsplanteringar blandas med vackra arrangemang. Här växer en zebragräsrugge och en liten lönn bakom en sten med fåglar.

Alunrot verkar finnas i hur många olika färger och kombinationer som helst. Här lyser en limegrön sort.

Om man bor mitt i skogen, som Närholms, så är vatten en bristvara. Men det får gå ändå. Majut sa att det inte var något större problem: - Växterna kommer igen!

I den annars torra omgivningen frodades röda näckrosor och kameleontblad i en damm. På marken klänger murgröna.  

Den exotiska Yucca filamentosa blommade som bäst när vi var där. Visst är det nåt speciellt med den!

En hel del matnyttigt fanns i odlingar runt huset. Brytbönor, bondbönor, tomater, lime, persika...

Tarja Kalnins såg till att vår Facebookgrupp uppdaterades under resan. Dagsfärska nyheter alltså! 

Alla inköp lyckas inte. Det vet varje Trädgårdsamatör. Den här tallen klarade inte ens ett par veckor på ny plats men utgjorde ändå ett vackert inslag i trädgården med sin fina rostbruna färg. Lars Gunnar har dock inte givit upp. Den får stå där tills nästa år. Kanske kommer det ett nytt skott nånstans?

Vi hittade också en hörna med växter till försäljning. De flesta av oss var där och botaniserade bland azaleor och annat. Trädgårdsamatörer som har växter till försäljning är en tillgång eftersom man kan fynda ovanliga växter. Och vad skådar mitt norra öga! En Codonopsis! Majut hade inget namn på den men man behöver inte veta allt. Tids nog så hittar jag den på internet.

En klocka på Majuts egen Codonopsis fanns kvar så
jag fick se hur den såg ut. De andra klockorna hade
redan vissnat och börjat bilda svulstiga frökapslar.

Många codonopsis är lite oansenliga på utsidan. Men om man gör sig besväret att titta in i blomkalken, då öppnar sig en ny värld!

Efter den här upplevelsen var vi fikasugna och åkte vidare till Länninge gård där Helen Länninge och Janne visade upp sin 8000 kvm stora trädgård med handgrävda dammar.

Elisabeth Ivarsson hade bakat bullar och kakor och vi fick hämta fika i bussen och sen slå oss ner någonstans i den stora trädgården. Det var svårt att välja för oaser fanns det gott om.

För några år sedan bestämde sig paret Länninge för att de ville ha vatten i sin trädgård. Så numera tar de vatten från en närbelägen sjö och har rofyllda vattenblänk lite här och var. Och kan vattna rabatterna när det behövs.

Precis som i min egen trädgård växer lingon i torven. I torv finns det massor av frön. Tro inte att ett snyggt tillskuret torvblock kommer att se likadant ut efter några år! Där kommer att frodas ljung, lingon, mossor, lavar... Mina block är inte ens fyrkantiga längre för både ekorrar och skator har snott bitar av dem till sina bon.

Solen kom så småningom fram den här dagen och vad kan vara härligare att lyssna på en varm sommardag än ett porlande vattenfall?

Montbretia crocosmia, kanske sorten "Lucifer", är en otroligt vacker växt. Inte härdig i vårt klimat och måste grävas upp på hösten hos de flesta. Men inte här i Länninge!

Agapanthusen tar de nog in för frostfri förvaring under vintern, i allal fall.

En hög astilbe i vacker rosa färg

En annan rosa perenn men lite ljusare var Länninges egen höstflox. En hög en, som uppstått när vita och mörkrosa flox blandat sig. Den återfann man i höga och stora ruggar lite här och där. En sån skulle man vilja ha...

Vad vore en trädgård utan sitt- och liggplatser för avkoppling mellan ogräsrensning och vattning? På den här stranden kan man få känna sanden kittla mellan tårna.

Blir det för varmt så tar man ett bad!

På några ställen hade bokar planterats intill varandra för att skapa olika rum. Sen hade grenar och lövverk tagits bort i mitten så att fönster bildats. Ytterligare några andra bokar bildade en portal över en grusgång.

Vad vore en trädgård utan klättrare. Här en vit klematis ovanför rosa astilbe, mot en mörk vägg.

Fantasi och kreativitet inspirerar mig mer än nåt annat. En rosa klematis mot ett murket träd med stora gröna blad som marktäckare blir ett exotiskt inslag som hämtat från tropikerna. Bladen är dessutom ätliga. Rabarber!

Nu orkar vi inte med fler intryck. Nu måste vi hem och smälta det vi sett. Och gräva ner det vi köpt. Minnen från en mycket trevlig resa. Tack ni som jobbat så att vi andra fick njuta av en dag på några smultronställen i Sörmland.