Summa sidvisningar

tisdag 25 juli 2017

Underbar trädgård i Hallstahammar

Igår besökte jag en vän i Hallsta. Hon hade bjudit in mig att se hennes Catalpa blomma. Det första jag fick se var en Mackia amurensis i blom. Blommorna är lite ärtlika och ser nästan lite intorkade ut eftersom knopparna är mörka på utsidan. Men Mackian har en stor blomställning och bladen är vackra.


Rodgersia är en dekorativ stor bladväxt. Här ihop med en fågel som slagit sig ner på ett vitt plåthjärta.


En skogsklematis "Summer Snow" klättrade upp i ett högt träd och dekorerade det med vita blomster.


Spirstånds lyser upp med sina solgula blomställningar.


En del träd har man för stammarnas skull. Som den här strimlönnen t.ex.



Så kommer vi äntligen fram till Catalpan. Den står i sin praktfullaste blom just nu.


Kommer man lite närmare med kameran så ser man de otroligt vackra blommornas insida.


Uppe vid husväggen är det varmt och tomaterna frodas. Jag frågar om jag får ta en och njuter av de solvarma frukterna. 


Vid samma vägg har vindruvorna kommit igång.


Inne på den inglasade altanen blir jag bjuden på kaffe och kakor. Där prunkar pelargonerna av sorten Mårbacka och en annan i liknande färg.


Elefantagaven trivs i värmen innanför glaset.


Frön från Thailand gav denna vackra växt/blomma. Den här knoppen slår ut i morgon och blommar bara en enda dag. Blomman för dagen?


En växtälskare kommer aldrig tomhänt. Jag hade med mig en praktklocka, en platycodon, och gick hem med ett gråblått gräs och en skenkamelia.


Jag känner mig lyckligt lottad som har så många vänner vars trädgårdar jag blir inbjuden till. Varje trädgård jag besöker ger inspiration och idéer till min egen. Jag hoppas att min trädgård gör detsamma! 


söndag 23 juli 2017

Släkten är bäst!

Så drog vi iväg på en minisemester neråt Östergötland där många i Bosses släkt bor. Både på hans pappas och mammas sida. Första stoppet var i Valdemarsvik för att hälsa på hans kusin och man. Vad vi inte visste var att deras tre barn just då hälsade på med sina barn så som en extra bonus fick vi träffa dem alla. Vi var totalt tretton personer där på samma gång. 


Vi installerade oss i deras trädgård. Eftersom vi varit där förut så visste vi var vi skulle parkera vår husbil. Tre pojkar i olika åldrar kom fram och tittade på när vi backade in på tomten. - Vad ska ni göra här? frågade en av dem som inte visste vilka vi var. - Vi ska campa här! svarade jag. Barn har lätt för att acceptera saker som de är så det blev inga fler frågor.


När de väl lärt känna oss så blev det förevisning av vad två av dem lärt sig på cirkusskolan under sommarlovet.

  

  

Krusbären var mogna nu och jag passade på att gå runt med kameran på tomten.


Ringblomma och blåklint. Vilken färgkombo!


Rosa ros och ljust laxfärgad stockros.

  

Dagen därpå drog vi vidare i vårt lilla hus på hjul. Mot havet och Eköns naturskyddsområde. Från vår plats på campingen såg man inte mycket av havet men under en promenad med hunden, desto mer. 


Jag hittade några klippor som var perfekta för fiske. Sambon tvingades med till utposten mot havet för att fiska. Jag hade med mig hela min arsenal av drag, tafsar och krokar.


Klipporna var varma. Jag tog av mig skorna för att kunna känna det. Det vakade friskt utanför tångbältet men tyvärr fick varken jag eller sambon napp.


Vi fiskade och fiskade. Vädret var helt underbart. Solen gick ner. Eftersom hunden har tidiga sovvanor så tröttnade han på vårt eviga fiskande och ville bara sova. Så jag lade ut min jacka på klipphällen och han däckade direkt.


Ett av mina favvo-ställen är Hallmare havsbad vid Loftahammar i Sankta Annas skärgård. Där har jag varit sen barnen var små. Det är ett smultronställe jag gärna återkommer till. 


Hundprommisen den andra morgonen på campingen tog jag. Jag ville återuppleva denna underbara väg bort mot Hallmare gård och sista utposten mot havet. Här är så otroligt vackert och det får mig alltid att inse hur vackert Sverige är på sommaren.


Hunden och jag gick ut på bryggan. Vattnet var kav lugnt där. Små fiskar ilade mellan tången i det klara vattnet.


Där längst ut under taket på en liten sjöbod fanns inte mindre än fyra svalbon. I dem alla fanns ungar som tittade ut emellanåt i hopp om att mamma eller pappa skulle komma tillbaka med lite mat.

  

När man går så här "utan mål eller mening" så noterar man saker man inte annars skulle ha tänkt på. Ladan t.ex. med alla brevlådor. De flesta till sommargästerna runtomkring men även till de få fasta boendena.


Dikesrenarna bjuder på ett enormt högsommarflor. Gulmåran sprider en väldoft över grusvägen där vi går och den vita röllekan som är så vanlig är faktiskt vacker den med.


Här blommar och frodas kajplöken fritt. Men passa dig för att ta in den i trädgården. Av varje liten lök i själva blomman blir det nya kajplökar!


Rosenmalvan har spridit sig från trädgårdarna intill.


Här i Östergötland trivs de taggiga björnbären. Speciellt i dikena. Där bildar de en oöverstiglig barriär.


Just nu blommar de i vitt, ibland med dragning åt rosa. Senare kommer de underbart söta bären.


Min favorit, vildmoroten, har sin glansperiod nu. Den vackra, platta blomställningen gör att den är lätt att känna igen. 


Och när man ser den där enda lilla röda blomman någonstans i blomställningen, då vet man att det är den här föregångaren till de goda morötter vi har idag.


När vi sitter där på Hallmare havsbads camping så får jag se något i ögonvrån som rör sig fram och tillbaka på gruset intill min stol. En konstig insekt. Fast det är ju två! En stekel som har fått tag på en fet, grön larv. Den har tagit den mellan sina ben och springer omkring med den, kanske i hopp om att hitta tillbaka till sitt bo.


På väg från Hallmare havsbad har jag övertalat sambon om att vi behöver tanka. - Vi kan köra 50 mil till på den bensin vi har i tanken, säger han. Men där i Tindered finns det ett nybyggt växthus där de säljer plantor...
Sambon tankar. Jag går till växthuset och hänger på låset sju minuter innan de öppnat. Men det blir lite av en besvikelse för inget där faller mig på läppen. Jag fascineras mer av den enorma ek som finns invid vägen. Vilken krona! Vilken stam! Jag känner mig liten och ynklig vid den här besten.


Vi åkte tillbaka mot Valdemarsvik för vi skulle besöka ytterligare en kusin till sambon i trakten. Ställplatsen vid hamnen har blivit nominerad till 2017 års bästa ställplats! Vi kom tidigt och väntade en stund och fick tag på en plats där. Grusplan men havsviken alldeles intill, fina toaletter och dusch. Dricksvattenslangar med jämna mellanrum. Fiske. Solstolar på bryggan nedanför oss. Loppis fredagar och lördagar vid hamnen. Nära till stan, affärer och restauranger. Toppenställe!


Så åker vi vidare till nästa kusin...
Vi får en toppendag där på landet med god mat och trevligt sällskap. Överraskningen för dagen var att en annan kusin anslöt till middagen. Vi fick även träffa ett av barnen som var där och hälsade på som "grädde på moset".


Innan vi åker därifrån hör en kusin till av sig och vill att vi kommer förbi på vägen hem till Västerås. Så i Norrköping blir vi utfodrade med en underbar fisksoppa och efter den kaffe och glasstårta. 
Nöjda med vår lilla minisemester styr vi hemåt över Kungsör och Köping eftersom Kvicksundsbron håller på att renoveras. Vi får ett sms från en annan av sambons kusiner: - Nästa gång ni kommer ner till våra trakter som kom och hälsa på oss!








torsdag 13 juli 2017

En trädgård att längta till!

Ikväll var sambon och jag och tittade på en trädgård utanför Köping. Den tillhör Lena och Torsten, ett par Trädgårdsamatörer. Länge hade vi pratat om att hälsa på och nu blev det äntligen av. 
Vilken underbar trädgård de hade! Helt i min stil med massor av spännande växter, träd och buskar och hela hav av vackra marktäckare på vissa ställen. Det första jag fastnade för var en otroligt vacker perukbuske. En speciell sort där bladen hade röda kanter. Det skulle visa sig att det även fanns andra buskar i mörka nyanser, t.ex. en mörkbladig hassel.


Där fanns korneller med både gröna och röda stammar och pilar av olika sorter, bl.a. en med vågiga grenar. I den här trädgården går man på gruslagda gångar och upptäcker en massa nytt bakom varje "kurva". En "överraskningarnas trädgård" där man skulle kunna gå runt, runt och hela tiden upptäcka nya växter som man inte såg nyss. Trots att vi gick runt hela trädgården så kändes det som om man missat en del...

En rosablommande kransveronika sträckte sig högt över ett hav av rosenplister med silvriga blad med gröna kanter. På en stubbe stod ett par hästhuvuden i betong som Lena tillverkat.


Stora himmelsblå riddarsporrar prunkade ihop med rosablommande fetbladsväxter. På andra ställen fanns dessa suckulenter även med vita blommor.


Många olika funkior såg jag. En del av dem har vackrare blommor än andra.


Den röda trolldruvan (Actaea erythrocarpa) hade blommat över men de vackra bär som kommer efter är som blommor i sig.


På flera ställen klättrade den perenna luktärten som vi kallar rosenvial. Doftar inte mycket men överraskar med massor av blommor när den väl etablerat sig. En ljusare variant fanns också som var vit och ljuslila.


Kermesbäret hade nästan blivit som ett ogräs i den här trädgården. Många stora plantor fanns i en rabatt och Lena och Torsten fick gallra bland dem för att de inte skulle kväva de amerikanska blåbären.


En stor damm med vita, gula och röda näckrosor kändes som trädgårdens hjärta. Därifrån hördes ett stilla porlande, svalkande en dag som denna med sol och värme.


Stora ruggar med mjuka lammöron i blom omgav dammen, liksom hostor, ormbunkar och rodgersia.


En träbro ledde oss över ett vattenfall kantat av kullerstenar. Det höga strålögat blommade med jättelika, prästkrageliknande, gula blommor mot en fond av gröna, frodiga träd som ramade in trädgården och gav den lugn mot hårda vindar utifrån fälten.


Det fanns även en damm till ankorna och ett inhägnat område för den vackra tuppen och hans lika vackra hönor. 

Många olika sommarblommor fanns på de stora altanerna men även i rabatter bland perennerna.


En egyptisk? katt tittade fram mellan en storblommig begonia och en julkaktus.


Lenas bror hade bidragit till lite djungelkänsla med sina enorma huvuden i betong. De var placerade bland murgröna och annan grönska och man fick lite känsla av att ha hittat gamla lämningar från ett sedan länge dolt tempel långt inne i någon regnskogs dunkel.


En högrest kvinna blickar ut över trädgården, bland den rödstammiga kornellens grenar som då och då måste klippas för att hon inte ska försvinna helt.


Ytterligare exempel på den kreativitet som syntes lite här och där i trädgården.


Det var inte mycket som växte under det täta pilträdet men det gav en spännande skugga åt den nakna jorden. Murgrönan gjorde sitt bästa för att ta marken i besittning. 


Torstens specialiteter i trädgården visade sig vara de växter som fanns i stora krukor och inte var riktigt vinterhärdiga. Det var enorma gul- och grönrandiga agave, apskräck och jättepalmliljor som blommade överdådigt med gulvita blommor.


Lena och Torsten äter mycket grönt och det avspeglade sig i Lenas stora odlingar. Hon odlade egna physalis, kronärtsskockor, blekselleri, jordgubbar, björnbär, ärter, lök, aubergine, krusbär, squash, jättepumpor, vindruvor m.m. T.o.m. blomkål, som hon förärade oss med när vi skulle åka hem. Innan dagen var till ända hade jag och sambon delat broderligt och ätit upp hela huvudet. Det kan man kalla lyx, att få äta hemodlad blomkål! Det var en ny upplevelse för mig.


Vi avslutade besöket med fika på altanen. Lena hade gjort sockerkaka, sa hon. Den hade hon lyckats dölja bra för ovanpå låg ett lager av hallonsylt, massor av grädde och en mängd stora, fina svenska jordgubbar.


Vi satt länge och pratade men "bytte altan" när solen stekte lite för mycket på det ena stället. Från den mer skuggiga altanen kunde vi höra plasket från den stora dammen medan vi fortsatte prata. 

Så var vi tvungna att åka därifrån, en liten hund väntade ju därhemma. Vi åkte inte hem tomhänta heller. Jag blev lycklig ägare till ett par jättestora taklökar i rött. När jag ser dem sen i min trädgård så kommer jag nog att tänka tillbaka på denna underbara dag då vi fick besöka en trädgård som verkligen är gjord med kärlek till det som växer. Den har sakta växt fram under åren och varsamma händer och hela tiden utökats med nya spännande växter från olika håll. Jag känner mig hedrad över att några av mina växter har fått ett nytt hem hos Lena och Torsten. Där har de det bra i den mångfald som berikar. 

Jag fotograferade en hel del under besöket men det mesta är ju "ofotat". Det fanns så mycket mer! Vi åker hemåt i sommarkvällen och lämnar denna härliga trädgård bakom oss. Jag längtar redan tillbaka!