Öm fot, ringblommor, Buddha och en mjukakantus

Onsdagen bjöd på snöbemängda gator vilket gjorde även supersäkra "Icebugs" osäkra eftersom snön hopade sig under sulorna så att broddarna inte hade den verkan jag behövde. Dessutom var det halt under snön. Bara på några hundra meters promenad ner mot sjön så halkade jag till flera gånger och sen låg jag där, nästan i split. Inte visste jag att jag kunde...

Den här spliten ledde till ond fot och fotknöl och i väntan på hur illa den drabbat mig satte jag mig att måla. Det blev en ringblomma. Bara för att jag älskar dessa aromatiskt doftande sommarblommor. De finns i alla möjliga färgkombinationer och denna variant där blombladen är mörka - Indian Prince - har funnits hos mig sen jag sådde frön av den för flera år sedan. Men nya blommor ser mer och mer ut som de vanliga ringblommorna. 

På kvällen samma dag lade jag mig med värk från foten upp till knäet. Var tvungen att både ha benet högt och ta en inflammationshämmande tablett för att kunna somna.

Vaknade upp förvånansvärt smärtfri men tog det lugnt och höll mig inne och målade en liten tjock och glad buddha.

Fredagen löpte som de andra dagarna. Inomhusaktiviteter. Det betydde disk och plock en stund på morgonen och sen satte jag mig ner och skissade på en ny tavla som jag senare började "färglägga". Det är en av mina favoriter som jag målar av, mjukakantus (Acanthus mollis), som är en hög perenn, lite tistellik med en hög spira som reser sig över ett grönt bladverk. Blommorna står sig länge innan de torkar in och fortsätter fascinera. Som tur är sätter den här akantusen småplantor. Inte många men några varje år som hugade spekulanter inte är sena att lägga vantarna på. 

Dagens fröbeställning från Impecta

Idag beställde jag lite grönsaksfröer från Impecta. Det är så roligt att prova på nya sorter men inte för många. Jag har ju lite fröer kvar sen förra året och tog även nya på slutet av säsongen. 

Fröpåsarna från Impecta innehåller allt från 60-300 frön. Långt mer än jag behöver. Vill du vara med och dela på fröna och kostnaden så hör du av dig:

cre8ingbyrosemarie@gmail.com

070-605 89 12 

Gurkmelonen och myskpumpan räcker bara till två personer, alltså fem frön var så först till kvarn...

Märklig armenisk gurka med böjda, räfflade, långa, söta frukter, gulgröna och helt genomfärgade. Smakrik och frisk salladsgurka. Odling från frö:

Förkultiveras inomhus i planteringsjord. Håll sådden vid ca 25 gr, 16-20 gr efter groning. Utplanteras efter avhärdning när frostrisken är över. Ta bort tillväxtpunkten efter 5-7 blad och bind upp sidoskotten. Odlas på varmt utomhusläge eller växthus. Skördas efterhand.

Slanggurka "Armenian Yard Long, 9128

Wasabirucola "Wasabi", 95482

Japansk Jätterättika. En spännande, ostasiatisk rotfrukt. Vita, långa och enormt stora rötter som får ett mycket sprött och krispigt fruktkött. Används i sallader, grytor, wokrätter inläggningar m.m. Bra för vinterlagring. Odling från frö:

Sås direkt på friland. För tidig sådd ökar risken för att plantan ska gå i stock. Vattna jorden före sådd och håll fuktigt under grotiden. Utvecklas bäst på mullrik sandjord. Skördas innan rötterna är fullt utväxta. Rötter för lagring skördas så sent som möjligt. Fiberduk skyddar mot skadeinsekter.

Rättika "Minowase Summer Cross Nr3, 9477

Rödbeta "Forono", 9515

Myskpumpa, Waltham Butternut", 9366

Nyzeeländsk spenat, 9630

Ostindiskt citrongräs, 9583

Majrova F1 "Clovis", 93301

Spännande äldre gurksort som liknar någonting mellan gurka och melon. Ovala frukter, ca 15 cm långa, först gröna, övergår i gult vid full mognad. Välsmakande, fast, saftigt fruktkött som mest liknar melon. Frukterna äts färska i sallader eller som dessertfrukt. Varmt växtläge. Bildar korta rankor. Odling från frö:

Förkultiveras inomhus i planteringsjord. Täck sådden med klar plast försedd med lufthål och placera i ca 25 grader, efter groning 16-20 grader. Utplanteras efter avhärdning när frostrisken är över. Odlas på varmt utomhusläge eller växthus. Skördas när frukterna börjar övergå i gult.

Afrikanska klängliljor och snöyra

Redan i våras tog jag första steget till en tavla där afrikanska klängliljor skulle "klättra" uppför pannån. Jag grundade den och skissade upp konturerna. Sen lade jag undan den för att fortsätta när trädgården var nattad, nån gång i november. 

Under sommaren klättrade dessa skönheter "på riktigt" i mitt växthus. De trivs där i värmen och är mycket lätta att övervintra. De får bara vissna ner. Men jag tar bort det vissna och ställer in dem i friggeboden frostfritt. På våren häller jag ut jorden ur krukorna och hittar knölar där livet väntar på att börja om igen. Dessa planteras sen liggande, en och en i krukor. Jag förodlar dem inomhus och de väntar troget tills värmen får dem att sticka upp en liten grön spira. Nån gång i maj-juni får de komma ut i växthuset.

  

Den där påbörjade tavlan låg och väntade tills jag ville börja måla igen. Lite före jul satte jag igång igen och jag njöt av varje penseldrag. Nu hade jag liksom "hittat hem" igen. Och blommorna grodde i mitt sinne och jag blev så lycklig av att måla dem.

60 x 20 cm

Efter klängliljorna kom luktärterna. Dessa väldoftande raringar.

30 x 30 cm

Sen kom solrosorna. Denna gång en "Red Sun" med sina mörka blomblad.

24 x 18 cm

Jag kunde inte heller låta bli att måla en fjäril. Vad vore växtvärlden utan alla underbara invånare som hjälper oss pollinera men även hålla efter skadedjur. Den här fjärilen finns dock inte i Sverige.

30 x 40 cm

Nu har jag förberett en liten pannå som det ska bli en ringblomma på. Utanför huset blåser det snålkalla vindar och snön yr runt knutarna. Det är kaos på vägarna men inne vardagsrummet vid min målarplats är det lugnt och stilla och några vedträn brinner i braskaminen och sprider behaglig värme. 

I mitt sinne är det sommar men ute har det precis blivit vinter.

Hälleskogsbrännan i vinterskrud

I morse och en stund på förmiddagen var det sol men isiga vindar blåste runt husknuten. Så vi värmde upp bilen och packade kaffe och smörgåsar med ost och hemlagad smörgåsgurka på och åkte ut i den kalla omvärlden. Upp mot Ramnäs och vidare tills vi kom till Hälleskogsbrännan. Varför inte prova de snöiga och spåriga vägarna där? Kanske kunde vi hitta nåt ställe att fika på? Med bra utsikt.

Att se de brända markerna vintertid var en lite annorlunda upplevelse. Men lika ödsligt som de gånger vi varit där förut. Det underliga var/är att där branden rasat som mest intensivt står ändå tallar kvar som inte dött utan växt vidare. Vad vi noterade var att barrsamlingarna satt i små runda formationer. Ett märkligt resultat av branden som gjort tillväxten speciell.

På andra ställen är allt heldött men naturen återhämtar sig nu år från år. Vi återkommer nog när det knoppas igen.

Vi stannade till vid en mötesplats och njöt av stillheten, kaffet och värmen i bilen.

En kungsörn patrullerade av området i jakt på mat. Med sina stora fransiga vingar seglade den tätt över trädtopparna. Jag tog ett steg utanför bilen med kameran i högsta hugg men naturligtvis ändrade den färdriktning och försvann utom synhåll.

Den numera så sällsynta solskivan gömde sig vid horisonten, som vanligt. Trots tidig eftermiddag så vilade ett gråblått mörker över landskapet. Det var bara en ljus strimma som vittnade om att den redan höll på att gå till sängs, någonstans därborta i väster. 

Nu brinner det i vår braskamin och värmen sprider sig i vardagsrummet och Jack Sparrow alias Johnny Depp håller spänningen uppe på tv-skärmen.

Mörker, mormorsrutor och väntan

Foto från utställningen "Vinnare och förlorare i svensk natur" som
pågår på museet Karlsgatan 2, t.o.m. 18 mars 2018. Fantastiska
naturfoton som den på korpen ovan. Man kan riktigt känna hur kylan
kryper in under huden...

Mörk morgon. Jag ligger kvar i sängen och väntar på att solen ska gå upp före mig. Jag vill ju ha lite ledljus under morgonpromenaderna men solklotet verkar inte ha legat på laddning under natten för det ljus den presterar när den väl masat sig upp är inte mycket att hurra för. Hunden och jag går över hårda gräsmattor med vattenpölar lite här och var. Kanske inte vad man väntar sig vid den här årstiden. Men med kommande ålder och erfarenhet så har jag lärt mig att man inte ska förvänta sig någonting över huvud taget.

En eftermiddag i november satt sambon och jag i vardagsrummet och tittade på tv. Då fick vi plötsligt se en gärdsmyg dricka vatten i en av våra hängrännor på taket. För det första så hade jag aldrig sett en gärdsmyg "på riktigt" ute i naturen trots kikare och tuber och för det andra: Vad gjorde den här i november???

Gärdsmyg (Wikipedia)

Eftersom den lilla fågeln inte kontrade med vad jag gjorde därinne i huset framför dumburken, i november, så lät jag frågan bero. Det handlade om lathet ju. Ren och skär lättja. Han ville inte flytta längre än han behövde och jag satt bra där i min sköna fåtölj.

Ibland när jag sitter där så har jag virknålen i högsta hugg. I höstas virkade jag en filt av restgarner i varma nyanser. Jag började med en mormorsruta och fortsatte på samma väg tills jag hade en jättestor mormorsruta som kunde värma min kalla lekamen. Nu har jag börjat på en till!

Tack gode Gud för loppisar! Idag besökte jag tre. Jag behövde ju mer garn, i andra färger än de jag hade kvar. Den som söker finner. Jag hade tur och hittade fina yllegarner bl.a. i de färger som jag tyckte fattades. 

Eftersom solen inte bara vaknar sent utan också lägger sig tidigt så bänkar jag mig framför tv:n om eftermiddagarna, greppar virknålen och producerar några varv till på filten. Det lugnar nerverna. Inte för att de behöver lugnas men det känns bra att ha nåt "för händerna" som man sa förr. I väntan på bättre tider. Som t.ex. de här:

Ishår/håris

Ishår/håris är ett märkligt fenomen som jag ofta stöter på i skogarna där jag bor, under vinterhalvåret. När det är plusgrader och all snö och is har smält då ligger dessa samlingar med en konstig typ av snö kvar på vissa ställen. Varför? Det ser ju märkligt ut i en annars snöfri skog. Men man kan ju googla...

För att det här fenomenet ska uppstå så måste temperaturen hålla sig runt nollan. Ishår finns bara på döda och fuktiga grenar av lövträd och nästan alltid om barken är borta.

När temperaturen når fryspunkten fryser allt vatten på grenens yttersta delar till is. Därefter pressas isen ut genom porerna vartefter vattnet i grenens mittersta delar fryser och trycker på. Det är "hårfint" och kan uppnå en längd på 10 cm. Naturen upphör aldrig att förvåna!