För mig är livet så mycket. Jag är inte bara en person eller ett intresse, jag är mer komplex än så. Som en av Lars Lerins "lärjungar" med Aspergers sa: Jag är inte min diagnos, jag är min personlighet. En av de första att skriva under på det är jag som har en dotter med Aspergers. Alla med den diagnosen är ju olika. Ingen är lik den andra. Det är bara diagnosen som är densamma för dessa personer. De är sina olika personligheter.
I mitt inre rum får så mycket plats. Idag t.ex. åkte sambon och jag ner på stan. Vi tog en öl på Bishop Arms och vi åt en buffé på New York. Jag älskar att sitta i en skön fåtölj på någon krog och ta ett glas vin. Jag njuter av sorlet, av att titta på människorna. Men jag njuter likafullt av en kopp kaffe och limpsmörgås på en stubbe, ensam i skogen.
Som ni vet så är det som växer också min passion. Mest perenner. Och jag gillar ju även att måla. Häromdagen blev jag klar med en Acanthus mollis/Mjukakantus.
I min trädgård växer några stora plantor av denna högresta, tistelliknande perenn. Varje år självsår den sig med några plantor som är lite svåra att gräva upp för att roten går så djupt, även på en liten planta. För det mesta så går roten av när jag försöker plantera om den men de brukar ta sig ändå, som tur är.
Just nu, i väntan på våren, så snurrar det massor i mitt huvud. Jag är så kreativ på många sätt i väntan på det nya livet då trädgårdssäsongen börjar. Det är som om jag måste hinna med så mycket som möjligt innan mina perenner lockar ut mig i rabatterna. Sen finns det inget annat.
Tidigt på året ska växthuset göras klart för redan i mars går temperaturen därinne upp så pass att vi kan ta förmiddagsfikat i bara t-shirt därinne. Det är perfekt till äppelträds-klippar-dagarna som för oss infaller så fort solen anländer.
Häromdagen blev jag varse att allt inte alltid går som man vill. En takruta på växthuset hade gått sönder. När en sån krackelerar då händer det saker. Det blir som en explosion av pyttesmå glasbitar. Så det blir till att sopa upp det man kan, plocka resten och sen när det torkat upp ordentligt så får vi försöka lyfta på golvplattorna och få bort alla glasbitar som kilat in sig under dem.
Men det viktigaste är att få dit en ny ruta så att det inte snöar eller regnar in. Och det kostar...
Men precis som det kostar att ta ett glas vin i en bekväm soffa på någon krog i stan så är det inte gratis att sitta i värmen under ett glastak på tomten och fika en solig marsdag. Det handlar om prioriteringar och jag tänker inte välja det ena framför det andra.
