Förvandlingar

Där vi bor har vi ju inget som hindrar vår utsikt mot väster där solen går ner. Följaktligen ser vi det ena sceneriet efter det andra om kvällarna. Ibland är himlen rosa, ibland lila, ibland guldfärgad och allt däremellan och lite till. Vilken palett! 

I förrgår kväll "brann" det ovanför trädtopparna borta vid skogen och resten av himlen hade alla nyanser från rosa till lila. Man borde ha vant sig vid dessa skådespel men de lockar ut en i trädgården med kameran i högsta hugg varje gång. 

Att köpa en bukett tulpaner är ett tidigt vårnöje att njuta av innan de kommer upp i trädgården. I vissa fall så vet man inte ens hur de kommer att se ut när de slår ut i full blom. Den sista buketten hade små, små rosa knoppar. Någon dag efteråt så såg de ut så här. Vilken förvandling! Från en grå ankunge till en svan...

Dofter av citron

Ett kort besök på Plantagen och jag gick därifrån med en papperskasse full med godsaker. Jag köpte en kruka med salvia och en med citrontimjan av den gulbladiga sorten. 

Idag hade penseerna kommit och personalen var ifärd med att dra ut rullburarna med vårliga läckerheter i friska luften när jag kom. Där fanns pärlhyacinter, påskliljor, julrosor och en hel del annat. Jag slet åt mig ett sexpack vita penseer utan att tänka. Någonting måste man ju börja med!

Inne i Plantagens värme stod körsbärstomatplantor och väntade på mig. Och jag väntade på dom. Tänk att ha egna mogna tomater denna årstid! Solvarma och söta direkt från plantan. Vilken lyx!

Det doftade tomat om mina fingrar när jag lät de två plantorna få komma ner i varm, näringsrik jord i en stor kruka där de ska få samsas ett tag.

Krukan med citrontimjan hade fått mig att komma ihåg höstens tillverkning av olika örtsalter. Nu skulle jag göra citrussalt. Så jag mixade citrontimjan, citronskal, en fruktsmakande chili - Aji Lemon - och en vitlöksklyfta med salt.

Jag tyckte att det var synd att låta citronsaften förfaras när all zest var bortskalad så den fick gå ner i smeten den med.

Dofterna omringade mig där jag stod i köket och bredde ut saltsmeten på ett teflonpapper på en plåt. I ett tunt lager.

Nu står plåten med det citrusdoftande saltet i ugnen och torkar på c:a 70 grader med ugnsluckan öppen. När det är helt torrt och kallt bryter jag ner saltkakan i mixern och kör några varv tills saltkornen separerar från varandra och jag har ett underbart salt till framtida fiskrätter bl.a. Voila!

Det är mycket som göms i snö, t.ex. längtan...

Idag blev det ett bakslag. Men sånt är livet så här års. Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad när jag fällde upp persiennerna och möttes av vitt ljus och vitt landskap. Men det är bara att gilla läget. På med spikskor och ut på promenad med hunden. Har man hund så funkar inga undanflykter, det är bara att gå ut. Men idag var det vidrigt. Den nyfallna snön dolde isen och jag borde ha lämnat mina "fake icebugs" hemma och tagit mina riktiga icebugs på mig men jag trodde inte att det var så mycket is kvar där jag skulle gå. Jag fick ta myrsteg på vissa ställen och på andra fick jag ta en sväng in i skogen för att kunna gå säkert. Jag ångrade att jag inte tagit en promenad på områdets gator istället.

Dock kom jag hem utan brutna lårbenshalsar som ju är vanligt i den ålder jag uppnått. 

Även en morgon utan sol kan vara vacker. Snön på Mälaren låg liksom i vågor och med dåliga ögon och livlig fantasi så skulle man kunnat ha inbillat sig att sjön hade "sköljt" och att vågorna sakta rullade in mot strand. Solen däremot hade problem med uppstigningen. Kanske en dålig morgon? Inget kaffe?

Facebook är duktiga på att påminna en om händelser flera år tillbaka. Bra som dåliga. Den 21 februari 2016 då såg det ut enligt nedan när vi vaknade. Den 21 februari kanske är ett speciellt datum då universum har bestämt sig att vårt eventuella hopp om vår tillfälligt ska släckas i ett rus av vitt. Bara för att vi ska bli påminda om vem/vad som bestämmer. Att det absolut inte är vi människor.

En sån här dag ägnar man sig åt andra saker än att gå ut i trädgården och leta efter vårtecken. Det är ju dömt att misslyckas för de syns ju inte. Så jag tar på mig förklädet och bakar lite hårt bröd. Bara för att det är så gott. Bara för att det är så nyttigt. Bara för att jag kan. Bara för att ha något vettigt att göra. Bara för att kunna bjuda mina vänner på hembakat bröd. Bara för att...

Ja vad gör man inte för att fördriva tiden i en smärtsam längtan efter vår.

Tid för fix och trix

Oj, nu har det gått ett tag igen sen jag bloggade. Veckorna flyger iväg och det är bra för en sån som jag som bara längtar tills naturen ska vakna upp och visa sitt rätta jag.

Vid fikat idag smattrade stora regndroppar på takfönstret i "glasrummet" som vetter mot trädgården. Det lät härligt faktiskt. Det var ju ett tag sen det regnade. 

Nu finns inte mycket snö kvar därute heller. Det ska bort! Jag vill ha grönt, grönt, grönt! Bort med slask och is, sen kan det få komma några bakslag det gör inget för när marken blivit varmare så smälter den bort rätt fort. Det ska ju "snöa på lärkan tre gånger innan det blir vår" och den ska även ha "sju yrväder i stjärten" säger man. Så det är väl bara att ge sig till tåls. 

Tidigare idag började jag klippa lite på Maglemer, vårt enda stora äppelträd. Lika bra att göra det så tidigt som möjligt, senare finns det roligare arbeten i trädgården att ta itu med. Jag klipper någon halvtimme, plockar upp grenarna från backen och lägger dem i släpkärran. Så att jag får röra mig varierat och slipper nya problem. Men likväl så ger jag mig alltid LITE för sent. Idag blev det en stor blåsa vid tumfästet! Ja, då vilar jag väl från klippandet ett par dagar då tills blåsan läkt. Mer bråttom än så har jag inte. Lärkan har ju inte ens kommit än...

Vårvialen är en av de tidigaste blommorna i trädgården, förutom de olika vårlökarna. Jag har en vackert rosa vial som kommer varje vår en bit från husväggen. Den har redan skickat upp korta stänglar med blomanlag. Det finns hopp!

Kejsarolvonet blommar någon gång från december till mars. Blomknopparna bildas redan på hösten och det kan hända att några börjar blomma redan då men den stora blomningen infaller en bit in på året, hos mig. Lite sol bara så kommer de ljuvliga, babyrosa blommorna att slå ut.

Korstöreln, euphorbia lathyris, är städsegrön. Ibland fryser toppen ner men då bildar den grenar istället. Inget får knäcka den. Blommorna är oansenliga, gröna och tråkiga men efter dem kommer ju de svarta frön som ska bli nya plantor så man får "stå ut". Bladen är lite märkliga för de sitter utifrån en speciell ordning i kors utefter stammen. Ordning och reda ska det va!

  

Vad kan man mera göra i väntan på att få gå ut och rota i rabatterna. Jo man kan förbereda, laga och fixa det som ska användas i sommar. Nya gardiner till växthuset är redan inhandlade, tillklippta och strukna. Och så var det de där jätteljusstakarna med solcellslampor som jag gjorde i somras. En hade ramlat och ett par lampor hade gått sönder. En annan hade fått fukt inuti lamporna. Så det var bara att sätta igång och klura lite.

Den här gången lindade jag ännu mer silvertejp runt lamporna och även under hålet på lampan där fästet suttit. Då kan jag trycka ner lampan i ljushållaren så att det blir nästan tätt och så att fukt från regn och blöta inte tränger in i själva lampan. Man lär sig av sina misstag!

Den här idén att sätta solcellslampor i en ljusstake fick jag förra sommaren. Mycket fiffigt. Bara att inhandla en jätteljusstake på nåt loppis och billiga solcellslampor, skruva bort fästena på dem och vips har man en annan slags ljus i sina stakar. Som sköter sig själva. Solcellslampor köpte jag många i höstas för under 10:-/styck! Kanske blir det en kandelaber också. Att ha på något bord ute.

Till slut så stod den andra ljusstaken också på plats, förbättrad och redo att bunkra ljus. Tänk, samma kväll så lyste de båda en stund till min lycka. Nu är jag på gång!

Vårnyheter - Hjärtliga hängen och andra smycken

Återbruk när det är som vackrast.

Vårens nyheter!

Lagom till Alla hjärtans dag har jag tillverkat smycken med hjärtan. T.ex. hängen att fästa på din kedja. Ge bort ett "hjärtligt" smycke till en vän eller unna dig ett själv.

Alla mina smycken görs av gamla återbrukade smycken. De är unika eftersom jag bara gör dem i ett enda exemplar.

Hängen: Från 60 - 100 kr

Halsband: Från 100 kr 

NYTT I MITT SORTIMENT! 

Armband i memorywire. Passar alla.

En till fyra rader. 80 - 240 kr beroende på bredd och material.

NYTT I MITT SORTIMENT! 

Örhängen. Långa, för ett öra.

120 kr/st

Ovanstående är ett urval av nyheterna för 2019. Jag har också massor med olika halsband, vanliga örhängen och hängen i mitt lager.

Kom och titta men hör av dig först!

"Öppet hus" speciellt inför Alla hjärtans dag: 

Tisdag 5 februari och onsdag 6 februari, 15.00-19.00

Rose-Marie Calldin

Båtstigen 2, Västerås

070-605 89 12

cre8ingbyrosemarie@gmail.com

Några dagar på Hasseluddens yasuragi

Några dagar fyllda av värme och bad. Vad kan vara bättre för en som längtar efter vår och sommar? Vi åker iväg mot Stockholm en riktig vinterdag. -8 grader och löfte om besvärligt väglag dit vi ska. Vägen dit var dock behaglig och inga problem tillstötte. Vi pulsade i snön upp till entrén som faktiskt inte ser så inbjudande ut i vinterdiset.

Men väl därinne, redan vid incheckningen, så har man lämnat något. För att byta ut det till något annat. Vi kollar in rummet vi bokat under tre hela dagar.

Sen åker kläderna av. Byts ut mot japanska "morgonrockar" och badtofflor. Här är vi alla lika. Nu har vi släppt kontrollen. Jag öppnar en flaska bubbel som jag överraskar sambon med. Lägger mig i sängen en stund och njuter. Av stillheten och lugnet. 

Det som ska hända härnäst är att ta sig till matsalen för en trerätters middag. 

Förrätt. Färsk makrill som smälter i munnen.

Middag. Gryta på torskrygg och gröna musslor.

Efterrätt. Vårrullar med söta päronbitar och getostkräm.

Alldeles lagom så här första dagen. Vi sätter oss ner i baren och tar varsin öl. Jag provar en japansk  en - Kirin Ichiban.

Överallt finns vackra stilleben.

  

 Nu måste jag ta av mig badtofflorna. Vill ju känna "gräset" under mina bara fötter. Här är det ingen som undrar om man sitter barfota... Här gäller det bara att må bra och ta hand om sig själv. 

Efter frukost och diverse olika bad tar vi varsin shiatsumassage. Det är både jobbigt och skönt. Precis som det ska vara. Mellan varven ligger vi i "ekorna". Stolar som gungar fram och tillbaka. Jag inbillar mig att jag ligger och gungar på en insjö i en nytjärad eka. Fram och tillbaka, fram och tillbaka...

Utebad, inne i kolsyrebad sen så är det dags för lunch. Pust! Jag hade nog hellre tagit en kaffe och smörgås vid lunchtid men här ska det ätas hela tiden. På eftermiddagen tar jag ett beslut. Jag ska ner med mina fötter i en "fishtank". Om jag inte gör det idag så får fiskarna ingen middag! Djurvän som jag är låter jag dem kalasa på eventuellt fnas som finns under mina fötter och mellan mina tår. Äckligt? Nja, om de tycker om maten så...

Inredningen på Hasseludden är värd att njuta av. Man kan gå runt och titta på detaljerna. Som små konstverk.

 Jag undrar vad en sån här beklädnad skulle kosta. Såå vacker. Tänk att kläder kan vara som små konstverk!

Dagarna fortsätter med stilla, varma bad. Ute är det -10 grader och det är helt underbart att sjunka ner i jättevarmt vatten. Bara ligga där och låta sig omslutas av det mjuka vattnet. Vi provar alla bad som finns och alla bastur. En saltbastu är speciell. Där kan man ta med sig en handfull salt, skrubba sig med det och låta välbefinnandet infinna sig. Utanför finns en "duschgardin" där man kan skölja av sig.

Den sista morgonen tittar vi ut genom fönstret, ser ett par rådjur som äter av ljungen utanför. De behöver överleva, vi behöver bara följa med strömmen...

Det är en märklig känsla att ligga i de varma baden ute och se de jättelika färjorna passera bara några hundra meter nedanför hotellet. Medan snöflingorna landar och smälter på ens axlar. Om det snöar lite horisontalt förstås!

Den sista dagen bokar vi in en klangresa. Det är helt underbart att bara ligga och lyssna till ljuden från olika klanger och ljud från metall och kristall. En av deltagarna ligger och snarkar en bit ifrån. Jag hör de regelbundna snarkningarna men störs inte speciellt. Andra klanger får mig att dåsa på den mjuka mattan och kudden. Det är över alldeles för fort...

Vid lunchtid checkar vi ut. Innan dess har jag faktiskt även provat den kalla källan inne. Den känns både renande och välgörande. För en sån som jag med inflammationer så ska man ju inte göda dem med värme. Bara kyla av dem med kallt vatten.

Mina sista intryck av välgörande kyla får sällskap med det snöiga vädret utanför. Sambon pulsar ner till parkeringen i den nyfallna snön och ser till att bilen är gott skick innan han kommer upp till mig som står och väntar vid entrén. 

Så är dagarna till ända, tillbaka till verkligheten. Nu tar det några år innan vi kommer tillbaka igen.