Det sägs att det är så "hälsosamt och stärkande i fjällen" men det är nog än mer vederkvickande att ta en tur ut på landet. Speciellt en sån här dag när solen sken och svalkande vindar gjorde värmen uthärdlig. Ibland t.o.m. lite kallt. Vännen jag skulle besöka hade köpt ett litet torp invid en större gård och renoverat till toppenskick.
Vi slog oss ner på altanen för en kopp gott kaffe och dagen till ära fick jag hembakad sockerkaka!
Det var inte bara kompisen som hittat sitt paradis här, även Buddha såg ut att ha hittat sitt.
Jättevallmon stod i sin färggrannaste prakt. De hade en gång planterats för att glädja någon annan men nu hade de tagit riktig fart och vecklat ut sina lite skrynkliga kjolar.
Rabarberna hade redan skördats en gång men såg nu ut att vilja skördas igen.
Vilken lycka att ha en fläderbuske på tomten! Snart kan man göra god saft av blomklasarna. Den godaste saften av alla.
Att bara sitta och glo. Med en kopp varmt kaffe i handen gör något med själen. Den stannar liksom av och ägnar sig åt nuet. Även hundarna kände av lugnet och brydde sig inte nämnvärt om någonting över huvud taget. Inte visste jag att min fotsvett luktade så gott! Alex stoppade in nosen i min sandal och somnade...
På landet kan man träffa på konstiga djur. En del verkar vilja vara inkognito!
Andra visar villigt upp sig i hela sin härlighet. T.ex. en holländsk vithätta.
Jag trodde jag hade sett nog av rasen men då kom HERR vithätta ut ur buskaget. Han var ännu mer spektakulär än sin fru! Han verkade ha haft lite kuttrasju bland buskarna. Fast inte med sin fru...
Jag kom hem med ett sexpack med ägg i. Tur att hönsen inte visste om det, då hade de väl hackat mig i hälarna medan de hade möjlighet. Jag kom också hem med ett par plantor. En chili och en paprika, båda lite speciella.
Till maten idag blev det ett stekt ägg. Med en gula som gick mer åt orange än gult. Ett bra tecken på att kosten är klorofyllrik. Precis som den ska va!
Jag lämnar djuren och vännen i torpet med sol- och blomdoft i sinnet.
