Ofta när vi inte har något speciellt att göra så packar vi kaffe och smörgåsar och beger oss ut i Västmanland med bilen. Idag var det tråkigt väder. Regn lite till och från så vi ville ut och åkte norrut som vi så ofta gör. Ibland roar vi oss med att skriva ner de fågelarter vi får syn på. Idag fick vi ihop 42 arter under våra fyra timmar på smala skogsvägar och trakter av olika öde karaktär.
Sverige är fantastiskt! Vilken rikedom av arter vi har. De flesta fåglar vill ju hit och häcka. Det har jag aldrig förstått, så kallt och ogästvänligt det är uppåt norr, dit många vill. Men det är maten och förutsättningen till nya, fina kullar som drar. De har inget behöv av att ligga på varma sandstränder och sola...
Ibland fladdrar det till i ögonvrån och man ser nåt som landar utmed vägen. Idag fick vi syn på en flock med små spräckliga fåglar som landat på en nysådd åker. Medan vi stod där och kollade stannade en bil bredvid oss. En man vevade ner rutan och sa att det var piplärkor som gick omkring på åkern.
Han trodde det var ängspiplärkor men jag lutar mer åt trädpiplärkor men man ska aldrig vara säker för det finns sällsynta sorter som flyger förbi nu på våren. Som man inte har en aning om. Senare fick vi reda på att det var buskskvättor. Haha!
Vi passerade Hällsjön vid Svanå och spanade in en tretåig mås. Naturligtvis var den så långt borta så det blev inget bra foto men nu har vi i alla fall sett en för första gången.
En fisktärna satt på en stolpe ute i vattnet och lät sig villigt fotograferas. När vi fikat klart satt den fortfarande där! Den hade väl inget roligare för sig en måndag i maj?
Man måste ha lite knep när man ska lära sig olika arter, innan det sitter. Så gör jag ibland med växter också. När jag skulle lära mig skillnaden mellan silvertärna och fisktärna så tänkte jag på fisktärnans näbb. Ytterst är den svart. Den har fångat en fisk...
Märkligare än så behöver det inte vara. Var och en får utarbeta sina egna metoder.
På hemvägen satt den här spräckliga rovfågeln i en trädtopp. Ormvråk trodde jag. Sambon sa att fjällvråkarna brukar vara så här vita. Men fjällvråkens stjärt i vitt och svart syntes inte.
Den var väl "infälld" just då. Vid närmare studie så visade det sig att sambon hade rätt. Ibland har han det...
Men jag lärde mig en viktig detalj genom att studera fågelboken. Fjällvråken har fjädrar på benen, det har inte ormvråken. Och den här fågeln har fjädrar på benen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar