Två söndagar i rad har vi fått följa Ingvor och Erkki på
deras sista resa, på radio. Det är inte vilken resa som helst som de gjort. De
åkte till kliniken Dignitas i Schweiz, en i taget, för att få hjälp att avsluta sitt
liv. Den här kliniken är den enda i världen där det är lagligt för utländska
medborgare att komma till och få ett s.k. assisterat självmord. Den sjuke får en "dödsdryck" som han/hon måste ta själv. Det kostar 30.000 kr plus en årsavgift till föreningen.
Naturligtvis föregås detta av olika undersökningar, läkarbesök m.m. Vem som helst kan inte åka dit och ta livet av sig.
Ingvor och Erkki träffades 1985 på ett rehabiliteringscenter
på Teneriffa. Ingvor led av MS och Erikki av progressiv
muskeldystrofi. Efter att ha sett en tv-dokumentär om en man som åkt till
Dignitas för att avsluta sitt liv, så bestämde de sig för att innan deras
resp. sjukdomar hade gått så långt att de inte kunde sköta sig själva så
skulle de åka till kliniken tillsammans för ett avslut.
Dagen kom då Ingvor kände att det var dags. Men hon fick åka ner till Schweiz utan Erkki. Han
hade beslutat att stanna kvar i denna värld ett tag till. Han var inte riktigt
beredd. Inte tillräckligt handikappad än. Tre år senare var det dags för Erkki.
Då hade hans sjukdom gjort livet outhärdligt. Vid bådas resp. resor var Ingvors
syster med som assistent. De hade även andra ”assistenter” som följde med.
Frivilligt, eftersom inget landsting betalar för denna typ av assistans. Varken
Ingvor eller Erkki klarade sig utan daglig skötsel av assistenter.
”Den sista resan” som sändes i P1 i två entimmars program
handlade om deras resp. ”resor”. Genom intervjuer med släktingar, paret själva m.fl.
så fick man följa deras resonemang från idé till förverkligande och man fick följa
deras liv före, på resan ned till kliniken och ända fram till det klockslag då
döden var planerad. Tårarna rann på mig men det var ändå härligt att lyssna på de
båda. Vilken kärlek till varandra, klarsynthet, beslutsamhet och mod. Och
vilken positivitet de och deras anhöriga utstrålade mitt i allt det här
jobbiga. Vilka människor!
För både Ingvor och Erkki verkar det här beslutet ha
varit lätt att ta. Men det handlar om vad man har att välja på. Att veta att
när som helst så kopplas jag till en respirator och sen får jag ligga där år ut
och år in tills kroppen säger ifrån var inget alternativ för någon av dem.
Kan man kalla det här för en solskenshistoria? Jag tycker
faktiskt det, för både Ingvor och Erkki fick precis som de ville och nu är de
tillsammans igen. Gå in på P1 dokumentär och lyssna på de båda programmen så förstår du vad jag menar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar