Förr tyckte jag inte att bordet med dess tillbehör var något att ha men efter hand har jag fäst mig vid det. "Burkarna" har jag många gånger tänkt skänka bort men har av någon anledning behållit dem. De hör ju ihop med bordet. Ibland putsar jag mässingen och då blänker allt så fint.
Jag såg aldrig mina morföräldrar sitta vid bordet men ändå så väcker det minnen hos mig av deras sociala liv med middagar och ibland en del kortspel med vännerna. Jag antar att dessa rökbord fyllde en social funktion. Jag kan nästan se framför mig hur herrarna, när steken och gräddsåsen var avslutad och det sista inlagda plommonet med vispad grädde hade glidit ner i struparna, drog sig tillbaka för att träffas vid det lilla bordet. Diskutera sånt som fruntimren inte hade med att göra, puffa på en cigarr, ta en whiskey eller cognac och känna sig avslappnade och kanske t.o.m. lite viktiga. Rökborden var nog männens territorium framför allt.
Historien bjuder inte bara på årtal, kvalitetsstämplar, materialbestämningar och bedömande av föremålens skick. Forna tider får någon som var med att minnas. De som inte var där får fantisera. Över en svunnen tid som aldrig kommer tillbaka. Ibland önskar jag att jag kunde resa i tiden och få kännedom om hur det verkligen var då. Alltså de triviala sakerna. Vad man pratade om, hur man hade det, vilka värderingar man hade etc.
Många gånger somnade jag på någon soffa i sorlet av sällskapets röster hemma hos mormor och morfar när de hade fest. Jag minns hur tryggt det kändes med människor runtomkring sig och deras röster dämpades och försvann vartefter jag domnade bort. Inte tänkte jag på att lyssna vad de pratade om då. Hade jag gjort det hade jag vetat hur det var då, på rökbordens tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar