En svunnen tid

Lämningar fascinerar mig. Alltså lämningar som "lämnats" av människor som t.ex. gamla fallfärdiga hus eller som den där husgrunden som finns invid en promenadväg intill Mälaren.

För några år sedan upptäckte jag denna lämning. Inte en husgrund men en grund att kunna bygga ett hus på för ett sånt måste ha ett plant ställe att stå på. Här har någon haft en liten sommarstuga en gång i tiden. Som man nått genom en liten väg som anknutit till Johannisbergs camping/Mälarcampingen.
Jag tog en liten avstickare för att leta efter ledtrådar som t.ex. syrener, bärbuskar, fruktträd men hittade ingenting sånt.
Däremot låg där en gammal boll. Som inte sparkats på många år. En rest från en annan tid.

En tid då bilar inte var så vanliga. Då man cyklade ut till sina stugor med barn och packning för några dagars avkoppling. Man skötte hygienen genom dopp i sjövattnet och förvarade all mat i kalla källare. Nedanför stugan hade man gjort en badplats. Vilket jobb att få en vildvuxen strandkant till en fin liten badplats!
Men hårt arbete var något man var van vid på den tiden. Det fanns inga genvägar då.
Jag var barn då, på det fattiga 50-talet då familjer bodde i enrums- och  tvårumslägenheter med alla sina barn. Det var bara barn som hade chefer till pappor som hade egna rum. Annars sov man i utdragssoffor och sängskåp som fälldes ihop under dagen. En del hus hade torrdass ute på tomten. I en del lägenheter fanns varken badkar eller dusch. Barnen fick badbiljetter att användas en gång i veckan på stans badhus. I trappuppgångarna fanns isskåp som fungerade som kylskåp eller också hyrde man ett frysskåp i ett av fastighetens lokaler. Man kunde köpa 1-öres godisar och man fräschade till sina gymnastikskor genom att gnida en vit tavelkrita på dem. Om man inte fick köpa läppstift så tog man en rosa pastellkrita istället. Drickabilen kom en gång i veckan och man köpte svagdricka i stora, bruna glasflaskor. På varje bostadsområde fanns en livsmedelsaffär, sybehörsbutik, frisör och kondis.
Oj vad jag måste vara gammal som har varit med på den tiden då Sverige var ett fattigt land! Men tur att man inte var född vid sekelskiftet. På den tid då utvandringen till Amerika framstod som det enda alternativet för att kunna försörja sig och sin familj, då när Sverige var ETT AV JORDENS ALLRA FATTIGASTE LÄNDER.
Kan man tänka sig det idag? Men kanske värt att tänka på när vi klagar på invandrare, sega datorer, att tvättspriten är slut på jobbtoan, att sophämtningen var sen den här veckan...