Att måla utan mål

En helt ny värld, när det gäller min utveckling i konstens tecken, har öppnat sig för mig under hösten och vintern. Man måste inte ha bestämt sig för vad man ska måla när man tar fram pannå och penslar. För när man sätter igång så löser det sig ändå. Man ska inte tänka för mycket, bara låta penseln och färgerna arbeta utan att fokusera på något speciellt. Jag börjar med en eller två färger som tilltalar mig och blandar lite och täcker pannån bristfälligt. Och då! Plötsligt så finns det någon eller något på målarduken! Ju mer färger eller nyanser av samma färg som jag lägger på (med svamp, kreditkort! eller andra konstiga hjälpmedel), ju fler figurer framträder i tavlan.
I en av mina tavlor bodde ett helt "samhälle". De fick liv av mig! Hoppas de tackar mig någon gång...