Att låna en människa

När jag träffade min sambo och bestämde mig för att leva med honom kan man väl säga att jag lånade honom på obestämd tid. När man blir äldre inser man att ALLT är till låns. T.ex. har jag mitt hus och min trädgård till låns trots att det finns ett ägandeförhållande där. Jag har det till låns så länge livet ser ut som det gör just nu. Om livet ändrar sig kan jag inte ha det kvar.
Mina vänner, mina släktingar och mina nära har jag också till låns för ingen vet hur morgondagen ser ut.

Med den insikten har många delar av mitt liv blivit värdefullare än det var förut. Bara för att jag vet att nästan allt faktiskt är till låns. T.o.m. min egen kropp har jag haft förmånen att få låna ett tag. Med alla dess fel och brister. Alltså följer ett ansvar att ta hand om den på bästa sätt som tack.

Häromdagen trodde jag att VLT hade ett försenat aprilskämt i tidningen: "Låna en människa på Stadsbiblioteket." Va????
En viss dag hade man möjlighet att låna en människa i max 45 minuter för att få svar på sina ev. frågor. Här gällde det främst fördomar. Under den här dagen ställde följande människotyper upp för att svara på ens frågor: En blondin, en person med bipolär sjukdom och en med aspergers, en homosexuell och en transperson, en dum och en intelligent, en kyrkoherde och en ateist, lesbisk, synskadad, rom, muslim, somalier och idrottsentusiast.
Det här med att låna en "levande bok" praktiserades första gången på Roskildefestivalen för fjorton år sen. Men det är första gången detta fördomsbibliotek används på initiativ av "Unga i Norden" i Västerås.

Kul initiativ men tyvärr så tror jag inte att de som verkligen skulle behöva få reda på att ovanstående människor är som du och jag, de har ingen lust att prata eller träffa dem över huvud taget.

Här lånar Aftonbladets reporter en levande bok - en muslim.