Inspiration av depression

Idag såg jag programmet "Helt sjukt" med David Hellenius för första gången. Det handlade om depression. Inte de små svackorna av leda och ledsamhet utan den depression som har gått så långt så att den har blivit en sjukdom.
Helena Paparizou och Dregen berättade om sina upplevelser i den vägen. Det som fastnade i min hjärna var när Dregen sa nåt om att "man inte precis skriver de bästa låtarna när man är på toppenhumör". '
När man är på toppenhumör så är det kanske så att ens mest kreativa sidor ger vika för euforism och andra känslor. Då finns inte utrymme för annat. Jag har aldrig hört talas om en konstnär som ställt sig vid staffliet i ett lyckorus och målat.

Går jag tillbaka till mig själv så är det så att jag skrivit mina bästa dikter när jag varit lite låg. För det är väl då känslostormarna rider en. Just vid dom tillfällena finns det så mycket känslor och passar man då på att sätta ord på dem alla så blir det så j-a bra! Just då känns det som att man har facit i hand och man vet precis hur livet fungerar och ska kännas.

Alltså är det bra för kreativiteten när det regnar och åskar, blåser iskalla vindar och snöslaskar likaväl som att vara lite så där lagom deppig eller känslosamt rörd. Då presterar man som bäst. Så förakta inte såna dagar. De bär dig framåt på andra sätt och med andra krafter. Lite motgångar ökar lusten att fightas. Om du inte låter dig förlamas av känslorna förstås. I så fall har du redan förlorat.

En del människor sätter ord på det du själv skulle vilja säga.
Andra sätter ord på dina känslor och upplevelser.
För mig har ordet alltid varit en del av hela resan
så jag suger åt mig som en svamp.