Värna om det som lever

Idag har jag haft en avkopplande, härlig dag i min trädgård. Jag kunde inte slita mig förrän magen knorrade så där vid fyratiden. Men det känns i kroppen. Fast på ett bra sätt. Blodcirkulationen kommer igång och lungorna får sitt nyttiga syre. Musklerna kommer väl i rotation också. Att vara ute i trädgården är bara positivt.

Hela dagen har jag ägnat åt att plocka upp alla de krukor som jag grävde ner i höstas. Så gör jag för att skydda rotsystemet på alla plantor så att de klarar vintern och kylan. På våren ska plantorna gås igenom, en och en. Löv ska plockas bort och vissna stänglar ska klippas av och utsidan på krukorna ska befrias från jord.
I nästan alla krukor spirar det. Utom i de som innehåller växter som inte visat sig ovan jord än. Men lugn, de kommer de med fast de tar lite mer tid på sig!

Jag städar inte alls i trädgården på hösten. Och när jag ser mina krukor stå skyddade i grönsakslandet så får jag bekräftelse på att det är helt rätt att göra så. För stänglarna hindrar löven från att blåsa vidare. De fastnar intill plantan och lägger sig som ett skyddande lager över den.

Förra årets döda växtdelar skyddar plantan hela vintern.

En del vill ha en exemplarisk trädgård, även under höst och vinter. Jag tänker mer på växterna än vad grannarna ska säga. Om jag nu har tagit hem växter till min trädgård så har jag en skyldighet att se till att de får det bra hos mig. Varje vår tackar växterna mig genom att prunka i mina rabatter.