ICA-skolan, en härlig arbetsplats

När jag slutade på ICA-skolan (ICA Utbildningar AB) så blev jag riktigt uppvaktad. Så mycket att jag så småningom förstod att jag betytt något för en hel del arbetskamrater. Sånt har man ju lite svårt att ta in. "Inte är väl jag nåt!"
Inför mitt förestående avslut kidnappade några av mina arbetskamrater mig en eftermiddag och tog mig med på dåvarande sportsbaren "Bars and stars" där flera andra arbetskamrater anslöt. Runt halsen på mig hängde de en sån där turistväska som man kan förvara sitt pass och pengar i så att man har allt nära kroppen när man reser utomlands. I den hade de stoppat pengar som skulle räcka till mat, öl, vin och till slut en hemtransport med taxi. Det roligaste av allt var att de låtit en anteckningsbok cirkulera på arbetsplatsen, där de flesta arbetskamrater skrivit något till mig, klistrat bilder m.m. Den boken hade jag med mig hela den här kvällen och man fortsatte skriva i den tills det var dags för mig att tacka för en jättetrevlig kväll och beställa en taxi hem.
Alla som slutade på ICA-skolan fick under vår AD Eva Conrades tid där en personlig "tavla" i form av en teckning där hon tog fram våra  mest "utmärkande drag".

Här har Eva lyft fram det som är jag. Hon har träffat så rätt. Mina tigertavlor, nyplanterade växter, biljett till Barbados, fågelintresset, mitt skrivande, lönearbetet m.m. Dessutom har hon fångat min person så bra, på bild.
Häromdagen hittade jag denna teckning bland mina minnessaker. Såna minnen får en verkligen att må bra! Jag går fortfarande omkring med ett småleende på läpparna.