Majsmörblomma känner man igen på de annorlunda bladen. De är olika stora så den ser nästan muterad ut. |
När vi närmade oss hemmet, så hade hunden tappat tempo. Han småsprang inte längre, han lunkade. Han hade slutat nosa i dikeskanterna och gick på automatik, ointresserad bredvid mig. "Ska vi inte gå hem snart? Jag har ju bajsat tre gånger och kissat femtiosju!"
Själv var jag inte ett dugg trött, jag var fylld av energi. Vilket land vi bor i! Vilken vacker natur! Sverige är fantastiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar