Var dig själv!

Så här skrev min dotter på sin blogg en dag:

"Alla människor använder sig av outtalad kommunikation. Omedvetet eller medvetet.  Med gester, mimik, kroppspråk, m.m. När det verbala och det outtalade inte stämmer överens kan många med Asperger känna att något är fel. Jag är en av dem. Man kan inte sätta fingret på det, man bara känner att något inte stämmer och personen känns inte äkta.

Människor utan diagnos kan säkert se att ord och gester inte synkroniserar men jag känner det inombords. För p.g.a. av min diagnos så ser jag det inte. Jag har mött människor som fejkar en sinnesstämning eller ett kroppspråk. Såna personer som t.ex. vill verka mer sociala än de är. Då känner jag hur de "stinker" av något oäkta och jag blir väldigt osäker på dem för jag kan inte förhålla mig till dem. Varför törs man inte vara den man egentligen är?
För oss med Asperger är det extremt viktigt att man är tydlig med vad man säger och det gäller den outtalade kroppskommunikationen också. Jag mår bättre av att umgås med äkta människor, där de båda språken överensstämmer. Jag lär mig av andra hela tiden och det är främst det outtalade sociala som är svårt för oss som har Aspergers.
Så tänk på att vara äkta!"

 

Jag som inte har någon diagnos (eller inte låtit någon läkare sätta någon på mig än!) har också svårt att förstå varför man inte är som man är eftersom det är mycket svårt att förställa sig. Det lyser ju igenom på långt håll. Jag tror att vi "vanliga" har lika svårt för oäkta människor som de med diagnosen Asperger. Skillnaden är att vi förstår och delvis spelar med i det här spelet...