En larv blir till

När vi flyttade till Ekbacken planterade vi en ligusterhäck mot gatan. Små fina plantor som klipptes rejält varje år för att skapa en tät och fin häck från början. Det var bara det att nedåt sjön, så växte häcken fin och tät och blev större och tätare för varje år. Åt det andra hållet minskade den både i omfång och höjd för att tunna ut till några "strån" ut mot gatan.
Jag fortsatte ändå klippa hela häcken rejält varje år. Jag gödde den, jag vattnade den men det var som att kämpa i motvind. Ett år när jag precis klippt häcken gick jag en bit ifrån och tittade om det blivit jämnt och fint. Då såg jag larven! Huvudet högst upp, lite bullig kropp som slutade med en smal stjärt på den andra sidan om ingången.
Nu klipper jag häcken som en larv varje år. Varför kämpa mot naturen. Bättre göra nåt kul av eländet än att gå och reta upp sig år efter år! 

Här står framdelen av larven nyfriserad idag. Med antenner och allt.