Jävlar anamma borde alla ha lite av då och då!

Bakom "boa" var det anarki i morse. Redskap, brädor och träbitar. Rör av plast och gamla slangar. Skräp, ogräs, sniglar, gamla löv och självsådda träd och hallonplantor. Grannarna är på semester så varför inte passa på att överraska dom. Redan efter frukosten var jag där bakom och röjde. Plockade och plockade tills det var helt tomt. Sen rensade jag området från ogräs och löv och avslutade med att räfsa i gruset så att det till slut låg som en slät autostrada.
Sambon åkte iväg med en släpkärra full med sånt som vi hittade där bakom och som vi inte behöver eller vill ha kvar.

Väggen tvättades från mögel och skräp. I morgon eller övermorgon tar jag fram rollern och rollar ny färg över panelen och sambon stryker efter med pensel. Tillsammans är vi ett team som kan uträtta underverk på nolltid. Så länge vi arbetar med varsin sak så funkar det bra utan att vi blir irriterade på varandra. Man jobbar så mycket bättre om man gör saker ihop.
Jag älskar projekt! Att ta itu med saker gör mig euforisk. Jag bara vill, vill, vill. Trots att jag inte kan, kan, kan. Men vill man så kan man. Jag har så mycket jävlar anamma i mig så jag ger mig inte för några små hinder. Tillfredsställelsen av att klara av saker ger mig en kick som bär mig framåt, framåt. Ibland kan jag bära tunga jordsäckar, ibland kan jag inte ens hålla i en penna och skriva. Men när jag kan hålla i den då kan ni ge er fasen på att jag skriver så pennan glöder!