Äntligen får vi sova en hel natt - Power meet är över för den här gången. Natten som var sov sambon med öronproppar, vis efter flera nätters orolig sömn. Förra året placerade man betongsuggor vid infarten till vårt område och det blev betydligt bättre. Alla bilar vänder nämligen alldeles utanför oss. Det är ingen idé att åka längre ut på landet för där är det ingen man kan impa på med sitt motorbuller och musik. Hur många bilar som genom årens Power meet stannat utanför vårt sovrumsfönster har vi tappat räkningen på. Och hur många som klivit ur bilarna och pinkat och skrålat vid vår häck har vi heller ingen statistik på. De tomma ölburkarna går att räkna men de försvinner med blixtens hastighet. Åtminstone de som man får pant för.
I år var det också betongsuggor vid infarten men med jämna mellanrum flyttade man bort dem. Så att sova någon timma i sträck kan man inte räkna med. Inte förrän framåt femtiden, då lugnar det ner sig några timmar tills det sätter igång igen, för halv åtta börjar bedömning av bilar på flygplatsen intill. Det är ett sorl utan dess like från campingplatsen några hundra meter bort, dygnet runt. Skrik, muller, tutande, musik, pistolskott...
När sambon tog morgonpromenaden i morse, med hunden, så konstaterade han att utefter hela strandpromenaden så hade man suttit och både pinkat och skitit. Under tiden hade man tappat bort både strumpor, kallingar och trosor.
Power meet är en folkfest utan dess like och folk campar överallt där det finns lite gräs, t.o.m. i refugerna. Trots att vi bor "mitt i smeten" och verkligen har allt från fylla till burnouts, från nedskräpning till invasion av människor från hela världen på varje kvadratmeter, så känner vi också att det är fest. Vi är luttrade efter alla år. Ingen har någonsin rört något utanför eller inuti vår trädgård. Ingen har förstört något hemma hos oss. Lite skräp har vi hittat på gatan men det har vi kunnat stå ut med. Urinen göder häcken. Före helgen handlar man hem det man behöver för under vissa delar av dagen kommer vi inte in till stan p.g.a. bilköer. Måste man ändå åka iväg så får man ta omvägar ut på landet och in till stan igen. Ibland måste t.o.m. stadsbussarna göra det.
Vissa tycker att Power meet är det vidrigaste de kan tänka sig. Och det kommer de sen att älta i VLT:s insändarspalt månader efter mötet. Nu har inte jag siffror på hur många som kommer till Västerås under den här helgen i juli men delar man antal brott som begås med antal besökare så kan man nog kalla det ett mycket skötsamt möte.
Vi har första parkett på vår veranda. Utan att betala ett öre. Där sitter vi och myser med en öl och tittar på hur folk från vårt område vallfärdar in till stan med barn, mat och dryck för att sätta sig där cruisingen passerar. Det är verkligen en fest för alla, gamla och unga. Även för oss som bor "mitt i smeten". Vill vi ha lite cirkus så går vi bara bort till campingplatsen. Det är också gratis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar