Semester-gulli-gull-gull

Sitter ensam i vardagsrummet och bloggar. Min sambo som ska upp tidigt i morgon har lagt sig för flera timmar sen. Barn och barnbarn har sagt godnatt och ligger nu i tältet i trädgården och sover. Snart ska jag följa deras exempel. Jag lyssnar till grannarna som sitter på sin nybyggda altan med kompisar och spelar musik och skrattar. På en annan granntomt har man precis slutat hoppa på studsmattan och badat i "poolen". Många har semester nu och gör vad som faller dem in. Men semestrar är inte alltid okomplicerade. Det gäller att man planerar och kompromissar för att allt ska bli bra.
Precis som jag bloggar och facebookar de flesta människor om sina semesterupplevelser och skickar bilder kors och tvärs för att visa hur mysigt och bra de har det. Vi plockar sommarkantareller och blåbär, vi bakar rabarberpajer och äter hallon och mjölk. Vi badar och umgås med trevliga människor och tar båt- och bilturer till olika turistmål. Och naturligtvis måste vi berätta om hur trevligt vi har det. Jag är sån jag med, vill dela med mig av det som känns bra och postitivt.
Det vi kanske inte tänker på i vår iver att skriva om våra egna härliga semesterupplevelser är att för en hel del människor så blir det som vi skriver som ett slag i solar plexus. För många ändrar sig livet plötsligt och blir väldigt annorlunda. Det är inte så att jag tänker sluta skriva om de fina upplevelser jag har för det gör mig gott. Och inspirerar en del. Men hur ska jag nu få ihop det här på ett bra sätt? En del av oss har det så bra och vill visa det i olika media. Andra mår dåligt av att se det som skrivs. För de har ett annat liv. Just nu. Vårt eget liv kan också ändras när som helst fast vi tror att vi är förskonade från allt ont.

För mig är det självklart att man under hela livet står i olka faser men för många så verkar det vara lika självklart att alla ska vara likadana och bete sig likadant hela tiden. Vi har vårt välstånd till låns. Många förstår inte det. Jag blev sjuk för elva år sedan och då förändrades det mesta som rörde jobb, arbetskamrater och pengar. Om jag eller min sambo går bort så måste den som blir kvar flytta, så vi har även vår älskade trädgård och hus till låns. Livet ändrar sig hela tiden men om man är medveten om det så behöver det inte bli så traumatiskt. För de som inte förstår det, blir det en total chock.

För mig känns det tryggt på nåt sätt att veta att jag har min bit av jorden till låns. Jag förvaltar den, sköter om den, njuter av den så länge jag vill och kan och lämnar sen över den till någon annan. Jag har förmånen, just nu, av att äga en bit av världen. Därför är det jag har just nu så otroligt värdefullt. I morgon kan det vara någon annans. Så just nu njuter jag. Och jag vill absolut inte "kasta det i ögonen" på den som inget har. Jag har "varit utan", så jag uppskattar varje minut.  

I år odlar jag en hel del olika tomater och hoppas få skörda dem alla. Äldsta barnbarnet och jag plockade de två första, mogna tomaterna idag. Vi tog varsin, åt och njöt i fulla drag. Man ska ta vara på varje liten glädjestund som livet ger. Även om det bara handlar om att proväta årets första tomater!