Att så och odla tomater

I år har jag bekantat mig med två nya tomatsorter. "Svarttomat" och en ampeltomat av okänt ursprung inköpt på Prästgården i Kolbäck.
Ampeltomaten har gett massor av pyttesmå tomater. Såna som man kan dekorera med eller hälla i massor i sallader m.m. Man behöver inte ens dela dem. Barn älskar de här tomaterna, just bara för att de är så små. Lilla J som snart fyller ett år äter dem som godis. Klart odlingsvärd.

Svarttomat har jag aldrig hört talas om. Vet inte ens om namnet är det rätta. Tomatplantan är mer än manshög och ger massor av klasar med brunröda tomater, cocktailstora. Tydligen så trivs den här tomaten i lite skuggiga lägen till skillnad mot andra. När den kom hem till mig så ställde jag den lite i skymundan, i skuggan av jordärtsskockornas höga blomstänglar. Det funkade alldeles utmärkt och den bara fortsätter att producera tomater.

Mogna tomater av svarttomat är lite mer brunröda än de på bilden.



När jag vill spara frön av tomater så tar jag ett hushållspapper och sprider ut de kletiga fröna från tomaterna på det. Med lagom avstånd så att jag lätt kan riva av en bit papper med frö, när jag sen ska så tomaterna. Jag är lite glömsk! Men inte mer än att jag inte kommer ihåg från år till år. Så jag skriver namnet på tomatsorten direkt på papperet för att veta vad jag sparat för frön.

Tomatfrön är lätta att spara, så och odla. De verkar överleva det mesta. Ur min kompost spirar tomatplantor varje år trots att allt det andra blivit till fin jord.
För många år sedan läste jag en artikel om att tomater som kokats till köttfärssås senare gav plantor. Tomater är ena riktiga överlevare.
Så hittar du fina tomater i butiken eller på utlandsresan, spara fröna på en servett eller en bit toapapper. Sen sår du fröna i början av april inomhus för senare utplantering någon vecka in i juni. Har du växthus så kan du ställa ut plantorna tidigare.
Ibland krånglar man till saker och ting men varför göra det svårare än det är?

Att samla tomatfrön är inte svårare än så.