Sommaren bara fortsätter...

Att åka iväg två tjejer med varsin husvagn, ut i skogen för en liten lillsemester känns speciellt. Det är en tillfredsställelse att klara sig själv och inte alltid vara i behov av andra för att göra saker man vill. Lite jävlarannama krävs det och det är jag glad att jag överfört till båda mina döttrar. De sitter inte och väntar på att nån annan ska fixa för dem.

Kantareller fanns det knappt några men massor av flugsvampar. Det är tur att de inte går att äta för de är helt underbara där de lyser i den gröna mossan.

I år är det flugsvamp- och soppår. Varje dag har jag plockat några Karl Johan svampar, skivat dem tunt och torkat dem i solen på tidningspapper.
För sol har det varit alla fem dagar vi varit ute i skogen. Att kunna bada i september i en liten sjö i skogen är inget man förväntar sig men det har varit härligt att lägga sig i det mörka vattnet och flyta en stund varje dag.
Vi campar alldeles invid den här sjön och att gå ner till strandkanten och diska är vila för själen.

Vatten tillför så mycket till upplevelsen. Femåringar t.ex. har nåt att göra hela tiden.

Fiska, bygga sandslott men också samla pinnar, näver och bark till kvällens brasor. I år fick han en egen svampkorg och en egen svampkniv tillverkad av en pensel och en fruktkniv. Lycka är olika saker för olika människor!

Sambon och min andra dotter kom och hälsade på över helgen och vi hade ett par mysiga kvällar ihop. Sen drog de hemåt men vi andra blev kvar. Idag var vi tvungna att återvända till civilisationen igen. En del plikter kallar. - Varför ska vi åka hem? sa femåringen - Det är ju mycket roligare här!

Jag håller med. I skogen finns inga måsten. Vi vaknar upp till storlommarnas ödsliga ljud från en spegelblank sjö. Morgnarna är lite fuktiga och disiga. Vi upplever solen torka upp fukten som lagt sig under natten och sedan stråla från en blå himmel med sommarmoln. Jag sätter mig tillrätta i en stol med en kopp kaffe eller tar en promenad i skogen. Sen tar jag på bikinin för ett skönt dopp (eller badar näck när ingen tittar). Vi står ute och gör deg till pinnbröd och sen grillar vi dem över öppen eld. Vi går inte och lägger oss förrän det är kolsvart ute. Vi somnar i total tystnad till samma storlommar som väckte oss på morgonen för att sen vakna till på natten av en ugglas skrik.

Jag saknar det i samma stund som jag åker därifrån!