Väntans tider

Inget är som väntans tider. Men det beror på vad man väntar på! Nu har jag väntat nog. Börjar bli både frustrerad och rastlös. Det handlar om det nya växthuset. Förra torsdagden fick vi upp stommen mellan regnskurarna. Sen åkte sambon iväg på kurs tidig fredagsmorgon och kom hem på eftermiddagen söndag kväll. Hmm. Under de dagarna var det någorlunda fint väder hela tiden.
På måndagen var vi upptagna med diverse möten och på tisdagen regnade det. Sambon lyckades i alla fall montera ihop stommarna till de tre vädringsfönstrena men han fick göra det inomhus p.g.a. vädret. Tur att fönstren var så små så att de gick att montera ihop inne!
Idag har det regnat hela dagen. Jag fick ta in delarna till dubbeldörrarna för att de skulle få torka inomhus ett tag.
I morgon får vi se hur vädret är. OM vi över huvud taget kan låta växthusprocessen fortskrida! Vi har förmiddagen på oss, sen ska vi på ettårskalas. Men när jag och sambon jobbar på då kan vi uträtta underverk. Vi är verkligen duktiga på teamwork. Så länge vi inte jobbar med exakt samma sak. Då går det åt helvete. Alltså inget vidare...

Under den här frustrerande tiden har vi varit på inköpsrundor. Vi har jagat Västmanland runt efter två sköna rottingfåtöljer med fotpallar där vi kan sjunka ner med ett glas vin i handen när höststormarna rasar utanför rutorna på växthuset. Och vi har införskaffat gardinstänger och fästen till långsidorna och baksidan. Så DET är i alla fall förberett och klart.

Dagarna som varit har bara varit transportsträckor till det som komma skall. Men om man inte har något växthusprojekt att ta tag i så kan man ju alltid koka lite äppelmos. Äpplena faller ju lika tätt som höstregnet!

När det här har kokat ihop ordentligt så har jag ett par liter rött fruktmos
av äpplen och nyplockade blåbär från trädgården. Sockerfritt naturligtvis!