Mörkt ute, skumt inne. Sol i hjärtat, sol i sinnet.

Jag har gjort om den där gamla versen som man skrev i poesiböckerna på 60-talet så att den ska passa novembermörkret som infunnit sig. Samtidigt med det så kom min kreativa ådra igång. Jag tror faktiskt att det har ett samband. När jag inte har nåt att göra i trädgården längre, då måste jag få utlopp för den skaparlust jag har på något annat sätt. Så då stänger jag dörren och målar.

Men jag lämnar inte naturen, jag är ute och går i skogen eller vid sjön varje morgon. Jag är en riktigt "jordad" figur, trots att min hjärna ofta är bland molnen. På skoj så satte jag mig ner en dag och ritade ett papper fullt med sånt som betyder nåt för mig. När papperet var fullkladdat så upptäckte jag att det nästan bara var naturnära saker jag avbildat. Förutom mina älskade förstås!
Det var den lilla rödhaken som kommer varje vår och hälsar för att sen säga hejdå på hösten. Vårens första tornseglare, höstens sista gåssträck. Det var Örskär, Gräsö och Gotland i mitt hjärta. Fjärilar, stränder med strandfynd och snäckor. Kantareller, fiskespön och soluppgångar. Afrika och en öppen eld vid Långbjörken. En liten linnea och en trädgårdsperenn. Men så hade jag även ritat en penna och en kamera. Med dom hjälpmedlen så får mina naturupplevelser evigt liv på nåt sätt.

Nu övergår trädgårdslivet till ett annat. Man skakar av sig sommaren, lämnar den att förfalla och så börjar nåt nytt. Ett är säkert. Allting ändrar sig, inget är konstant. Men förändring behöver inte vara nåt obehagligt. För det mesta spirar nåt bra ur den.

Två tavlor har det redan blivit, denna vecka. Två nya är på gång.

The new beginning. 40 x 40 cm. Akryl.



Who light the stars? 30 x 40 cm. Akryl och bladmetall.