Tid för eftertanke och återbruk

Ibland har man tiden med sig och inte bara emot sig. I höst har jag haft flyt. Mycket beroende på att jag numera är ledig på heltid. Jag väljer själv vad jag vill slösa min återstående tid på. Den har blivit så värdefull genom åren. För den börjar bli begränsad. Jag har inte längre ett helt liv framför mig, jag har bara en liten del av det kvar.
Så jag går omkring i trädgården och njuter av höstens förfall. Min fantasi har satts i rullning och jag märker saker jag aldrig tänkt på förut. Ser små prylar och deras värde. Har man inte tid med det när man är fullt aktiv? Är det så att ju mer man jobbar och står på, desto mer slösar man? Javisst, man hinner ju inte ta hand om resurserna på samma sätt då.

Varje morgon blir det egen pressad juice och ett glas chaga. Det tar tid att både fixa juice och göra chaga för några dagars ranson men det är värt tiden. Man får så mycket ut av det.
Idag har jag gjort ljus av gamla ljusstumpar. Det var första gången och för att vara det så blev det helt ok. Man måste lära sig allt från början när man börjar med nåt nytt. Smälttemperatur, vad går att "gjuta" i, hur placerar man veken så den hamnar i mitten m.m.

Jag blev i alla fall nöjd med resultatet och det är väl huvudsaken. Nu måste jag få tag på fler ljusstumpar innan jag kan fortsätta ljustillverkningen. 

Igår och idag har jag grundmålat burkar. Mer avslöjar jag inte. Det ska bli grunden till julklappar som jag och stora J ska fabricera någon dag framöver.
Återkommer efter jul med resultaten!

Något som är häftigt att se är hur stor påverkan på våra barn och barnbarn vi har. Här kan vi verkligen börja förändra världen!
Efter måndagens pyssel med att göra "gubbar" av korkar, lock, toarullar etc. så har stora J börjat tänka i banor som "Den saken kan vi använda när vi ska tillverka gubbar!"
Så vid morgonens frukost när hans mamma frågade om han ville ha juice eller mjölk så svarade han: "- Det vi har minst av!"
Jag fattade ingenting när hans mamma sms:ade mig och undrade om jag förstod vad han menade. När jag fick svaret var det självklart!
För om han drack upp innehållet i den förpackning som det var minst kvar i så blev den tom och då kunde han ju använda locket till en hatt till kommande tillverkning av prinsar och prinsessor!
Nu väntar han på att kaviartuben ska bli tom. Den har nämligen en hatt av guld!!!

I mitt kylskåp finns det massor av material att hämta. Men det tar sin tid innan de är färdiga att sättas på huvudet till en prins, trollkarl eller en liten tomte! Vi får nog börja konsumera lite mer.