Kompostering är lycka

Jag är lycklig ägare av två stora, täta komposter. Vi har förbundit oss att kompostera allt organiskt och det gör vi med råge. Inte en äppelkärna går vidare till Renhållningsverket. 
De här två komposterna används växelvis. I vår tömmer jag den som stått och vilat ett år medan vi använder den andra. Ur en komposttunna får jag flera skottkärror med fin jord. 
Jag njuter när jag öser ut den och rensar den lite från "rengnagda" ben och annat som inte skall vara där. T.ex. en fruktkniv som kommit med komposten ut. Eller några gummisnoddar, någon kork eller kanske avocadoskal som är så hårdhudade så att de inte bryts ner under en säsong. 

Denna väldoftande jord som rinner mellan mina fingrar någon dag i maj då jag fyller tomatkrukorna med den, har varit en äcklig massa av ruttnande köttben, skal, hushållspapper, tepåsar, överbliven mat... Nu har miljoner små jordbrukare hjälpt mig att bryta ner slasket till fin jord. De får mat. Jag får jord.

En kompost är en fascinerande värld. Jag skulle kanske inte vilja rota i den under processen men den är som ett eget litet universum. En kompost innehåller mycket kalcium. Därför bildas kalciumkristaller. Vackra skapelser som dessutom är knallblå.

Blå är även rovciliaterna. De skickar ut sina "trådar" och suger i sig innehållet i cellerna. Jag är så imponerad av att allt är så fint inrättat i naturen!
* En tesked kompost kan innehålla en miljard bakterier
* En enda svamps mycel kan bli flera meter långt

Dessa små varelser som man inte kan se med blotta ögat är dessutom så underbart vackra. En helt vanlig mögelsvamp t.ex., en sån som växer till på gammal mat, ser ut som en blomma från en annan planet.

Tack alla bakterier. Stavar och kocker. Tack alla ciliater, nematoder och andra saprofyter, mögelsvampar, aktinomyceter, kvalster, gråsuggor, tusenfotingar, hoppstjärtar och maskar för att ni tar hand om min kompost och ger mig fin jord i utbyte!
Om inte ni fanns så skulle hela systemet paja.

Så här går det till: I en kompost gäller det att föröka sig så snabbt som möjligt och roffa åt sig så mycket mat som möjligt. Sedan gäller att förgöra varandra. Mögelsvamparna t.ex. skickar ut antibiotika för att ta död på bakterierna och bakterierna utsöndrar ämnen som de andra mikroorganismerna inte tål. Den som klarar den högsta temperaturen i komposten vinner till slut. Det är bakterierna. När näringen tar slut sjunker temperaturen och till slut dör de flesta mikroorganismer. Jorden är klar men näringsfattig så lite gödsel måste tillsättas när man ska använda den.  

(Sett och läst i en gammal trädgårdstidning från 2002.)