Lavendel

Lavandula angustifolia

Ovanstående foto visar inte min egen lavendelhäck. Fotot är från Provence 

där lavendeln trivs och frodas och det syns verkligen!

Så här ser MIN lavendelhäck ut just nu...

Min lavendelhäck började med att en arbetskompis kom till mig med en stor papperskasse full med lavendelklipp. Hon hade klippt ner sina lavendelbuskar i trädgården och undrade om jag ville ha klippet till förökning.

Ibland har mina vänner en större tilltro till mig än jag förtjänar. Jag hade aldrig förökat lavendel förut, visste inte ens om det skulle gå. "Men man kan väl försöka!"

Så jag fyllde krukor med planteringsjord och började klippa till lagom långa sticklingar. Att de skulle vara förvedade (hårda) såna och inte mjuk nytillväxt, det visste jag i alla fall. En erfarenhet från annan sticklingsförökning av buskar.

Nästa moment var att repa av allt grönt ända upp till den sista lilla, gröna buketten i toppen.

På det här sättet så hoppades jag att sticklingen skulle utveckla rötter från "skarvarna" där bladen suttit. Det var också någonting jag hade hört någonstans.

Så satte jag igång att plantera sticklingarna. ett tiotal i varje kruka för att få riktigt stora och täta plantor. Efter någon månad syntes vårgrön nytillväxt i toppen på sticklingarna och varenda en av de 15-20 krukorna grönskade. Nästan alla sticklingar hade tagit sig!

De här plantorna satte jag utefter husgrunden på ett ställe där det är väldigt torrt och kom rätt långt på den nya lavendelhäcken. Året därpå förökade jag ännu fler plantor.

Nu har häcken vuxit ofriserad under två-tre år så nu är det dags att klippa den rätt hårt för att jag ska kunna få en vacker form på häcken igen.

Naturligtvis tar jag reda på "klippet" och gör nya plantor. Själv behöver jag bara några plantor till, sen är den tråkiga husgrunden täckt av härligt doftande lavendel. Så de som blir över hittar säkert nya ägare. Det är ju fler än jag som tycker om lavendel. 

Att "sticka lavendel" är kontemplativt och terapi för själen. Igår började jag klippa ner min häck. Jag stod vid mitt planteringsbord ute, en stor diskbänk som sambon införskaffat åt mig, och sorterade och klippte. Timme efter timme, medan lavendeldoften stod som en sky omkring mig. Att sjunka in sitt görande på det här sättet är mindfulness på hög nivå. Just då existerade inget annat. Doften satt kvar på händerna när jag så småningom lämnade trädgården för lite mat. Själen hade fått sitt. Nu skulle magen ha sitt också.

Fast jag måste erkänna att när jag gör såna här roliga saker så är jag i en annan värld och glömmer både tid och rum. T.o.m. att äta!