Med fötterna på jorden och själen i det blå

Nu är det skönt att få vila. Inte kroppen men själen. Konstrundan är slut för den här gången. I tre hela dagar har jag försökt vara trevlig och social på galleriet i Dingtuna och det kostar på...
Jag är både och. Jag tycker om att vara bland folk men när det blivit lite för mycket av den varan drar jag mig tillbaka i min egen värld och hämtar energi. Jag går mina och hundens långa morgonpromenader i skogen till ackompanjemang av taltrastars, koltrastars, bofinkars och alla andra vårfåglars sång. Jag njuter av varje liten grön planta som spirar och insuper dofterna av vår. Då mår jag riktigt bra.

Efter frukosten åker snickarbyxor och andra tåliga kläder på och sen bär det av ut i trädgården. Sakta och varligt väcker jag rabatt efter rabatt, planta efter planta till ett nytt växtår. Det som sett risigt och tråkigt ut under tidig vår ser snart städat och ordentligt ut. Nu är det bara att vänta på grönskan och blomningen. 

Den nya rabatten bakom växthuset gjordes i höstas. Oj vilka förväntningar jag har
på den i år!!!

Gräsmattan börjar redan bli grön och den är ju grunden på nåt sätt, i en trädgård. Jag är inte mycket för att sköta om gräsmattan, den får sköta sig själv. Det finns roligare partier i trädgården att syssla med. Mossa är fint det med. Ständigt grön! Tidigt i våras tömde jag en rabatt vid söderväggen. Jag hittade massor av lökar som jag inte orkar ta hand om. Krokus, pärlhyacinter och annat. Dem tryckte jag ner i en korg som först fodrats med plast. Sen gick jag ut på gräsmattan och hämtade mossa och lade den på jorden mellan plantorna. Om jag inte hade haft mossa i gräsmattan hade jag inte fått ett så fint arrangemang så fort och lätt.

Mossa i alla dess former är vackert.

Idag var det inget vidare väder att njuta i trädgården. Iskalla vindar blåste runt träd och buskar men nu framåt sen eftermiddag hade vädret lugnat ner sig och jag tömde hela trädgårdslandet på nergrävda krukor. Vilket jobb! Men jag kan ju inte kasta bort det som växer och lever. Så alla krukor med växter som jag har kvar efter sommarsäsongen grävs ner i det tömda grönsakslandet sent på hösten innan tjälen går i jorden. Där står de med rotsystemet skyddat under vinterhalvåret och överlever nästan vilket väder som helst. 

Jag mår så bra av att plocka och fixa i trädgården. Blodcirkulationen kommer igång och jag får lite lättare att röra mig. Men det är inte bara kroppen som mår bra, själen flyger iväg på små resor där allt kan hända. Jag brukar säga att "jag har fötterna på jorden men själen i det blå". Så är det nog hela tiden. Det är min medicin. En härlig blandning.

Inomhus växer bara några sådda plantor av svart tomat, chili med variegerade blad, chili "Christmas Bells" och stevia än så länge. Ytterligare tomatplantor köper jag av vänner som odlar lite ovanliga sorter och de fröer som sen kan direktsås ute underlättar mitt jobb betydligt. Jag slipper avhärda de små plantorna när de senare ska ut i krukor. Några få gurksorter och squash kommer jag dock att förodla inomhus lite senare så att de kommer igång ordentligt. 
Att gå ut i trädgården och skörda lite vitlök eller vanlig lök, tomater, gurka och annat det tar matlagningen till högre höjder. Jag är inget för odling i massor, då mister det sin charm på nåt sätt. Allt smakar godare när man vet att det finns i begränsad mängd. Det kan vi kosta på oss här i västvärlden. I andra delar av världen måste man odla för att överleva. Ja, vi har det bra!