Man brukar prata om blå skymning men igår morse var det verkligen blå gryning. Redan när jag närmade mig stranden så hörde jag "musiken" av tusentals isbitar som slog mot varandra där de sakta gungade i Mälarens kalla vatten. Det låter faktiskt som något slags instrument. Det klirrar och klingar.
Jag gick vidare mot båtuppläggningsplatserna. Det är något vemodigt över de paketerade båtarna som står där i kylan och väntar. Ensamma och övergivna.
De flesta båtarna är täckta av presenningar och för att få dem att ligga kvar i blåst och storm så är det vanligt att man har vattenfyllda dunkar som tyngder. En av de största båtarna hade väl minst femtio, sextio dunkar hängda i snören. Tänk vad mycket hembränt man måste köpa för att få ihop dunkar till en sån här stor båt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar