Den här lucian har jag haft i min ägo i många år. Den stod på min vind länge med gulnad bomullsklänning och gammalt, fult glitter. Tills jag en dag insåg hennes värde och att det var dags för henne att kliva ut ur garderoben till ett nytt liv.
Jag sydde en ny stass till henne av kritvit lakansväv, tråcklade fast glittergirlanger och skaffade ett nytt, rött sidenskärp. Precis som hon sett ut förut. Och se, då fick hon tillbaka sin forna skönhet. Själva stommen är gjord av trä och invirad i en "påse" av lakansväv (underkjolen). Det var när jag skulle klä av henne de gamla kläderna som jag hittade ett gulnat papper instoppat i underkjolen. Plötsligt fick min gamla lucia ett förflutet.
På lappen stod ett julrim som var skriven på skrivmaskin. Kanske på den gamla Royalmaskinen jag hade en gång, med rött och svart skrivband. Det fordrades lite fingerkraft för att skriva på den mot de senare elektriska.
Julen 1949
När du i Juletid
Täncker på hemmets lugna frid,
Så låt mig i många år
Få vara en symbol
För glädje och lycka
Och låt ljusen tindra i julekväll,
Och bringa trevnad i ditt tjäll.
Vem som skrivit dikten vet jag inte. Mamma, mormor eller morfar. 1949 var min mamma 23 år så det kan ha varit hon som fått den av mormor och morfar. För jag tror inte att den här lucian fanns i deras hem, enbart mitt föräldrahem. Jag kommer inte ihåg att vi hade henne framme åren innan jag flyttade hemifrån men det är så med saker man haft länge. Man tröttnar på dem.
Men jag är glad att hon inte kastades bort som så mycket annat som försvunnit genom åren. Numera så ställs den här lucian alltid fram hemma hos mig i början av december. Hon har nu blivit en gammal tant, hon fyllde 64 nu till julen men hon spelar ännu sin roll bra. Jag hoppas att hon fortsätter att lysa upp tillvaron för mig och mina barn i många år till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar