Mördarsniglarna har kommit för att stanna. Bara att gilla läget.

En riktigt stor och fet mördarsnigel

Än så länge i år har jag bara hittat en enda mördarsnigel/spansk skogssnigel i min trädgård. Den låg gömd i en fuktig håla. Idag är det härligt väder för dessa slemmiga djur så de lär väl invadera sina jaktmarker snart. För flera år sedan, det året de anlände, tog jag livet av c:a 150 stycken. Efter bara några år så var jag uppe i 4.500! Sen har det minskat, mycket beroende på vädret. Hos mig förstör de nästan ingenting. De gånger jag har odlat rädisor, tagetes och andra starkt luktande grödor då har de gett sig på dem men bara sporadiskt. De sista två åren har jag lagt ut såna där kulor som de sätter i sig och drar sig tillbaka och dör av. Vet inte om det har hjälpt men har inga problem med sniglarna. De är överreklamerade!
Det finns massor av djur i Sverige som inte är svenska utan har planterats in. Det är bara att gilla läget och göra vad man kan för att man ska kunna leva bredvid varandra utan konflikter. Precis som människor borde göra.

När sniglarna kom till min trädgård så satte jag mig ner och skrev en rolig dikt om dem.

 

Den slemmige mördaren

På kvällen i fukten

de känner lukten

av trädgårdens gröda

som jag odlat med möda.

Då kommer de fram

från skugga och slam.

Så sakta de kryper,

av slem de dryper.

Jag ser dem tugga

och vill bara hugga

dem mitt itu.

Men vad hände nu?

Jag som var så snäll förut

har plötsligt horn som växt ut

och står där strax

med en välslipad sax.

Så kommer då en brun en som kryper.

Jag vill bara döda, och nyper

den med saxens dödande skär

och den dör nu och här.

Så kommer en till

och om det går som jag vill

jag på dess liv har gjort slut

inom närmsta minut.

Må man förlåta mitt uppträdande.

Kanske är det besvärande

men jag tål ej att se min kål

stå där med massor av hål.