Pionernas tid

Vintern 2009/2010

Midsommarhelgen har inte direkt bjudit på sol och värme. Den varma påsken då vi solade och satt ute hela dagarna och kvällarna känns långt borta. Men så är det i Sverige. Svensk sommar är ändå svensk sommar, med allt vad det innebär. Som tur är har vi råd att köpa bra kläder för alla väder så vi lider inte. Vi kan vara ute och njuta ändå. Ute i trädgården fortsätter livet att spira trots att vi inte är där varje dag.

Nu är det pionernas tid. Den första av dem är för länge sedan utblommad. Det är rosenpionen (Paeonia veitchii). Hos mig har den ingått ett kompanjonskap med det vita löjtnantshjärtat. Om de skulle tänka på att skaffa barn ihop någon gång så blir nog avkomman helt bedårande.

 

Min bondpion avger just nu doftslingor som borde tas tillvara på i någon parfym. Lite lagom stillsamt puderdoftande. Jag tog in några stycken till midsommaraftonen och satte i vas. Bara för att få känna lukten av dem varje gång jag gick in i köket.

Paeonia lactiflora "Peacher" är en underbar pion. Knoppen har en sval rosa ton. Praktfull i sitt utspring. Den vill överraska och förföra med sina pappersliknande blomblad.

 

När den slagit ut blir den mer modest. Den vet vad den kan och behöver inte locka till närhet. Den bara är.

Jag har även en självsådd pion. Sort? Man behöver inte veta, ordna och katalogisera allt. Jag trodde det var en vanlig bondpion modell mörkröd när jag såg knoppen men den utvecklades till en svan. En rosa sådan. Finns det egentligen "vanliga" pioner? Det beror väl på hur många man har. Har man som jag fyra olika så är de inte vanliga för mig. Alla har sin unika charm.
Att borra ner näsan i deras doftande burr gör någonting med ens sinne...