Efter en hastig långpromenad på morgonen då både sambon, jag och hunden som vanligt väckte våra livsandar och stela muskler så blev det frukost i skuggan på förstutrappan.
Efter lite arbete vid datorn med räkningar och sånt så var det dags för fika på samma förstutrapp. Sambon drog iväg på lite jobb med det triathlon som ska gå av stapeln i morgon. Så jag pysslade lite inomhus. Hade ingen lust att gå ut i hettan och solen. Jag kokade lite sylt, till morgnarnas fil. Bakade "hårt" häslobröd till förmiddagarnas kaffestund. Tog fram en julkorv som legat i frysen sen före jul och fixade flera "matlådor" av den till hunden. Tinade kantareller till en kvällsmacka. Gjorde karibisk soppa av Keldas färdiga soppa + egna grönsaker som får den att bli lite nyttigare och matigare med morötter, lök, paprika, potatis, chili och majs.
Under tiden lyssnade jag på "Sommar". Den här dagen handlade det mycket om "prataren" Jeppe Wikström och hans lilla ö i Stockholms skärgård (Gillöga) vilket passade mig och mitt sinne alldeles utmärkt. Hur många gånger har jag inte önskat att få bo på en liten ö någon vecka. Utan el och bekvämligheter. Ha med mig god mat och dryck, målargrejer, böcker och varma kläder. Sitta i kvällsbrisen på en klippa och fånstirra ut över vattnet tills det är dags att gå in i stugvärmen och krypa ner mellan varma filtar. För att vakna upp till vågors brus och måsars och sälars "skrin". Förra året fick jag lite ö-känning tack vare mina snälla barn. De bjöd mig (och sig själva) till ön Örskär under några dagar för att fira min 60-årsdag. Vilken höjdare! Vädret var som nu. Känslan var som nu. Sommaren var som nu. Härliga, varma, lata och mysiga dagar.
Sommarprogrammet är nästan slut, jag tar ett glas vin i skuggan på framsidan av huset. Ena grannen snickrar på sin altan, en annan kör med grästrimmern längs tomtgränsen. Tornseglarna tar en vända över huset emellanåt med skrikande ungar i släptåg. De blålila hässleklockorna vajar i vinden. Barbadosflaggan ovanför trappan likaså. Himlen är blå, molnen som vita, mjuka kuddar. Emellanåt kastar sig några fallskärmshoppare ut från planet långt upp över våra huvuden för att driva iväg bort mot flygfältet och landa där.
Nu är nu. Att njuta av stunden är en konst. Som förmodligen kan bli lättare med åldern eftersom man då blir varse om "livets förgänglighet" Man inser att man inte lever hur länge som helst. Så nu är det hög tid att börja leva om man inte gjort det tidigare!
Procol Harums "A whiter shade of pale", en av de härligaste låtar jag vet tonar ut på radion och dagens sommarprogram lider mot sitt slut. Jag sitter kvar på förstutrappen med mitt glas vin och njuter av livet och sommaren. Just nu har jag det bra, just nu mår jag bra, just nu finns inga problem, just nu mår mina nära och kära bra. Så nu ska jag bara sitta här och njuta av stunden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar