När jag var nästan klar med rensning av det tråkigaste, mörkaste, skräpigaste och mest bortglömda partiet på tomten brände det till vid knogarna och jag förstod att jag blivit getingstucken. Aj, vad det sved och dunkade! In i huset, på med tvättsprit och då lugnade det ner sig lite. Nu, flera timmar efter sticket, värker det lite i svullnaden som blev.
När jag googlade efter bilder på jordgeting hittade jag en artikel från Aftonbladet. Jordgetingar kallas alla getingar som bygger bo i marken. Jag som trodde att de var en speciell art.
När min yngsta dotter var två tre år campade vi i Kolsvaskogarna en helg. Vi plockade väl svamp som vanligt och den här gången var vi ute i skogen och gick. Rätt som det var när jag tittade till på dottern så surrar en hel svärm getingar runt henne. Aggressiva och stickiga. Hon hade nog trampat i deras revir och jordgetingar tycker att anfall är bästa försvar.
Mina föräldrar som stod närmast tog tag i henne och bar henne därifrån. Hon hade blivit stucken på massor av ställen, märkte jag. När jag skalade av henne galonbyxorna hittade jag fler getingar, som hade krupit ner i kläderna.
Jag försökte lugna henne, lade mig bredvid henne i husvagnen och sjöng tills hon somnade. Tordes inte släppa henne ur sikte ifall hon skulle vara allergisk. Men när jag undersökte henne och det som återstod av getingarnas kulsprutor till gaddar såg jag endast små röda prickar.
Föräldrarna däremot som hade fått ETT stick var, hade riktigt ont. Det bultade och värkte och de beklagade sig länge om hur ont det gjorde.
Man vet ju aldrig när en allergisk reaktion uppträder. Man kan ha blivit stucken massor av gånger och så den där enda fatala gången, då är det kört. Jag bad sambon hålla ett öga på mig ifall jag ramlade ihop ute i trädgården. Men i det hörn jag höll till så var det inte så lätt. I alla fall klarade jag mig utan men och är glad för det. Getingarna däremot ska få för gammal ost när jag fortsätter röja i deras hörn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar