Jag har fått lov att sova i friggeboden två nätter i rad. Inte för att jag snarkar men för att mitt största barnbarn vill sova där med mig. - Men Bosse då, törs han sova ensam? frågade han första gången vi skulle sova över där, i början av sommaren. Jag försäkrade honom om att det skulle gå bra. Och det har det, varje gång vi sovit där under denna ljuvliga sommar. Barnbarnet älskar att hoppa från den övre våningssängen ner på golvet eftersom jag tror att han ska bryta benen varje gång. Barn har en lustig humor...
Morgonen spenderade jag med båda barnbarnen för deras mamma skulle på anställningsintervju och under tiden som jag bytte bajsiga blöjor, lekte med lego och sövde småbarn så fick min sambo till det ordentligt på platsen för nya växthuset. Fem släpkärror fulla med bärlagsgrus släpades in på tomten. Han behöver inte gå på gym han!
Men efter sista lasset och efter att också ha hämtat en "padda" att jämna till gruset med så gav han upp för dagen. Trots att dygnet har några timmar till!
Själv var jag ute i trädgården hela eftermiddagen och "var behjälplig". Nu ser man höstens fägring så tydligt. Det gröna blir liksom djupare grönt och det finns inte mycket som kan slå en höstblommande strålrudbeckia mot grön bakgrund. På kvällen blir rudbeckian nästan självlysande.
Det är kanske därför som zebragräset (Glyceria maxima variegata) lyser upp platsen där det står. Ränderna går ju åt det gula hållet. Det står där som ett konstverk i trädgården.
Konstigt nog är zebragräset randigt på tvären, vilket inte är så vanligt i växtvärlden.
Det här gräset är inte så härdigt och vill som alla gräs stå torrt för att inte rötterna ska ruttna. Men där i gräsmattan i leran har det etablerat sig och växer till sig år från år.
Kom ihåg, om du har något slags gräs i trädgården (och då menar jag inte vanligt gräsmattegräs), att inte klippa ner det på hösten. Då tränger fukt in i tuvan och det kan ruttna under vintern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar