Lördagskväll och trädgårdsfest hos Kent och Kicki

Jaha, då var man i gungan igen! Efter två glas "engelsk" bål. Men jag var inte ensam i trädgården. Bara just då och här i den nygjorda gungan med läckert tak av vit fetknopp.

35-40 personer till var där på besök. Vi hade t.o.m. en enmansorkester som underhöll oss medan vi minglade.

Före maten som bestod av hemgjorda små pajer, sallad och grillspett så gick vi runt och insöp trädgården med alla sinnen. Torvpartiet med sköldbräcka i förgrunden är ny sen förra året men har vuxit till sig riktigt ordentligt redan. Torvblocken har penslats med filmjölk för att snabbt få en mossig och grön patina.

Rabatten ner mot allmänningen och Mälaren är helt underbar. En riktig sommarrabatt med en salig blandning av ljuvliga perenner och ettåringar.

I den här rabatten växer en av mina absoluta favoriter, rudbeckia hirta. Rudbeckior står stadigt, blommar länge och just den här sorten är helt underbar i färgerna.

Den gula svavelpionen har vid det här laget gått i frö. De röda fröna är bara till för att locka och vara vackra. Det är de blåsvarta man ska så om man vill ha nya svavelpioner.

I en annan rabatt växte en crocosmia i en härlig orange ton. Den gick inte att undgå för den pockade på vår uppmärksamhet mitt i allt grönt.

Stolt och styvnackad står den giftiga ricinen och blickar ut över vännernas trädgård. - Passa er! säger den. - Jag kan förgifta er om jag känner för det men idag vaktar jag bara så ni inte trampar i rabatterna.

Efter maten och mycket prat med nya och gamla vänner så sparkade Ryders igång sin 60-talsmusik på dansbanan. Vi drog dit för en svängom och lite varmkorvätande. Det är jätteroligt att man återtagit en gammal tradition att ha höstfest där. För just den kvällen varje år så passar folk som bor i vårt område på att ha fest. Underhållningen finns ju på gångavstånd och sen samlar man ihop kompisarna (om man hittar dom) och går tillbaka till den privata festen för lite vickning och mera dricka... 

Kicki hade en överraskning åt mig. Hon hade bjudit in sin kusin, min favoritförfattare Anna Jansson. Passade på att säga till henne att hon skriver alldeles för långsamt. Jag kan tänka mig en ny bok i månaden! Tröttnar aldrig på hennes spänningsromaner.

Vilket härligt initiativ Kicki och Kent! Vi hade mycket, mycket trevligt!