Han svarade ärligt: Nej, det blir jag inte. Sådant sköter
min fru om.
Ligger det något antifeministiskt eller
manschauvinistiskt i svaret? Nej absolut inte, det är bara så att jag står för
pysslandet hemma hos oss. Min sambos pysslande består som mest av att hälla
upp frysta räkor på en tidning och strö grovsalt över, när vi ska ha
fredagsmys. Och att hjälpa mig att sätta upp och ta ner ljusslingan i vår
konstgjorda julgran.
Nu överdriver jag lite men om jag inte fick pyssla och
pynta så skulle min själ torka. Vi är många kvinnor som vill bestämma över
hemmets utseende. Vi vill vara ensamma härskare där. Om våra män bemödar sig med
att sätta fram några ljus på bordet så kan de ge sig sjutton på att vi går fram
och flyttar dem lite till höger eller vänster. Så de drar sig tillbaka och låter oss sköta sånt.
För vem vill få kritik för allt han gör? Då blir vi nöjda. Ända tills vi sitter
där och vill bli uppvaktade och ompysslade och skäller på mannen som ”aldrig
kan fixa någonting”.
Klart som f-n att de inte gör det, för om de gör något så blir
det alltid fel! Och vem lär sig pyssla, som aldrig får försöka.
Vi kvinnor är inte alltid lätta att förstå sig på! Tack alla män som står ut med oss, låter oss bestämma och älskar oss för de pyssliga varelser vi är!
 |
| Kvinnors pysslande känner inga gränser. Jag pysslar t.o.m. i gamla tegelrör. Här har jag släpat hem såna av olika storlek från skogen, tryckt ner taklökar i dem och "strött" ut några stenar i rabatten. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar