Älska mig för den kvinna (eller man) jag är...

Vestmanlands Läns Tidning har dagligen en återkommande artikel ”Dagens fråga”. I torsdags var min sambo med i tidningen och svarade på frågan: Blir du mer pysslig på hösten?

Han svarade ärligt: Nej, det blir jag inte. Sådant sköter min fru om.

 

Ligger det något antifeministiskt eller manschauvinistiskt i svaret? Nej absolut inte, det är bara så att jag står för pysslandet hemma hos oss. Min sambos pysslande består som mest av att hälla upp frysta räkor på en tidning och strö grovsalt över, när vi ska ha fredagsmys. Och att hjälpa mig att sätta upp och ta ner ljusslingan i vår konstgjorda julgran.

 

Nu överdriver jag lite men om jag inte fick pyssla och pynta så skulle min själ torka. Vi är många kvinnor som vill bestämma över hemmets utseende. Vi vill vara ensamma härskare där. Om våra män bemödar sig med att sätta fram några ljus på bordet så kan de ge sig sjutton på att vi går fram och flyttar dem lite till höger eller vänster. Så de drar sig tillbaka och låter oss sköta sånt. För vem vill få kritik för allt han gör? Då blir vi nöjda. Ända tills vi sitter där och vill bli uppvaktade och ompysslade och skäller på mannen som ”aldrig kan fixa någonting”.

 

Klart som f-n att de inte gör det, för om de gör något så blir det alltid fel! Och vem lär sig pyssla, som aldrig får försöka.

 

Vi kvinnor är inte alltid lätta att förstå sig på! Tack alla män som står ut med oss, låter oss bestämma och älskar oss för de pyssliga varelser vi är!

Kvinnors pysslande känner inga gränser. Jag pysslar t.o.m. i gamla
tegelrör. Här har jag släpat hem såna av olika storlek från skogen,
tryckt ner taklökar i dem och "strött" ut några stenar i rabatten.