En av de vackraste växter jag vet är leopardliljan/leopardblomman - Belamcanda chinensis. Varför? Den är varken prålig eller lågmäld i sina färger. Den är inte heller härdig och måste därför tas in på vinterförvaring. Tyvärr har jag ingen sån här lilja just nu. Jag har ju dragit ner på såna växter som ska fira vintern inomhus.
Kanske fastnade jag för färgen? Det som går i korallrött och orangeröda nyanser slår an en sträng hos mig någonstans. Kanske fastnade jag också för dess litenhet jämfört med andra liljor? Formen? Mönstret? Vad det än var gick den direkt till mitt hjärta. Den är exotisk på något sätt.
Leopardliljan är lättodlad. Det bildades frökapslar första hösten, som jag sådde våren därpå och som grodde fint i vanlig planteringsjord inomhus. På somrarna fick de vackra liljorna flytta ut. Det verkade de trivas med. Undrar om jag har frön kvar som jag skulle kunna prova grobarheten på? Jag saknar den.
1 kommentar:
Jag hade mina i en pallkrage med mycket löv över klarade vintern galant. Bor på Blidö utanför Norrtälje.
Skicka en kommentar