Jag är ett jordskott!

En trädgårdsnörd lider aldrig brist på nyheter, överraskningar och upplevelser. De finns hela tiden runt omkring oss. Och vi har förmågan att se dem p.g.a. vårt intresse.

Tänk bara på den lycka vi upplever varje vår. Inte bara en gång utan varje gång vi ser en ny växt spira ur vårkalla rabatter. Vi är lyckligt lottade!

Den här dagen började i regn. Morgonpromenaden med hunden skedde iförd regnkläder. Det blev svettigt och fuktigt. Vad gör man när det regnar? Jo man åker och shoppar. Så att man slipper det när solen skiner, för då vill man spendera all tid man kan i trädgården. Efteråt kändes det skönt att sjunka ner i växthusets fåtöljer, i värmen, och ta en kopp kaffe. Till det bredde jag "avocadosmör" på mörkt bröd och toppade med plommontomater och lökklipp (har satt gula lökar i en kruka med jord som sen spirar och som kan klippas om och om igen, precis som gräslök, på köksbordet).

Under fikat landade de sista regndropparna på glastaket med ett hemtrevligt ljud. Där satt jag och njöt av stunden och livet. När jag skulle hugga in på kexchokladen så var den rätt så kladdig vill jag lova. Tiden går fort när man har roligt!

Vid lunchtid var himlen blå med små vita moln och värmen hade börjat infinna sig. Maskrosorna i gräsmattan slog ut och döm om min förvåning. Framför mina fötter frodades den här skapelsen.

Wow! Jag som trodde att den var utdöd. Taraxacum pseudoroseus som jag köpte av Peter Korn för flera år sedan. En helt vanlig maskros men ändå inte. För den är ju delvis rosa.

Sånt går vi Trädgårdsamatörer igång på! Gula maskrosor har vi gott om. Någon sa en gång att "den dag man får fram en röd variant då betalar vi vad som helst för en sån". Det som är annorlunda lockar och frestar...

Jag älskar gula maskrosfält mot en blå himmel. Finns det något svenskare?
Men det främmande är inte skrämmande. Snarare tillför det något.

Naturligtvis grävde jag varsamt upp den rosa, satte den i en kruka med fin jord och fick se den sloka under dagen. Men den överlever, för jag fick med en stor bit av roten så jag är inte orolig. Om någon sagt till mig för några år sedan att jag skulle komma att sätta en maskros i kruka, då hade jag tvivlat. Men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig!

Nästa överraskning kom när jag rensade en rabatt där jättevallmo blommat. Jag hittade en frökapsel, ett naturens under. Tänk att en död växt kan vara lika vacker som en levande! Vilket konstverk.

 Då kom jag ihåg vad jag läst om den här typen av frökapslar. Som vallmo och klockor, t.ex. blåklockor. Deras frökapslar är sinnrikt konstruerade. När fröna börjar mogna så bildas små hål upptill under "hatten". Vartefter som höstvindarna vaggar kapseln så trillar de små, små fröna ut. Åt olika håll beroende på vartåt vinden blåser. Vallmokapseln har nog tagit fröspridningen till högre höjder så att inget enda litet frö ska gå till spillo. Den låter kapselns "fängelse" öppna alla fönster. Åt söder, norr, öster och väster.

Jag har jättevallmo i den här färgen och även ljuslila med mörk mitt. Visserligen
sprider de frön med vinden men att gräva upp en redan frösådd planta är nästan
omöjligt. Du måste ner med spaden riktigt djupt. Når du inte ända ner så blir det
kvar en rotbit som skjuter nya skott och blommor.

Växternas liv är fantastiskt och man upphör aldrig att förvånas över hur väl inrättat allt är. Till varje växts fördel. Så klart, här gäller det överlevnad! I en värld ihop med andra växter som också vill överleva.

Efter några timmars krypande på knäna i mina rabatter, har jag svårt att röra mig. Då känns det skönt att sjunka ner i växthusvärmen. Igen. Jag är lite varmare. Lite skitigare. Mycket tröttare men nöjd. Nöjd över vad jag åstadkommit idag, lycklig över att jag har en trädgård som hela tiden skänker mig inspiration och motion. 

Utan den vore jag bara en halv människa. Jag är ett jordskott! Kan inte leva utan klorofyll, fotosyntes, mull, syre, sol och vatten. Känner som en svullnad under ena foten efter en dags gående i trädgården. Får nog inte stanna för länge på samma ställe. Då kanske jag slår rot!