Stora Sundby slott

Massor med gånger har vi åkt förbi skylten "Stora Sundby slott" som pekar in mot en massa hus som hör till slottet. Alltså åkt förbi. Vi hade ingen aning om vad som dolde sig där förrän i lördags. Helgen spenderade vi på Hjälmaresunds campingplats och lördagen var kall och blåsig med regnskurar. För att fördriva tiden tills värmen skulle komma så tog vi bilen och åkte runt på småvägar i närheten och njöt av det svenska landskapet. Röda bondgårdar, små stugor, gröna åkrar och gula rapsfält. Innan vi åkte tillbaka till campingen svängde vi in till slottet för att se hur det såg ut. Det var inget vanligt slott. Vilken byggnad! Man kände sig nästan förflyttad till något annat land.

Förr stod där en borg, en slags befästning för att kunna hålla koll på de båtar som skulle passera Hjälmaresund. Så sent som 1848 byggdes slottet om i gammalnormandisk stil av Carl de Geer. Inte undra på att det blev så speciellt. Sen 2013 ägs och bebos det av Johan Klingspor.

Slottet har 4 stora torn som representerar de fyra årstiderna, 12 små torn som representerar årets månader, 52 rum (antalet veckor på ett år) och 365 fönster (antalet dagar under ett år.

Vi blev båda imponerade av det underliga slottet. Det var pampigt på håll men också när man kom nära. Slottet är privat bostad så man fick inte gå överallt men det fanns en promenadväg ut på en udde från vilken man kunde beundra utsikten.

Jättestora blodbokar förskönade omgivningen.

Övriga hus på godset var också sevärda. Vi fastnade för den här smala längan som förmodligen haft någon funktion för slottets odlingar. Kanske hade man spaljerat druvor och fruktträd mot den varma muren? Och haft bärodlingar och grönsaksland framför. Här kände man sig förflyttad till England.

Tillbaka på campingen så satt vi ute ett tag och fikade. Kalla vindar från Hjälmarens vatten tvingade in oss efter en stund. Brrrrr, vad kallt det var! Men matjessill med potatis, gräddfil och gräslök värmde frusna själar. Vi orkade med halva Melodifestivalen innan vi gav upp. Natten sänkte sig över sundet och vi somnade till bruset av Hjälmarens vitskummiga vågor.