Att bara sitta och vänta på bättre tider är inte min grej. När jag drabbas av några nya problem så brukar jag fortsätta leva som jag brukar men hittar nya infallsvinklar och sätt. Jag har blivit en mästare i påhittighet under de elva år jag levt med mina sjukdomar. Det är inte alltid det har skett med glädje men av nödvändighet för att inte låta mig begränsas. När det känns tungt så vilar jag i den känslan ett tag och tycker lite synd om mig en stund. Sen finns det bara en väg - uppåt!
Med plasthandskar på händerna funkar det mesta faktiskt. Och de finns numera i olika utföranden. Vem har sagt att hemmafruar är osexiga när de står vid spisen och diskbaljan? Det beror ju på vad de har på sig! Eller kanske vad de inte har på sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar