Summa sidvisningar

söndag 5 juli 2020

Mina älskade chili



Nu växer mina chili så det knakar. De har haft det riktigt hett en längre tid inne i växthuset men nu har det blivit svalare i.o.m. att regnovädren drar in över vår plats på jorden. Mina chili står alltid i växthuset, de trivs med värme. Stora krukor ska de ha och då blir de som små buskar eller t.o.m. träd. De som bär stora frukter, som Jamacan Bell, måste ju upp i storlek för att orka producera de tunga klockorna.


Som vanligt odlar jag sex sorter. Den fruktiga Aji Lemon, den stora Hungarian Yellow Hot Wax som kan fyllas med ost och läggas på grillen, den vackra Brazilian Starfish, Chocolate Cherry som växer uppåt med runda vinröda frukter, Jamaican Bell med sina stora klockor och så den nya bekantskapen Blue Christmas som jag inte har någon erfarenhet av. Ännu.


Blue Christmas är en mörk chili. Det syntes redan på de små plantorna när fröna hade grott och det syns även nu när plantan fått höjd.
Även blommorna på Blue Christmas är mörka. Vackert lila.


Nedan blommar Hungarian Yellow Hot Wax


Så har vi Brazilian Starfish med gula inslag.


Frukterna har redan börjat titta fram på Jamaican Bell.


Ja då var det bara att vänta på att de ska växa till sig då. Jag brukar plocka dem redan som unga och gröna. Då är de krispigt fräscha och vattenspända. Jag tycker nog att de även är lite mildare än när de är mogna. 

Jag odlar lite lagom starka chili. De riktigt starka tillför inget till matlagningen och är jobbiga eftersom man måste vara försiktig när man tar hand om dem. Även de mindre starka fordrar plasthandskar och det gäller att inte klia sig i ögonen med chili på fingrarna!
När jag mal torkad chili så väntar jag en liten stund med att ta av locket på mixern så att "dammet" får lägga sig. Det orsakar hostattacker annars.


Nu gäller det att ha tålamod tills den första frukten kan skördas. De brukar ätas brutalt råa och hackade på en ostsmörgås. Sen blir det färsk hackad chili fryst i skivor så man kan bryta av en bit när man behöver. Det blir torkad chili också. En del spar jag som de är, andra mal jag i mixern och har som pulver eller blandar med olja och lite salt som tillbehör till maten. 
Så brukar det bli chilisalt på färsk chili, lite andra färska kryddor och vanligt bordssalt. Mixas till en smet som stryks ut på teflonpapper på en plåt och torkas i ugn. Den hårda kakan läggs sen i mixern igen och vips så har man ett smakrikt salt med hetta.





måndag 4 maj 2020

Fågelrunda i Västmanland

Ofta när vi inte har något speciellt att göra så packar vi kaffe och smörgåsar och beger oss ut i Västmanland med bilen. Idag var det tråkigt väder. Regn lite till och från så vi ville ut och åkte norrut som vi så ofta gör. Ibland roar vi oss med att skriva ner de fågelarter vi får syn på. Idag fick vi ihop 42 arter under våra fyra timmar på smala skogsvägar och trakter av olika öde karaktär. 
Sverige är fantastiskt! Vilken rikedom av arter vi har. De flesta fåglar vill ju hit och häcka. Det har jag aldrig förstått, så kallt och ogästvänligt det är uppåt norr, dit många vill. Men det är maten och förutsättningen till nya, fina kullar som drar. De har inget behöv av att ligga på varma sandstränder och sola...

Ibland fladdrar det till i ögonvrån och man ser nåt som landar utmed vägen. Idag fick vi syn på en flock med små spräckliga fåglar som landat på en nysådd åker. Medan vi stod där och kollade stannade en bil bredvid oss. En man vevade ner rutan och sa att det var piplärkor som gick omkring på åkern. 


Han trodde det var ängspiplärkor men jag lutar mer åt trädpiplärkor men man ska aldrig vara säker för det finns sällsynta sorter som flyger förbi nu på våren. Som man inte har en aning om. Senare fick vi reda på att det var buskskvättor. Haha!

Vi passerade Hällsjön vid Svanå och spanade in en tretåig mås. Naturligtvis var den så långt borta så det blev inget bra foto men nu har vi i alla fall sett en för första gången. 

En fisktärna satt på en stolpe ute i vattnet och lät sig villigt fotograferas. När vi fikat klart satt den fortfarande där! Den hade väl inget roligare för sig en måndag i maj?

Man måste ha lite knep när man ska lära sig olika arter, innan det sitter. Så gör jag ibland med växter också. När jag skulle lära mig skillnaden mellan silvertärna och fisktärna så tänkte jag på fisktärnans näbb. Ytterst är den svart. Den har fångat en fisk...
Märkligare än så behöver det inte vara. Var och en får utarbeta sina egna metoder.


På hemvägen satt den här spräckliga rovfågeln i en trädtopp. Ormvråk trodde jag. Sambon sa att fjällvråkarna brukar vara så här vita. Men fjällvråkens stjärt i vitt och svart syntes inte.
Den var väl "infälld" just då. Vid närmare studie så visade det sig att sambon hade rätt. Ibland har han det...
Men jag lärde mig en viktig detalj genom att studera fågelboken. Fjällvråken har fjädrar på benen, det har inte ormvråken. Och den här fågeln har fjädrar på benen.


lördag 2 maj 2020

Skedänder och grågäss


Nu på våren kan man se fåglar här i mellansverige som man sen inte ser under hela sommaren. En del förbipasserande rastar hos oss och flyger sen vidare till andra häckningsplatser. Ibland är det vår enda chans att få se lite ovanliga fåglar, just när de flyger uppåt eller när de lämnar vårt land på hösten.

Skedanden är en märklig varelse. Jag antar att den fått sitt namn p.g.a. den stora skedliknande näbben. Dess latinska namn betyder i alla fall vävsked.


Jag fick även in honan i fokus. Hon höll sig inte så långt ifrån hanen. Inte konstigt för här gäller det att fortplanta sig medan tid är!


Alltså! Näbben är grotesk.


Om nu inte skedänderna kommit till skott än så har grågässen varit ut tidigt och flirtat och deras avkommor flyter nu på Mälarens vågor. Att sköta om sex gula dunungar det kräver nog sin mor. Eller far.




Andra har redan bestämt sig för att flytta isär. Redan innan det börjat. 
- Om du tar högra sidan så tar jag den vänstra!