Stinkjulros och nordliga vindar

Det går undan i vårvindarnas tid. Snödropparna och vintergäcken är redan överblommade. Men i rabatterna självsår sig den gröna stinkjulrosen/stinkande prustrot och blommar vidare hela vintern. Den står där som om inget hänt och har bara några enstaka bruna blad att klippa bort på vid vårstädningen. Det är den gamla plantan som dött men under tiden har det kommit nya stammar med blommor. 

Jag hade några exemplar för flera år sedan som sen lade av och försvann. Men efter ett antal år så stod en planta i rabatten igen och nu har jag några exemplar och ser små självsådder i rabatterna.

Stinkjulros är inget vidare vackert namn så en del föredrar namnet klockjulros eller grenig julros. På latin heter den Helleborus foetidus. Foetidus betyder illaluktande. Jag har en liten bukett på köksbordet och var nyss in i köket och luktade för jag har aldrig känt nån speciell äcklig lukt från denna julros. Det luktade ingenting! Men jag kommer ihåg att jag vid rensning i en rabatt i närheten av denna julros märkte någon konstig lukt förra sommaren men kunde inte härröra den till växten. Kanske är det så att den luktar illa i värme, på sommaren? I rumsvärme luktar den i alla fall inte alls.

Blommorna är först ljust gröna med vita pistiller och ståndare. Senare får blomman en vinröd kant. Den är vacker i all sin grönhet!

Google är bra! Vid en titt så läste jag att lukten kommer när man bryter av ett blad. Nu vet jag det också...

Idag blåste det nordliga vindar vill jag lova. Men ut skulle jag! Jag höll till vid min arbetsbänk, en stor diskbänk som sambon kommit över för många år sedan. Därunder och intill låg bruna löv i högar. Nu är det fint och städat där. 

Om man kan så ska man fika utomhus efter ett arbetspass och idag lyste ju solen mellan molnen. Och jag är envis. Har jag bestämt mig så blir det så. Efter denna kylslagna fikastund så insåg jag att det var dags för inomhusaktiviteter. Det finns att göra därinne med. Idag kopierade jag filmer på mina barnbarn till varsitt usb-minne. Nåt som jag tänkt göra länge och som nu blev av. Vid datorn hade jag några roliga och underbara timmar medan nordan ven utanför. 

Ännu en rabatt vårstädad!

Dagen idag skulle bli lite kall hade jag hört. Men jag tänkte som vanligt trotsa vindarna. Tänkte bara att om morgonen var kall så kunde jag ta det lite easy. Sitta kvar framför tv:n och lyssna på dagens rapporter om Coronaviruset för att hålla mig ajour med vad som pågår utanför min trädgård.

Längtan efter nåt gott till fikat blev för stor. Jag har en massa olika bär i extrafrysen ute i boden. Varför inte göra något gott av dem? Björnbär har det varit gott om de senast åren så det gällde att hitta på ett gott recept på sockerkaka som man kunde använda. 

Jag googlade och hittade ett recept från Santa Maria på en saftig kaka. Precis som jag önskade. Under förmiddagens kalla timmar slängde jag ihop en björnbärskaka. När den var klar så uppstod ett dilemma: Det är ett par timmar till fikat men den ser sååå jäkla god ut! Hur ska jag kunna behärska mig?

Jag är en kvinna med stark moral jag, haha! Så jag gick ut i trädgården och fortsatte vårstädandet. Man får ju inte nån belöning om man inte förtjänat det har jag hört...

Jag säger bara Herregud, vilken kaka! Sambon och jag träffades framför tv:n med kaffe och varsin jättebit. Vi njöt. Sen försvann jag ut igen för att fortsätta städa en av rabatterna, den bredvid grannarna.

I den finns en hel del godbitar. Bl.a. tre färger av studentnejlika/brinnande kärlek.

Lychnis calchedonica "Carnea"

Lychnis calchedonica

Jag har en vit sort också Lychnis chalcedonica "Alba". Insåg att jag saknade foto på den men det är väl inte så svårt att tänka sig en röd som vit?

I samma rabatt står en mörkbladig styvklematis/Clematis recta "Purpurea" och en Clematis integrifolia. Styvklematisen blommar med skyar av vita blommor och den helbladiga med blåa blommor.

    

Lite längre bort utefter planket mot gatan växer Fusca! En klematis som är brun! Jag älskar den. Den börjar som en rund brun knopp och spricker sen ut i en ovanlig blomma som övergår till en "bomullstuss" innan den spricker ut till den där vackra, silvriga bollen som är karakteristisk för många klematis.

I den här rabatten "mot grannen" så finns det några olika pioner, hostor, gulklint m.m. Men där tronar också ståndsen. Alltså nästan bara höga perenner.

Gulklint/Centaurea macrocephala

Mörkbladig stånds

Ligularia japonica, med flikiga blad. 

Dessa tre olika stånds lyser med sina gula blommor på hösten. På kvällen ser de nästan neonfärgade ut. 

 Senare på eftermiddagen så började det blåsa kalla vindar men då var den rabatten klar så jag började se fram emot middagen. Idag blev det Chicken tikka masala. Massor med kryddor som lök, vitlök, ingefära, paprikapulver, koriander, garam masala, spiskummin, gurkmeja, tomatpuré, krossade tomater och grädde. Kycklingen gjordes under tiden i ugnen och riset kokades på spisen. Till det en fräsch sallad av råriven vitkål och morot. 

Det blev en riktigt god avslutning på en dag ute bland vissna löv och stänglar. Nu är tid att vila.

Vedhuggning och äppelträd

I höstas fick vi massor av björkved av en bekant. Idag var den sista vedkubben upphuggen. I ett par veckor har sambon ägnat någon timme nästan varje dag med att hugga ved. Nu är vedboden full ända upp till taket.

När vedboden var full blev det till att stapla vid tomtgränsen. Nu fattas bara en korrugerad plåt att lägga överst medan veden torkar. Den är på gång av en bussig granne. De här vedträna kommer att tas först, när senhöstens kalla vindar börjar blåsa runt stugan. 

En vedhuggares bästa hjälp är ett däck, som är fastskruvat på en kubbe i lagom höjd. Inuti däcket lägger man den kubbe man ska hugga ved av och sen sätter man igång. Man behöver inte ens böja sig ner efter kluvna vedträn för de står kvar innanför däcket. 

Sambon säger att han fått ett riktigt sixpack efter huggarveckorna. Jag såg det inte när jag sist tittade efter men när han spänner magen och visar mig hur fast den är genom att slå med fingrarna på den så måste jag väl tro på honom... Elak vore jag annars!

Efter en halv dag ute i trädgården så kommer "sixpacket" ut med kaffe och smörgås och ett stort glas kallt vatten till mig. Vi sätter oss ner och njuter av fikapausen medan solen värmer. Med solen i ansiktet en liten stund varje dag så lär jag få färg fort. Som vanligt och åtminstone på de kroppsdelar jag vanligtvis exponerar. Det är värre med magen och den övriga kroppen. Hade jag sambons sixpack så hade jag kanske offrat lite mer tid på dem.

Efter en hel dag ute i trädgården har jag bestämt att det ska bli grönsaker, bulgur och tonfisk till mat. Jag är lite klimatsmart och tar alltid reda på sånt som finns i kylskåpet och måste användas snart. På tallriken ligger nästan alltid en del "grönt". Det gröna tillför våra kroppar en hel del bra och gott. Idag bestod det färska av romansallad, rivna morötter, riven butternutpumpa, tomater, persilja och vitlökshack.

För många veckor sen började jag klippa äppelträdet. Sambon hjälpte till med tigersågen till lite större grenar som satt högre upp. Jag fick ont i handlederna men gav inte upp. Idag fortsatte jag med klippandet men insåg att mina handleder fortfarande var för svaga för de tjockaste vattenskotten. Sambon tog resten och nu känns det så j-a bra för vi är klara med Herr Maglemer för denna gång. Maglemer är ett slags vårdträd. Ett parasoll som skuggar oss under varma sommardagar. Jag går ut i skymningen och fotograferar det färdigklippta trädet:

Maglemer sträcker ut sina skyddande vingar över en bit av vårt paradis. Som en svart drake, ett skelett i solnedgången står han där och vaktar. Men vänta bara! Snart kommer de ljuvligaste blommor.

Efter dem kommer skuggan som jag ju velat uppnå med min "klipparplan". Här kommer en dikt jag skrev för många år sedan om vårt ljuvliga äppelträd. En varm sommar då jag låg på en solsäng i dess skugga och filosoferade.

Maglemer – det gamla äppelträdet

Här i skuggan under äppelträdets grenar

ligger jag en solvarm dag.

Det är så underbart och jag menar

att värmen gör mig så härligt svag.

Jag dåsar i skuggan som silar,

jag drömmer att jag simmar från land.

På vågorna jag vilar

men Maglemers vakande hand

tar tag i mig när det kommer en våg.

Och när jag lyfts kommer jag plötsligt ihåg

hur grenarna knakade

när jag räddad vaknade.

Därför lämnar jag villigt min själ

till trädet som vill mig så väl.

Vad mer kan man önska

än skuggande grönska

en solhet dag?

Jag tror jag blir kvar här ett tag…

Vårvial, dårört och sockblommor

 Fredagen bjöd på hyggligt väder och sol. Vinden hade avtagit och jag kunde ta bort några säckar torra löv från ytterligare några kvadratmeter rabatt.

En av de första som tittar upp är vårvialen. Jag har en rosa variant som är så fin när den blommar men den ser lite underlig ut innan den slagit ut.

Vårvial/Lathyrus vernum

När jag kryper omkring i rabatterna så hittar jag nu spirande knoppar överallt. Dårörten, en av häxörterna, upphör aldrig att förvåna mig. Den är skarpt lila när den tittar upp direkt ur leran. Nu är de på G!

Om några veckor står de på jordytan som vore de besökare från yttre rymden som funderar på vad de ska göra härnäst, efter landningen.

"Ja visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka." Karin Boye

Till slut slår dessa märkliga klockor ut. Vinröda på utsidan och ljust gula på insidan. 

Under försommaren tappar dårörten blommorna och utvecklar stora gröna blad. Växten blir c:a 80 cm hög, som en grön buske. Den vissnar ner tidigt på hösten och lämnar ett gytter av jordstammar som vill ligga synligt på marken i väntan på nästa vår.

Dårörten sägs ha använts till häxsalvor. Som en narkotisk ingrediens i öl och som afrodisiakum för att framkalla sexuell lust. Växten är som alla andra häxörter giftig. Förgiftningsfall beror på att man velat åt dess narkotiska effekt inte för att man ätit växten av misstag.

Nästa vårsensation stöter jag på när jag städar runt det gamla äppelträdet Maglemer. Där har jag bl.a. röda och vita sockblommor. De vita börjar tyna bort men de röda tycks trivas där de står. 

Jag klippte av de gamla stänglarna och bladen som stått vintergröna och se! Därunder började de veckla ut sina knoppar. Jag var inte så försiktig som jag borde, några knoppar gick åt fanders men så brukar det bli när jag är ivrig och har bråttom att få rabatterna fria från det vissna.

Röd sockblomma/Epimedium rubrum

Sockblommans blad är vackra. Gröna men med ett nätverk av vinröda inslag. Som små konstverk. Så de pryder sin plats även efter blomningen.

Blommorna är lite oansenliga men som så mycket annat i trädgården så gäller det att knäböja inför de små skönheterna. Inte för att be men för att beundra deras subtila skönhet.

Den vita sockblomman har inte lika vackra blad men blommorna känns mer gracila. Och de är ju mer moderna gudbevars för de är ju vita!

Jag älskar det gula mot det gröna, det känns så svenskt, så rätt. Men gult är fult. Det är inte modernt ju. När jag tänker på visan "Nu grönskar det i dalens famn, nu blommar äng och lid ..." då tänker jag inte på moderna rabatter i samstämmiga toner, det mesta i vitt, blått och rosa. Nej då tänker jag på smörblommor och förgätmigej, blåklockor och maskrosor och grönt, grönt grönt.

Allt svenskt är inte bra men varför inte odla och äta det som trivs i vårt svenska klimat?

Varför fokuserar folk på fel saker i dessa smittotider? Man köper toapapper istället för att köpa bra och näringsrik mat. Pasta och konserver inte att förringa men vad är det för fel på de produkter vi odlat i Sverige sen "urminnes" tider? Jag överdriver lite men våra svenska rotfrukter t.ex. har en extrem hållbarhet anpassad för just våra förhållanden. En kyl funkar som en gammaldags jordkällare fast lite sämre. En kyl har ju inte heller så stor yta till förvaring och om man inte har en stor sån så är det bara att gilla läget. Man får göra så gott man kan utifrån de förutsättningar man har.

För ett tag sen så bestämde jag mig för att kolla de rödbetor som låg i kylen och hade legat där i tre månader minst. Måste kastas ju... Jag kollade och döm om min förvåning då de var fasta och fina. Jag rev dem fint på rivjärnet och serverade dem som tilltugg till middagen. Rent och fräscht och vitaminrikt! Använd våra inhemska rotfrukter under vintern. De är billiga och näringsrika. Frossa i kålrötter, vitkål, morötter, lök, potatis... Man kan ju göra sallader, soppor, grytor, ugnsbakat. Som vanligt är det fantasin som sätter gränser. Men allt behöver inte vara "vidgjort" som det hett förr. Lite råriven kål, morot, rödbetor etc. på tallriken är ren och skär lyx!

Nu är alla nergrävda krukor med perenner uppgrävda ur trädgårdslandet och för någon dag sen krattade jag till landet så det skulle se lite snyggt ut. Då hittade jag två potatisar som övervintrat. Två rödskaliga Asterix som vi missade i höstas. Gick de att använda?

Jajamensan! 

Jag "provskalade" dem och de är numera expotatisar i en soppa med linser, krossade tomater, rivna morötter, lök, vitlök, oregano och soja som fått långkoka för extra smak. 

Aprilväder i mars men vem bryr sig!

Idag var det kallt. Men det finns kläder i varierande tjocklek och mössor som skyddar det viktigaste mot kalla vindar. Det är värre med händerna. Jag vill ha mina vanliga trädgårdshandskar så att jag känner vad jag gör men det sker på bekostnad av värmen. Tur att det finns nåt som heter fikapaus! Den får fingrarna att tina upp.

Alla växter som stått nergrävda i trädgårdslandet i sina krukor under vintern har nu kommit upp "på land". Ett digert arbete men det är så skönt när de alla har frigjorts från jorden.

  

Dagen har jag ägnat åt att fixa till de krukor där det redan spirar diverse växter. Jag har klippt bort vissna blad och stänglar och fyllt på ny jord där det behövts. Och planterat om småplantor av bollök och rysk martorn som trängts i större krukor. Nu har de alla fått egna boningar. Etiketter sitter i alla krukor där det fattats såna.

Klockjulrosen satte många frön förra året så jag har en
mängd såna småplantor.

Den har fördelen av att hålla sig grön hela året. Bara att klippa
bort lite torrt på våren.

Gräslöken börjar titta upp ovanför jordytan och snart kan vi äta sill och potatis med gräddfil och egen gräslök. Mums! Piplöken är frodigt grön och det är bara att gå ut och klippa av några stänglar till en sallad när det passar.

De plantor av purpurklätt som jag sparade och krukade upp förra året kommer att blomma i år. En gång i tiden hade jag cerisefärgade och vita, numera har jag rosavita och vitrosa. Så kan det bli om den får sköta sig själv.

Kantstenarna som sakta men säkert under några år ändrat läge och glidit allt längre mot gräsmattan är nu åtgärdade. Äntligen en rak, fin kant. Bara att sätta igång och fixa rabatten bakom. Det är skönt att ha sånt arbete gjort tidigt på våren så att gräset hinner återhämta sig till sommarsäsongen. Å andra sidan så ser ju ingen hur det jobbats! Jag måste säga att "vi" har varit riktigt duktiga! 

Det påminner mig om ett gammalt uttryck: "Vi, sa svinskiten" och betyder att någon tar åt sig äran av en annans arbete. Så är det ibland här på Ekbacken...

Björnbärsrankorna är uppbundna mot husväggen och av-
klippta i lagom höjd för att kunna komma åt bären. Så
gör jag varje år men de brukar ändå slingra sig iväg uppåt
en bit till så att en trappstege måste till för att komma åt
dem.

Som sagt, det var ingen direkt värme idag men det går att jobba i trädgården ändå. Det kliar i fingrarna och det finns mycket att göra. Vi har mars nu men det är riktigt aprilväder. Ömsom snöflingor i luften, ömsom sol och moln och ibland kalla vindilar. Men det är väl så det ska vara. Bara att gilla läget och vem bryr sig. Vi är ju på väg mot ett nytt trädgårdsår!

Liljebaggarna har vaknat!

Idag sken solen! På fattiga och rika. Alla får vi vår beskärda del av det väder som väljer att komma in över våra trakter. Kejsarkronan hade nått nya proportioner utan min inblandning. Jag hade bara inte varit just där på ett tag. Och vad tror ni kröp intill den? Liljans värsta fiende, en liljebagge. Just den lilla baggen dog där och då. Ibland hatar jag mig själv men väljer att värna mina liljor. Så egoistisk är jag...

Intill "kronan" grönskade redan en av mina jättevallmo. Och kejsarolvonet blommar vidare och vidare och vidare. Hur länge har det hållit på egentligen? Ett par månader?

Gullflocka/Hacquetica epipactus

Stora iris med stora, vita blommor i flera våningar, nu i sin
linda. Bakom dem tittar en typ av blåstjärna upp. Den kan
inte tävla med irisen, därför väljer den att blomma tidigare!

Nu blommar MIN blåsippa. Den där underbara med ljust blå blomblad med mörka kanter. Var den kommer ifrån tänker jag inte avslöja. Några hemligheter måste man ha.

Även det som går att äta har börjat spira. Blåbärstryen jag köpte på Odlarglädjen förra året "Duet" och "Blue Star" har svulstiga knoppar.

Kumminet spirar i örtsängarna. Varje år skördar jag några deciliter som jag sen kan använda till mat och bak.

Rabarbern börjar veckla ut sig men just nu ser den ut som tagen ur en skräckfilm. En alien som kläcks!

Efter en hel dag i trädgården så möts sambon och jag i växthuset som fortfarande är varmt efter en hel dag med sol. Vi tar en öl medan vi vilar våra trötta ben på fåtöljernas fotpallar. Sluggo lägger sig också ner. Intill mina fötter och lägger huvudet på dem. Varmt och gott. Coronaviruset gror i världen men än så länge har det inte nått oss. Vi fortsätter att hoppas på det bästa och gör vad vi kan för att hjälpa oss själva och andra.