Rudöklippan, sol och vind

En kort tur ut till Rudöklippan i närheten av Tidö Slott. Det har blåst starka vindar de senaste dagarna och det bara fortsätter. Men solen sken från en klarblå himmel och trots bara sex plusgrader så var det varmt i lä. Vid parkeringen landade en gulsparv i toppen på ett gammalt träd. Den glänste gul i solen.

Några havsörnar seglade runt över Asköviken.

Ibland går det inflation i dem. De som inte ägnade sig åt att trotsa de hårda vindarna satt och slappade i gräset.

Vid klippan syntes en del småfåglar. De vanliga typ talgoxar, blåmesar och entitor.

Plötsligt förstod jag varför de envisades med att vara i min närhet. Det var inte för att de tyckte att jag var ett trevligt sällskap utan för att någon hällt ut solrosfrön på hällen!

Efter en stund åkte vi hemåt för att fika. Överallt grönskar höstsådden på åkrarna och i trädgårdarna grönskar gräsmattorna. Det känns som sen vår men förnuftet påminner mig om att vi fortfarande är kvar i februari.

ReTuna, det är lycka det!

2015 invigdes världens första återbruksglleria - ReTuna På Folkestaleden 7 i Eskilstuna. Alldeles invid området där man slänger sina sopor. Jag har besökt gallerian många gånger och blir lika lycklig varje gång. Idén med att lämna sina sopor i olika kärl och samtidigt lägga allt användbart som man vill bli av med på samma ställe och veta att det tas omhand på bästa sätt, det är winwin för både människor och klimat.

Inne i gallerian driver olika personer sina affärsidéer. Varje butik får de prylar just den arbetar med. Här finns en underbar blomsteraffär, Ecoflor. Här tar man reda på alla gamla fula krukor och kombinerar dem med växter och prydnader i härliga och vackra kombinationer.

Här finns en butik där man renoverar gamla möbler med diverse skavanker som man sen säljer. AMA har också en butik med egna tillverkade grejer och verktyg, byggnadsmaterial etc. Naturligtvis finns det mycket begagnade kläder också.

En IT-hörna med tekniska prylar finns - re: Compute IT. Gissa vem som försvann in där?

Flera av affärerna tar inte bara hand om prylarna utan de fixar även till dem. Målar om t.ex.

Här finns en sportbutik - ReBuyke

Stadsmissionen driver en butik med både kläder och inredning.

Studio Sanjaki gör om en del prylar men har även fina originalprylar.

Eva's Bokhörna drivs av en kvinna som brinner för böcker. Den fanns inte sist jag var där men det är klart att böcker ska ha rum också på ett sånt här ställe.

Axelinas var nytt för mig, Utifrån syntes lite kläder men vilken guldgruva för en kreativ person när man kom längre in i butiken! Axelinas tar tillvara på stickor, virknålar, knappar, garn, tråd, band, tygblommor...

Gamla silkestrådsrullar glänste i olika färgskalor. Nålbrev och trätrådrullar är nostalgi för mig. Tänk vad folk var försiktiga om allt de hade på den tiden när man inte hade så mycket. En liten förpackning med tio synålar vårdades som den största skatt.

Inne på Axelinas hittade jag stickor som jag behövde. Strumpstickor och en rundsticka i rätt storlek och längd och ett garnnystan. Totalt 25 kr!

Efter en fika på serveringen på övervåningen med hembakad gokaka och smörgås kände jag mig så nöjd. Det finns bara en sak som gör mig irriterad när jag lämnar ReTuna: VARFÖR FINNS INTE SÅNA HÄR GALLERIOR/AFFÄRER I ÅTMINSTONE VARJE STOR STAD? Ska det vara så svårt! ReTuna har funnits i fem år och har besökare från olika länder som studerar konceptet. Vad jag vet så finns det inget liknande i Sverige, än.

Jag bara väntar!

Hökugglor - igen!

Idag blev det en biltur runt om i norra Västmanland igen. Med fikakorg naturligtvis!

Vid Västerfärnebo hittade vi jätteflockar med kanadagäss och bland dem massor av sädgäss.

Sädgäss med mörka halsar och orange ben

Men vad var det som gick där ibland kanadagässen? Med ljusare rygg och rosa ben.

 Jo spetsbergsgäss. En fem, sex stycken.

Bilturen fortsatte mot Hälleskogsbrännan. Dagen var lite disig. Solen gömde sig bakom molnen. Kanske för att det var några minusgrader häruppe i den brända skogen.

Alldeles innan vi kom fram till den iordningsställda utsiktsplatsen så fick vi se en grå klump i en torraka. Den såg så liten ut på håll men visade sig vara lite större än jag trodde. En hökuggla! Är det invasion på sådana just nu? Med vår för tillfället snöfria natur så kanske ugglor och rovfåglar har ett paradis. Sorkar och möss kan ju inte gömma sig under snön.

När man ser en fågel på håll, en ovanlig sådan, då blir jag lite nervös. Jag vill ju få ett fint foto och det tar sin tid innan linsskyddet är borttaget, objektivet ute och fokus har nåtts.

Som tur är verkar ugglor ha tålamod med oss människor. De verkar inte bry sig, sitter bara där och glor medan man fipplar med kameran.

 Vi hade gott om tid att fokusera och knäppa och ugglan bjöd på sig själv.

 

Vi stannade vid den stora p-platsen och fikade inuti bilen för det blåste snålkalla vindar. Det var bara vi där men vad gjorde det. Sen åkte vi hemåt, via Skinnskatteberg.

Ett tjugotal olika arter blev det under dagen och när vi kom hem gick solen ner över nejden. Perfekt tajming!

Hökugglor i närheten! Po-po-po-po-po-po!

Hökugglor hade siktats vid Ålsätra i Lillhärad under några dagar. Vi kollade var Ålsätra låg. Väg 66 mot Surahammar och sen in mot Bovallen. Det var inte svårt att se var ugglorna befann sig för fyra bilar stod parkerade vid en avverkning! Vi stannade där vi med och nästan genast mötte jag en norrman som talade om att två ugglor fanns  dit vi var på väg.

Fyra personer med kameror och tubkikare stod där och glodde mot några grantoppar. Några med jätteobjektiv på kamerorna. Där satt den! Som en liten oansenlig grå sparv i en av grantopparna. Det var häftigt att få in den i kikarsiktet och att få studera hur den såg ut, i lugn och ro.

Den hade inte bråttom och brydde sig inte alls om oss dårar som stod där och studerade den när den satt och spanade efter små bytesdjur. 

Den såg rätt grym ut! 

Emellanåt så putsade den sig och då visste man inte vad som var upp och ner på den!

Lika lustigt såg det ut när den vred på huvudet. Det såg ut som om huvudet satt löst och kunde vridas runt, runt. Undrar hur många grader?

Det är något speciellt med ugglor och inte så ofta man får syn på en. I alla fall inte jag. Sambon såg slaguggla härom veckan och det finns även lappuggla i våra trakter. På nätterna har vi nu även börjat höra kattugglans skrik på vårt område. Jag tror att de känner vår i luften! 

Bryggerivisning på Coppersmith's

 Att bli äldre handlar om så mycket. Jag vill gärna göra livet roligare och intressantare genom att hitta på olika saker. En dag sitter man där och kan inte längre komma någonstans. Så varför tveka? Det finns så många äldre som är inskränkta och bittra och som har stannat av och slutat leva. Sån är inte jag. Jag vill ha ut en massa av mitt återstående liv. Jag vill ha roligt, njuta och upptäcka nya saker. 

Så idag blev det ett besök på Västeråsbryggeriet Coppersmith's. Vad gör de där? Hur gör de? Hur, hur, hur?

  

Visningen bryggeriet anordnat var en hemlis till min sambo. Den började med väntan på busstransport till Hacksta, utanför Stadshotellet. Han fattade ingenting. Gissade på allt mellan sportevenemang (aldrig i livet jag skulle hitta på nåt sånt!) och "ullresa" (nänä!). När bussen kom och vi åkte iväg så satt han fortfarande ovetande om vart vi skulle.

Inte förrän den stannade och skylten "Coppersmith's" dök upp gick det upp ett ljus.

Vi blev emottagna av Petri Karhukorpi, VD och grundare av företaget, som bjöd på en "mingelöl" och sen började berätta om hur öltillverkningen gick till. Aldrig trodde jag att t.ex. en jäsningsprocess kunde vara så intressant att höra om! Efter ett tag förstod jag att det här var ett hantverk och att kärleken här handlade om att ta hand om ölets historia likaväl som att utveckla den.

I halvtid blev vi utfodrade med hamburgare från en nyanländ husbil som kört fram på uppfarten och levererade goda och speciella hamburgare - Mr Mango, foodtruck.

Jättegott!

Medan vi satte oss tillrätta vid dukade bord och slafsade i oss hamburgarna så fortsatte Petri berätta om ölsorter/smaker/jäsning/malt/humle/socker- och procenthalt. You name it!

Jag har lärt mig så mycket om öl så jag kan betrakta mig som expert nu. Jämfört med en som inte varit på en av hans bryggerivisningar!

Vi fick prova fem olika sorter, förutom den vi bjöds på vid ankomsten. Stämningen steg vid borden och frågorna blev fler vartefter tunghäftan fick hjälp av de öl vi testade.

Vi lämnade Coppersmith's senare i samma buss som vi kom med, glada i hågen och med ett nyuppvaknat intresse för öl. Och en känsla av samhörighet med stadens historia. Staden där jag är född och uppvuxen. Lokalt öl ska ju drickas lokalt! Klart som korvspad.

Det var lite roligt att se hur några öl kan öppna upp folk och få dem att prata och socialisera. På vägen till bryggeriet några timmar tidigare var det tyst i bussen. På hemvägen var sorlet öronbedövande!

Jag rekommenderar verkligen en visning hos Coppersmith's. För alla vill jag mena. Oavsett om man förstår allt i hela processen eller inte så är det så intressant att få höra sanna entreprenörer berätta om sina satsningar. Såna som provar och ibland misslyckas men som inte ger upp en vision och som inte är rädda att prova igen och igen. Göra om och göra nytt. Medan de andra står och stampar på samma ställe.

Jag skrev ett tack till Petri och hänvisade till min blogg och fick ett vänligt tack:

Oj, Tack så mycket !!

Kul att du gillade provningen och till och med ville skriva om det !!
Stort Tack !

Med vänliga hälsningar 

With kind regards                   

Petri Karhukorpi

VD / CEO

         

Coppersmith´s
Gamla Slottskällans Bryggeri