Gamla tyger får nytt liv

Idag letade jag fram gamla tyger i mina gömmor och gjorde flaggor av dem. Tillsammans kommer de att bli ett flaggspel som jag ska hänga upp vid fester och/eller födelsedagskalas. Bara att trä upp dem på en flagglina. Kul idé va?
Dåligt väder får en att göra annorlunda saker.

Sköna ogräs - hampdån

Det vackraste ogräs som jag känner till är hampdånet. Den hör till dån-släktet och är vanlig i nästan hela Sverige. Jag tycker att den ser ut som en orkidé. Går man närmare framträder en mörkögd flicka med färggrann klänning och med vit sommarhatt på huvudet.

Ogräs ja, vad är det? En definition som jag gillar är att "ogräs är växter som växer där man inte vill ha dem". Som alltid så är det så att om man har för mycket av något så uppskattar man det inte. Men hampdån däremot borde allt ha en högre status.

Regn, marknad, lupiner och sprängticka

Vy över Stjärnsund. Kanalen med marknadsstånd på vänster sida.

Helgen veckan efter midsommar betyder marknad i Stjärnsund. Sen håller de på hela sommaren in i mitten av augusti. Vi var där!
Hälsade på vänner som har sommarstuga där och vi campade på deras tomt med husvagnen fredag till söndag. Som vanligt blev vi väl omhändertagna, underhållna och matade.

En av "knallarna" sålde nyttiga örter och egenhändigt gjorda "krukor" tillverkade av frottéhanddukar som hade doppats i cement och fått torka på hinkar och burkar. Så här ser det ut när man gör en kruka av en hel badhandduk.

Vädret var ingen höjdare. Regn och kallt alla tre dagar. Men vem bryr sig om vädret när man har trevligt. Regnkläder och stövlar såg till att man höll sig någorlunda torr. Eller också höll man sig nära grillen där glöden till slut blev helt perfekt för våra entrecoter.

Just nu är det lupinernas tid. Utefter vägkanterna blommar de i precis alla nyanser från vitt och rosa till blått. En del blir t.o.m. tvåfärgade.

Den absolut största händelsen i helgen var när jag fick "kontakt" med sprängticka. Nu har jag googlat på den nyttiga svampen och insupit kunskap om denna från olika håll. Den kommer att revolutionera mitt liv. Vilket naturens under! Jag hade aldrig hört talas om den förrän i fredags. Men det hade Ötzi, ismannen de hittade nerfryst i de italienska alperna. Han hade nämligen sprängticka i sin "medicingömma". Den var tydligen populär för 5.600 år sen då man förstod att den hade speciella egenskaper. Nu 2014 börjar vi också begripa det.

Liv och död i trädgården

Idag hittade vi en död fågelunge. Kanske är det en pilfinksunge. Vi har flera holkar uppsatta i trädgården där pilfinkar och blåmesar hyr in sig. Vi har en web-holk vilket är riktigt intressant. Man får följa hela skapelseprocessen via en kamera i holken som projiceras på en tv. För något år sedan så var det talgoxar i holken. Då såg vi allt som hände för talgoxarna är ordningsamma fåglar och lägger sin ägg prydligt i boet. Men pilfinkarna är tvärtom. De är slarviga med sitt bomaterial. Eller så månar de om sin integritet. De packar sitt bomaterial ända upp till taket på holken så att vi inte ser någonting. Några gånger har vi gått upp på stegen och plockat bort lite av det översta bomaterialet. Nästa dag när vi slår på tv:n så ser vi noll! Pilfinkarna har täckt över kameran, igen. Smarta som de är. De vill vara ifred. 

 

De flesta som känner mig vet att jag gillar insekter. Jag fascineras av deras fullkomlighet. Trots att de är så små så fungerar de precis som vi människor. De har hela "kitet", precis som vi är utrustade. Men allt ryms i en kropp på ett par millimeter.
En gång i tiden så provade jag att fotografera med mellanringar på en systemkamera och fick världens bästa bilder på bladlöss som kröp omkring på en stjälk. Det kändes som om jag upptäckte en ny värld. Som jag tidigare inte varit delaktig i. Helt plötsligt fick jag inblick i deras liv på ett speciellt sätt.

Något som jag också upptäckt är att för varje växt som jag burit hem till trädgården och planterat så har jag skapat ytterligare en möjlighet för en ny art att skapa ett hem hos mig. Idag har jag över tusen olika arter av växter i min trädgård och det finns alltid en insekt som gillar någon av dem. Varje år så hittar jag en insekt bland mina blommor, som jag aldrig sett förut.

Finns det nyckelpigor med vita prickar? Javisst. Sänker man blicken och letar bland blad och blommor så finns de där. Alla de små. Var snäll mot dem, alla har de en uppgift här på vår jord.

Kaffebur och vedbod

I går kväll satt jag i min grönskande "kaffebur" och filosoferade. Tittade ut över mina domäner och konstaterade att jag var rätt nöjd med dem. Trots ogräs här och var och trots att inte alla partier på tomten ens är vårstädade än. Kommer tid, kommer råd.
Kaffeburen är ett påhitt av mig och som förfinades tekniskt av min sambo. Det är en bur gjord av armeringsmatta. Med korrugerat plasttak så att man ska kunna sitta där även när det regnar. Runt buren har jag planterat vin. Det är meningen att vinet ska klänga i hela armeringsmattan och bilda gröna väggar och tak. Förra året fick vi en druvklase från en av rankorna. I år får vi betydligt fler. Så i höst sitter vi där och myser under varma augusti- och septemberkvällar med ljus tända. Blir vi hungriga så sträcker vi bara upp en arm och plockar ner en klase druvor. Det kan man kalla livskvalitet!

Humle och Dumle tittade ner på mig, där jag satt i kaffeburen, från sitt "bo". De bor i en håla i vedboden. En rolig lösning på ett litet problem. När sambon byggde vedboden så blev det en liten öppning ovanför dörren. Där konstaterade vi att fåglar kanske kunde flyga in. Så jag klurade en stund och hämtade sen Humle och Dumle som vi satte fast i öppningen. Sen dess har de som sin uppgift att vakta vedboden från inkräktare.

Det var inte den enda tokiga idéen vad gäller vedboden. Min ena dotter skulle komma och hälsa på när vedboden precis hade blivit klar. Så jag bestämde mig för att ha invigningsparty där. Jag köpte skumpa och gjorde små snittar och när dottern anlände så tågade vi alla ut i vedboden och invigde den. Inuti boden sitter en lampa med sensor som tänds när man går in där, så vi behövde inte stå i mörkret.
Undrar vad grannarna tänkte (om de såg oss) gå ner till vedboden allihop den där dagen för ett tiotal år sen, gå in i den och stänga dörren om oss och sen bli kvar där en bra stund!

Det här var bara några av alla de tokiga idéer som poppar upp i mitt huvud. Så vid det här laget är nog grannarna luttrade.

Trädgårdsfägring i Gussjön

Nyss hemkommen från Gussjön där det var trädgårdsvisning hos Monica Yngvesson idag på eftermiddagen så delar jag med mig av några foton. Bra initiativ av en vän. Blev hämtad, skjutsad och fick en guidad tur i Fläckebotrakten. Skönt att slippa ta eget initiativ och ansvar ibland!

 

Monika har bed-and-breakfast. Ta trappan upp till

loftet om du vill sova över!



Damm av glas omgärdad av kaukasiska förgät-

migejer med spräckliga blad.

 


Guldros. Sort? Rosa Aureum?

 



 Vita krolliljor

 Dvärgträdet Salix boydii vid nya dammen

 



 Här spirar inte bara växter.

 

Grönskande slätter och digitalis

 Här gifter sig en cerisröd ros och en kaukasisk

förgätmigej.

 

Häftig sittplats av krokigt träd, cement och grus.

Pion "Coral Charm" i knopp. Fotot gör den

inte riktigt rättvisa. I verkligheten är den lite

mer åt det laxrosa hållet.

Pion "Coral Charm" igen.

Databerörd

Idag har jag försökt lägga in BankID på datorn. Jag har loggat in och loggat ut, ringt Nordea, kontrollerat, läst på, ringt Nordea, loggat in och ut. Bankdosans batteri dog under tiden och mobiltelefonens hörlurar var borta. Hur lätt är det att försöka prata med någon datasupport med en vanlig telefon i handen och samtidigt ta sig fram i ett dataprogram?
Tänk att det nästan aldrig går att installera ett program efter beskrivningen och att det fungerar på en gång!
Rådet jag fick av Nordea till slut var att lägga in ett mobilt BankID istället.

Det finns inte mycket som gör mig så frustrerad som när något på datorn inte funkar. Bara att behöva ringa en support gör mig grinfärdig. För redan när de ställer första frågan så vet jag inte vad de menar.

Nu har jag mobilt BankID. Det var gjort på några minuter. Konstigt nog är det bara det som går snett som lägger sig på minnet. Jag glömmer aldrig den jul- och nyårshelg när jag försökte installera en ny skrivare till min dator. Det slutade med att min äldsta dotter fick ringa till "first level" i USA och prata datagallimatias med dem för att få det att fungera. En liten, liten "rest" av den gamla skrivaren fanns kvar bland programmen och det blockerade all vidare installation.
Det som verkar vara ett nöje för henne skulle kunna få in mig på en låst psykiatrisk avdelning.  

Pionernas tid

Vintern 2009/2010

Midsommarhelgen har inte direkt bjudit på sol och värme. Den varma påsken då vi solade och satt ute hela dagarna och kvällarna känns långt borta. Men så är det i Sverige. Svensk sommar är ändå svensk sommar, med allt vad det innebär. Som tur är har vi råd att köpa bra kläder för alla väder så vi lider inte. Vi kan vara ute och njuta ändå. Ute i trädgården fortsätter livet att spira trots att vi inte är där varje dag.

Nu är det pionernas tid. Den första av dem är för länge sedan utblommad. Det är rosenpionen (Paeonia veitchii). Hos mig har den ingått ett kompanjonskap med det vita löjtnantshjärtat. Om de skulle tänka på att skaffa barn ihop någon gång så blir nog avkomman helt bedårande.

 

Min bondpion avger just nu doftslingor som borde tas tillvara på i någon parfym. Lite lagom stillsamt puderdoftande. Jag tog in några stycken till midsommaraftonen och satte i vas. Bara för att få känna lukten av dem varje gång jag gick in i köket.

Paeonia lactiflora "Peacher" är en underbar pion. Knoppen har en sval rosa ton. Praktfull i sitt utspring. Den vill överraska och förföra med sina pappersliknande blomblad.

 

När den slagit ut blir den mer modest. Den vet vad den kan och behöver inte locka till närhet. Den bara är.

Jag har även en självsådd pion. Sort? Man behöver inte veta, ordna och katalogisera allt. Jag trodde det var en vanlig bondpion modell mörkröd när jag såg knoppen men den utvecklades till en svan. En rosa sådan. Finns det egentligen "vanliga" pioner? Det beror väl på hur många man har. Har man som jag fyra olika så är de inte vanliga för mig. Alla har sin unika charm.
Att borra ner näsan i deras doftande burr gör någonting med ens sinne...

 

 

 

Pizza till midsommar

Sambon kom med ett önskemål när jag skulle åka och handla på Citygross: - Köp något gott och roligt till mig!

 

Förutom lite chili- och cashewnötter, som inte var särskilt roliga, köpte jag en pizza till honom. - Har ni redan ätit era? frågade han när han fick kartongen.

Sen tittade han lite noggrannare. Lurad blev han, för på pizzan låg gelégodis  i form av bananer, ananas, ägg, hallonsnören m.m. Kul idé eller hur!

Pärlor i trädgården just nu

Intill "boa" växer praktbetonika. Det är en växt som var vanligare förr men som man inte ser så ofta nu för tiden. Den är pålitlig, har en stor och vacker blomma och bladen täcker upp under. Det latinska namnet är Stachys grandiflora/Betonica grandiflora. Undrar varför växter som är vackra, friska, står raka och stadiga i rabatten och döljer jorden under med sina gröna blad har tappat i intresse? Kanske för att de inte är modernt vita? Läkebetonikan (Betonica officinalis) är en lika stadig och pålitlig variant av arten. Den ser ut precis som praktbetonikan fast i mindre upplaga. Jag är glad att jag har dem båda i min trädgård.

Lök (Allium) är ett spännande släkte som med fördel kan ätas. Men en del av dem äter man inte utan odlar för deras vackra blommor/bollars skull. Ett senare tillskott i min trädgård är den vackra Allium obliquum med sina limegröna blommor som lyser som solcellslampor.

 

Bollök (Allium karataviense) är en annan vacker lök som man inte heller äter utan bara hänför sig åt. På våren när bladen kommer ligger det oftast en daggdroppe i mitten, sen kommer lökblomman utsprungen ur daggen.



En annan se-men-inte-äta-lök är Allium vineale "Hair". Den står där med sin 70-talsfrissa omedveten om att modet gått vidare. Nackdelen, eller fördelen, är att denna lök sprider sig. "Håret" sitter på smålökar som sen ramlar av och ger upphov till nya. Har man en rabatt där de kan få sträcka ut sig så låt dem göra det. Man behöver lite 70-talsnostalgi ibland!

På "kaffeburen" gjord av armeringsmatta klättrar Clematis "Warsawska Nike" varje år med sina stora lila blommor. Den blir bara finare och finare för varje år. Förbluffar mig med sin storhet numera efter att ha kämpat lite med sitt rotsystem. Men så gör klematis. De kan låta blommorna och bladen stå tillbaka för att istället låta rotsystemet växa till sig. Men när det väl kommit igång finns det inget som kan stoppa dem!
Ett råd: Gräv inte upp en klematis som du tror är död. Rötterna lever sitt eget liv och efter ett eller flera år så har den fått så pass mycket näring till dem att den kan skicka upp både blad och blommor. Allt i naturen tar/har sin tid.



Livets skola ger dig utbildning på hög nivå.

 

I den familj jag växte upp utvecklade jag lyhördhet och känslighet eftersom det var nödvändigt. Jag skulle ju vara till lags och då måste jag ständigt veta vad andra tyckte. Så jag lärde mig tidigt läsa signaler så att jag fick veta vad som var rätt och vad som var fel med mitt beteende.

Detta har gjort att jag hela tiden känner av stämningar människor emellan och jag gör det även om de är tysta. Då tar jag hjälp av kroppsspråk och andra signaler.
Att ständigt "läsa av andra" har varit en enorm påfrestning under större delen av mitt liv och jag påverkades vare sig jag ville eller inte. De negativa känslorna kändes mest för dem ville jag dämpa. Släta över, göra bra och undvika konflikter. Mina egna känslor kom alltid i skymundan.
Jag var ett lätt offer. Mig kunde man köra med, trycka ner och kontrollera för jag stod alltid tillbaka. Jag ville bara att alla skulle vara nöjda och glada. Följden blev att jag själv aldrig var nöjd. Det blev ju aldrig som jag ville, andras behov kom först.

Att hela tiden känna av och känna med, är en förbannelse men på äldre dar har jag lärt mig hantera det. Numera vilar jag i den här "kunskapen" och ger gärna råd och visdomsord till andra. Jag är inkännande men låter inte allt påverka mig. Och jag låter ingen köra med mig. Ingen kan heller trycka ner mig för jag låter ingen göra det. Jag har fått en inre trygghet och vet vem jag är och vad jag kan och jag står för mina åsikter och det som är jag.
Jag hade nog blivit en bra psykolog men har aldrig trivts i skolvärlden. Men jag har tänkt att det kanske är människor som varit med om lite svårigheter här i livet som skulle bli de bästa till att hjälpa andra i olika besvärliga livssituationer.

Ibland undrar jag hur det skulle vara att inte ha den här lyhördheten och känsligheten för olika stämningar och för hur folk mår. Att kunna gå omkring bland människor och bara tänka på sig själv och inte behöva bry sig, för man vet ju inte om nåt annat. Vad lätt livet skulle vara då.
Men tomt. Idag skulle jag inte vilja vara utan den här känsligheten. Det är en "gåva" jag har fått. Det var en hård utbildning men nu styr inte den här gåvan mig längre. Jag förvaltar den väl och använder den när jag tycker att den behövs. I övrigt låter jag den inte påverka mig. Människor måste ta ansvar för sina egna handlingar, det behöver inte jag göra åt dem.

Man snackar om livets hårda skola. Visst är den hård för en del men kanske nyttig ibland. Om man inte är helt obildbar så tar man åt sig utbildningen och drar erfarenheter av den. Då kan man gå vidare på ett bra sätt.

Jättevallmo

Vallmo är en blomma att älska för dess vackra sidenkjolars skull. Den röda kornvallmon på Gotland får mig alltid att vilja ta fram färger och penslar. I trädgården blommar just nu jättevallmo i olika färger. Den orange tar priset med sin färgexplosion i starkt orange och svart.

Jag tog med 4-åringen till de stora blommorna som nästan är lika höga som han själv. Vi hjälptes åt att vika ut kjolen så att man kunde se hur den såg ut inuti.

Därinne hade primadonnan gömt sin hjässa. Sammetshatten i lila satt högst upp på hennes gröna huvud och runt halsen hade hon en mörk boa. Hon var klädd till fest. En släkting till henne producerar opium. Men vem behöver sånt. Man kan bli helt kollrig av att bara titta på hennes kjolar när hon dansar i vinden. 

På kryssning med Cinderella

"Enkla" nöjen behöver inte vara de sämsta. Att åka på kryssning med Viking Line är ett billigt nöje i båda bemärkelserna. För 150 kr/person fick vi bussresa från Västerås, övernattning i hytt (med lakan och handdukar), lunchbuffé där man kan äta hur mycket man vill samt bussresa från Stockholm hem.
Vi åkte med mina döttrar och barnbarn. På båten så umgås man verkligen. Man är ju "lös och ledig"! Handlar, äter och spelar på enarmade banditer.
Jag hade laddat med en påse enkronor och äldsta barnbarnet och jag drog på för fullt. Det rasslade i myntfacken när pengarna rullade in och kronorna blev till fem- och tiokronor.

- Kolla mormor vad mycket jag vann!

På kvällen gick vi på krogen allihop. Där var det frågetävling om ABBA. Sen började dansen i restaurangen. Alla sex var uppe på dansgolvet i olika omgångar och dansade. Härligt med rökfria miljöer där alla kan umgås.

Vid frukosten var det bingo, sen förmiddagsdans och så frågetävling igen. Den här dagen avstod vi från sånt men det är alltid kul att sitta och titta på andra människor. Sen finns det annat i ens egen närhet att titta på också. På vissa kan man aldrig se sig mätt!

Våra väskor som var lätta när vi kom ombord, vägde betydligt mer vid hemkomsten. I sommarhettan var det lite jobbigt att släpa dem genom hallarna och i trapporna. Men vad gör man inte för att kunna ta några gin och tonic längre fram i sommar.

 

 

Svavelticka

Den här härliga trädsvampen såg jag igår i skogen. Vilken "kjol" den har, med massor av volanger. Jag gissade på svavelticka och när jag googlade på namnet så visade det sig vara rätt. I England och andra länder åt man den förr, därför kallas den för chicken-of-the-woods. Den har samma smak, konsistens och trådighet som kycklingkött. En del anser att den smakar krabba eller hummer. Smaken varierar tydligen beroende på vilket värdträd den växer på. Vanligast är ek. Men den kan även växa på körsbärsträd och då smakar den utpräglat av kyckling.
Unga exemplar som fortfarande är klart gula och orange är ätliga. Man bör fövälla dem och känsliga magar kan få problem så det är nog lika bra att avstå.
Hjortar däremot tycker om att äta svavelticka. Rå är den svagt giftig och hallucinogen så jag antar att även i djurvärlden finns det dom som har drogproblem. När hjortarna väl börjat äta svavelticka så vill de kanske inte sluta.

Färg gör livet roligt!

Det är klart att ett sånt uttryck kommer från en som ständigt arbetar med färg. Om det så gäller måleri, trädgård, smycken eller kläder. Idag har jag haft vernissage på Affair och det är en butik som inte spar på färg.



Jag hade bullat upp med dryck och snacks

 

I en liten myshörna satt jag med mina böcker



I caféet där jag höll till sprakade färgerna på väggarna
i kapp med mina tavlor



Jag hade fyllt varje krok och tavellist med egen konst

 

Inte konstigt att man går därifrån med lite sommarkläder. Sommar gör något med ens humör! Inget kan dämpa färgerna, inte ens blygrå himmel och hällregn. Nu sitter jag och myser hemma med världens skönaste skor på mig. De formar sig efter fötterna och känns som ett par tofflor. Jag hade aldrig drömt om att de skulle sitta så bra, tur att jag provade dem. Fast jag hade ju varit lite rikare om jag inte hade provat...

 





 



Utanför huset har den korallröda azalean bestämt sig för att kasta kläderna. På marken ligger delar av hennes kläder. Snart står hon naken ett kort tag men sen byter hon om till en klänning i grönt. Vi kvinnor gillar ju omväxling!