Dagen som idag är - 3 april

Blåsten fortsatte idag men med lite förminskad styrka. Varken den eller kylan inbjöd till trädgårdsarbete. Vi tog en biltur ut i länet istället.

Tofsviporna är här i tusental, nu utspridda på olika åkrar. Det blåste så de kunde inte ens hålla frisyren i styr. Inte ens inför en fotografering!

   

Tofsviporna har en otroligt vacker fjäderdräkt. Den skimrar så där som olja kan göra, i blått och grönt.

Tranorna har också kommit i tusental och paren börjar hitta sina gamla eller nya revir. Ofta ser man dem två och två just nu, redo för nya årskullar.

 

Den här tranan hade problem med att hålla stjärtfjädrarna på plats i blåsten!

    

Två ensamma får betade i en inhägnad vid Fläcksjön. Inte brydde de sig om att kompisen hade annan "hudfärg". Undrar varför en del av människorasen har såna problem med det?

Meteorologerna säger att vindarna ska stilla sig till helgen. Hoppas det. Nu har i alla fall jorden fått lite fukt. Kanske därför som bonden hade så bråttom att så fälten rakt över gatan. Hans maskiner virvlade upp en jäkla massa damm. Bilar, fönster och annat är täckta. Men vad gör väl det, huvudsaken att vi har en levande landsbygd. Vi ska vara glada över våra svenska bönder som kämpar. Ibland i motvind, precis som vi andra. För nu ligger det andra löv i rabatterna än de jag rensat bort. Nya, från omgivningen. Trädgård är ett sisyfosarbete. Man blir aldrig färdig. Det är väl tur.

...och det blev morgon och det blev afton den andra dagen i april

En vända till återbruket och att veckohandla hann vi med före kaffet idag. Vi kom hem till en lite mindre björnbärskaka än när vi åkte hemifrån! Den lilla snoken hade hoppat upp på en utdragssoffa, tagit vägen över bordet med sådder och över till köksbordet. Där hade han fått hål på plasten till sockerkakan och tuggat i sig en del...

Inte undra på att vattnet i hans skål nästan var slut när vi kom hem. Han blev väl torr i munnen av allt socker!

Meteorologerna hade utlovat regn på eftermiddagen så vad passade bättre än att så lite sallad. Det blev vanlig plocksallad (Amerikanischer Brauner), vintersallad (Vit) och salladssenap (Moutarde Rouge Metis). Jag lämnade lite plats för annat också. Vad vet jag inte just nu men jag hittar nog på något. 

Molnen rullade in över Västerås och vindarna tilltog. Jag hittade tre fröpåsar till som jag kunde så inomhus. Bara att preppa krukor ute för att göra resten av jobbet inne. 

Basilika är inte min grej. Att så alltså. Men att köpa färdig och ta sticklingar vartefter, det är lätt som en plätt. Basilika sätter rötter fort i ett glas med vatten så man blir aldrig utan om man lägger manken till. När man tagit några stora blad upptill så klipper man av stjälken, rensar den från småblad och sätter i vatten. Rötter växer ut på någon vecka och så är det bara att plantera om. 

Men om man råkar ha några basilikafrön kvar från förra året så kan man ju inte slänga dem. De åkte ner i jorden. Nyzeeländsk spenat provade jag för första gången 2018. Den är inte härdig hos oss men bladen kan man ha i sallad så det lät ju bra. Jag tyckte inte de tillförde så mycket till mina sallader men jag kunde ju inte slänga fröna. De åkte ner i en kruka de med. Kanske någon annan som vill prova på?

Jordmandel var en ny upptäckt. Den ligger just nu i vatten över dygnet. Sen ska jag plantera knölarna inomhus innan de ska ut när det blir varmare. För skörd i höst. Knölarna blir c:a 2 cm långa och har en nötlik smak. Det som fascinerar mig är att de är ett arv från 1200-talet! 

När de vuxit till sig ska jag sätta dem i en stor kruka. Kanske får dessa exklusiva rotfrukter få komma in i växthuset. Jag har inte bestämt mig än. Därinne brukar en annan exklusiv skara stå i ensamt majestät - mina chili. De kanske blir sura om de får konkurrens och det vill jag inte utsätta mig för!

Middagen idag bestod av stekt råriven potatis med creme fraiche, rödlök och "rom" av seaweed. Med några persiljekvistar.

Vid tretiden kom regnet som lovat. Lite grann... Önskade att det skulle komma mera. Det kom lite mer... Önskade att det skulle komma ÄNNU mera. Så tunnorna skulle fyllas och växterna få den väta de så länge väntat på. Det började blåsa: 

Mer än önskat. Det hade varit bättre om det regnat mer än det blåste men det är inte upp till mig att välja. Löv blåste runt i min till mer än hälften städade trädgård. Jag led när jag såg allt visset som invaderade trädgården utifrån. Där låg plötsligt ett par stora grenar t.o.m. Blåsten ökade och där vi satt inne i stugvärmen hörde vi hur det dundrade utanför. Måtte inte något falla ner på vårt mysiga växthus!

Sen kom haglet som små pärlor på den redan gröna gräsmattan. Sen kom snöslasket som lade sig som ett tunt, vått täcke över hela trädgården. Sen stillnade vädret och det blev skymning och kväll denna den andra dagen i april...

Staketvaktare och OP i guldiga glas

Nu står de där igen och skyddar vårt plank/staket ut mot gatan - "The staket protector" och "Svarte riddaren". De här två grabbarna fick uppgiften att vakta staketet för många år sedan, när barnbarnen var små. Först kom "The staket protector" och några år senare den svarte riddaren. 

Varje vår letar jag bland de vissna löven under platsen där de brukar stå. Ibland tror jag att de är borta, ivägburna av någon tjuvaktig skata men så ser jag att de finns där, de har inte svikit staketet och oss. Nu känns det tryggt att ha dem där igen inför kommande sommar!

På förmiddagen drog vi iväg till en fågelskådningsplats i närheten där det hade rapporterats båda röd glada, sädesärla och rödbena. Vi såg varken det ena eller det andra. Några tranor och ett helt gäng med krickor var det mest exotiska, så vi lämnade stället. Nöjda ändå med att stå där "mitt i våren" så att säga och lyssna till måsarnas skrin, tranornas hoande, lärkornas drillande och tofsvipornas lustiga visslande. Det är ljuvligt nu!

En vanlig grågås. Den enda som ville vara med på bild.

Idag var det lite varmare och efter hemkomsten satt vi en stund och njöt ute i trädgården med en kopp kaffe. Sen körde vi igång. Sambon klippte hasselhäcken, jag plockade upp grenarna. Sen fortsatte jag rensa under hasseln och konstaterade att där var en del olika lökar på väg upp. Nu när löven är borta så kommer de att synas bättre när de väljer att slå ut sina blomblad.

Jag fortsatte bakom boden. Vår baksida men grannens gräsmattesida och rekreationsområde. Kanske vill de att den inte ska glömmas bort? Eller också så bryr de sig inte. Men jag tycker nog att det är trevligt att hålla efter den lilla remsan där bakom. För ALLAS trevnad. 

Sambon och jag möttes i växthusets värme över en öl när vi kände oss nöjda med dagens jobb. Sen blev det matjessill, potatis och gräddfil. Knappt en deciliter med nyskördad gräslök fick jag ihop. Så lite att vi fick blanda ut den med finhackad piplök och rödlök. 

Piplöken har vuxit till sig till skillnad från gräslöken som
precis kommit upp.

Som "grädde på moset" så tog vi oss en nubbe till sillen. Lite OP i guldornamenterade snapsglas. Det kan man unna sig i dessa Coronatider!